Huvudliggaren:
"Daguerreotypi, dam, som sitter i karmstol med hög rygg, handkolorerad under glas; list av pressat guldpapper; 'Daguerreotyp af I.W. Bergström'; ink. från hovfotografen Oscar Halldin, Stockholm. Gåva 30/12 1935 av Nordiska museets vänner."
Dagerrotyp / daguerreotyp.
Katalogkort:
"Daguerrotyp i ram, porträtt av okänd kvinna, höftbild, fas h., sittande i karmstol med högt ryggstycke. Klädd i småmönstrad klänning med armbågslånga ärmar, bara, sluttande axlar samt halssmycke. Lutar sin hö. arm mot hakan. Kinderna handkolorerade. Helt glasad ram. Passepartout av vitt papper och tryckt dekorativt mönster i guld samt längst ned: 'Daguerreotype af J. W. Bergström'. 8-kantlig dagöppning med guldlinjer närmast bilden. Kantlist av mönsterpressat, förgyllt papper. Bakstycke av blått, mönsterpressat, glansigt papper. Del av kantlisten borta. Skavd. Bilaga. (Se äv. 205.455-467).
/A. Arfvidsson, april 1994
Johan Wilhelm Bergström (1812-1881) blev vår främste daguerrotypist. Han föddes i en snickarfamilj på Kungsholmen och avled som förmögen fabrikör. B. beställde 1843 en daguerreotyputrustning från Paris av bokhandlare Bonnier och öppnade egen ateljé sommaren 1844. I tio år är Bergström därefter den ledande daguerreotypisten, men utvecklade samtidigt sin verkstad till mekanisk fabrik och blir så framgångsrik att han överger fotograferandet. "Som daguerrotypist höjer han sig över sina samtida. I vardagsproduktionen är han jämn och skicklig. Många bilder är inramade i ornamenterade ramar av pressad mässing från den egna verkstaden."
/Källa: Den svenska fotografins historia 1840-1940, se ref.
Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.
Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.
I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se