Erska kyrkogård. Palbitzkis gravkor

Text på bild:" Västergötland, Erska sn Palbitzska gravkoret. Åke Nisbeth 1964".

---

Text kopierad från Bebyggelseregistret (BeBR) - Riksantikvarieämbetet. Historik från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister:

"Det underjordiska gravkoret uppfördes av familjen Leijonhuvud-Lewenhaupt troligen 1623 då två små barn skulle begravas. Källaren är 28 kvadratmeter med putsat tegelvalv. Friherre Matthias Palbitzki var från Pommern och levde 1623-77 som diplomat och hovman. Han hade låtit föra hem cederträ till sin kista från berget Libanon i "det förlovade landet". Kistan beslogs med rikt ornerad koppar. Gravkoret skänktes 1752 till kyrkan av baron Gustaf Adolf Palbitzki jämte 200 daler och från gården Eskekärr i Magra fem daler årligen för att vårda och skydda byggnaden från förfall. Besiktning skedde i maj varje år. Släkten Gripenstedt, ägarna till Gräfsnäs och Koberg, är också begravda här. Sista gravsättningen skedde 1820. "En dyster gång" ledde då till gravöppningen. Den hade murats igen 1776 eftersom Palbitzki inte trodde att några efterkommande skulle bo på orten, men öppningen togs alltså upp igen. Koret hade haft större fönster förr, men juvelstölder från gravarna föranledde en minskning av ljusöppningarna till gluggar. Besiktningar av gravvalvet utfördes 1876 och 1877. Då noterades en stensarkofag från 1623, en sammetsklädd ekkista, en kopparkista, en kista i vitaktig täljsten samt ytterligare en kista. Plåtar och vapensköldar beskrevs noga. Fanor fanns tidigare i mängd, men då endast stänger till en fana. Ingången var igenmurad men då var det inte länge sedan det funnits en järndörr. Församlingen ville ha ett bårhus över platsen.

I samband med den nya kyrkans uppförande gjorde 1888 trädgårdsarkitekt J. J. Sternemann ritningar till en hög åttakantig gravkulle. Ättehögsformen lanserades på Gustav III:s tid och fortlevde vid tiden med nygöticismen och närheten till det förhistoriska gravfältet gjorde en fornnordisk gravhög naturlig, trots att graven var från 1600-talet.

1939 påbörjades en lång process för konserverings- och förstärkningsarbeten på gravkoret. Ett förslag till detta gjordes av arkitekt Ove Leijonhufvud som föreslog ett åttakantigt tak av ekspån eller koppar. Ett annat förslag från samma år av Anders All var mer omfattande med betongvalv över tegelvalvet, uppmurade stödpelare och återställda ljusöppningar och ingång bland annat. Man gjorde en förfrågan till släktföreningen för den grevliga ätten Lewenhaupt om den kunde bevilja medel till en kalkstenstavla med vapen, samt om den kunde ta sig an konserveringsarbetena. Släktföreningens svar kom 1940 genom greve Adam Lewenhaupt som påtalade att restaurering och vård helt torde åligga församlingen. Han motiverade detta med att graven var en gårds-, ej släktgrav, och att endast två Lewenhauptska barn var begravda där. Baron Palbitzky hade dessutom faktiskt donerat gravkoret till kyrkan. Församlingen hade fått ovan nämnda skatt utan att använda den till koret. Diverse vandaliseringar hade skett och dyrbarheter förstörts. Koret hade därtill lämnats oskyddat efter kyrkans rivning. Församlingen anslog medel 1954 men det dröjde ytterligare tio år innan koret öppnades för renovering 11 juni 1964. Man kunde konstatera stor förvirring i koret. Kistorna var fragmentariska och lämningarna spridda. Endast två kistor återstod. Kistfragmenten skulle samlas till en plats och skelettdelarna till en träkista. Korgolvet fylldes med ett sandlager och koret murades igen. 18 augusti 1964 utfördes slutligbesiktningen av arbetet." (hämtad 2022-10-07)

Fotografering: 1964