Christian Hammer (1818-1905) var guldsmed, född och utbildad i Norge och vidareutbildad i Köpenhamn. Till Stockholm kom han 1840 och blev verkmästare hos den kände silversmeden Gustaf Möllenborg. Med en sparad slant kunde han fortsätta sina studier hos smyckesmeder i Paris. Han lade grunden till sitt välstånd som resande försäljare av smycken från en Parisfirma. Åter i Stockholm anställdes han hos hov- och ordensjuveleraren Adolf Zethelius vars välkända firma han övertog 1847. Därmed följde också den lönande tillverkningen av ordnar. Hammer hade många järn i elden, mest tjänade han på tomtjobberi i Stockholm. Han började samla antikviteter redan 1848 och hans samling blev till slut större än någon annan privatsamling varit i Norden – i mångsidighet, dyrbarhet och storlek måste den ha varit imponerande. Genom ombud i hela landet köpte han skulptur och konst, silver- och guldsmedsarbeten, möbler, vapen, keramik, glas, kyrkliga föremål, mynt, skråföremål, böcker, arkivalier och s.k. autografer. 1869 uppgick samlingen till nära 65.000 nummer och 1874 uppgavs den ha 120.000. Samlingens böcker katalogiserades av den lärde bibliotekarien och boksamlaren Christoffer Eichhorn och övriga antikviteter i huvudsak av den unge polacken Henryk Bukowski. Från 1861, möjligen tidigare, visades samlingen vissa dagar för allmänheten. Den härbärgerades i Hammers fastighet Drottninggatan 2 och senare även i Byströmska villan på Djurgården som Hammer förvärvade 1865. Till villan hörde markområden som Hazelius senare köpte av Hammer, dels 1891 (övre Skansen) och dels 1896 (nedre Skansen med Sagaliden och Röda längan). I oktober 1871 erbjöd Hammer sina samlingar till svenska staten till ett pris av 1,6 miljoner rdr. När Kungl. Maj:ts avslag kom i oktober 1872 stängde Hammer sitt museum för allmänheten. 1874 kom det slutliga riksdagsbeslutet: Hammers samlingar skulle inte förvärvas. De såldes därefter, någon del av samlingen av Bukowski i Stockholm men huvudparten på en rad auktioner i Köln under åren 1892-1897, då Nordiska museet förvärvade åtskilligt, främst till sin skråsamling. En hel del återropades av Hammer som fortsatte sitt maniska samlande. Han fyllde den Byströmska villan med antikviteter och visade dem för en stor publik sommaren 1897 då villan låg inom området för den stora Stockholmsutställningen. Därefter planerade han att bygga ett storståtligt museum uppe på Skansenberget, ett slags pelaromslutet Akropolis, men de planerna kom aldrig till stånd. Hammer blev blind på sin ålderdom och är förebilden i Strindbergs Ett drömspel till Den blinde som olycklig irrar på Fagervik, dvs. Furusund, badortsön som han köpt och rustat upp för sommargäster. /Elisabeth Stavenow-Hidemark. Ur Nordiska museet under 125 år / [redaktion: Hans Medelius, Bengt Nyström, Elisabet Stavenow-Hidemark] Stockholm : Nordiska museet, 1998
