Barnporträtt, tecknat efter döden.

Created with Sketch.

Olof Johan Södermark

Olof Johan Södermark, född 11 mars 1790 i Landskrona, död 15 oktober 1848 i Stockholm, var en svensk militär, målare, grafiker och skulptör. Han var gift med Maria Charlotta Hazelius och far till konstnären Johan Per Södermark och farfar till ämbetsmannen Per Södermark. Biografi Militär karriär Götiska valvet vid Karlsborgs fästning. Ritat av Söderberg 1823 År 1808 blev Södermark underlöjtnant vid Fältmätningskåren (sedermera Ingenjörkårens fältmätningsbrigad) och han sysselsatte sig en tid huvudsakligen med kartritning innan han 1812 blev löjtnantsadjutant hos general Sparre i Stralsund. År 1813 följde han svenska hären till Tyskland, med kaptens fullmakt. Han var med i Slaget vid Grossbeeren 23 augusti 1813 och verksam deltagare i slaget vid Leipzig 1813. Han var även med i Holstein och vid den franska gränsen. Därifrån beordrades han till stabsadjutant hos fältmarskalken von Essen, när denne i juli 1814 ryckte över norska gränsen. Vid övergången av Tistedalsälven visade Södermark stort mod och rådighet och han blev sårad två gånger. Han fick tapperhetsmedalj, men kvarhölls länge på sjuksängen. År 1816 blev han major i armén. Efter längre tids tjänstgöring hos riksståthållaren greve Carl Mörner fick Södermark uppdrag att undersöka platsen för den blivande fästningen vid Vanäs, belägen på Vanäs udde i Vättern vid nuvarande Karlsborgs fästning, och att deltaga i planerna för byggandet, som han lade ned mycket arbete på. Han utförde för övrigt flera topografiska undersökningar och kartor och var en mycket skicklig både rekognosör och kartritare. Södermark gjorde upp förslag till Landskrona hamns försvar med mera. År 1825 blev han lärare i topografi vid Krigsakademien, vilken befattning han först 1829 kom att utöva. Södermark deltog i fälttåget mot Napoleon 1813, men kom framför allt att göra sig bemärkt som topografisk expert. Han blev först militär och deltog som sådan i den stora folkslaktningen vid Leipzig 16-19 oktober 1813 i västra Sachsen, då svenskarna var med och kämpade mot Napoleon. Slaget vid Leipzig (1813) slutade med en avgörande seger för de allierade och förlust för Napoleon.

Artur Hazelius

Artur Immanuel Hazelius, född 30 november 1833 i Stockholm, död 27 maj 1901 på Djurgården i Stockholm, var en svensk filolog, folklivsforskare samt grundare av Nordiska museet och Skansen, världens första och äldsta friluftsmuseum. Släkt Artur Hazelius var son till arméofficeren, politikern och skriftställaren Johan August Hazelius (1797–1871), och Louise Svanberg (1805–1873), dotter till landsfiskalen Lorentz Svanberg och Brita Carolina Alenius från den så kallade Bureätten. Släkten Hazelius var på 1400-talet bosatt i Hassela i Hälsingland, varför stamfadern Petrus Jonae antog namnet Hazelius på 1600-talet. Artur Hazelius gifte sig 1864 med Sofia Elisabet Grafström (1839–1874) från Umeå, dotter till skalden och professorn Anders Abraham Grafström (1790–1870) och Helena Sofia Franzén, och dotterdotter till Frans Michael Franzén. Hustruns far hade tidigare varit gift med hennes moders halvsyster Henrika Elisabeth Franzén. Arturs syster Heloise Desdemona Hazelius var gift med hans svåger, skalden Thor Frithiof Grafström (1827–1883). Arturs syster Jenny Cecilia Hazelius var gift med tullfiskalen Erik Gabriel Poppius (1840–1907). Liv och verk miniatyr|Artur Hazelius, byst av Johan Axel Wetterlund vid Skansens gamla entré. Akvarell av Fritz von Dardel. Artur Hazelius, Skansens skapare 1896 - Nordiska museet - NMA.0076816 Artur Hazelius blev student 1854, filosofie magister vid Uppsala universitet 1860 varefter han var verksam som lärare i Stockholm och 1864–68 lektor vid Högre lärarinneseminariet. Hazelius trivdes dock inte som lärare och begärde avsked från sina tjänster, för att i stället ägna sig åt författarskap om rättstavning och att skriva läroböcker.

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to