Huvudliggaren:
"Daguerreotypi, 2 damer, knästycken, krinolin?; plåten stämplad DOUBLE / 40; ny montering; ink. från hovfotografen Oscar Halldin, Stockholm. Gåva 30/12 1935 av Nordiska museets vänner."
Dagerrotyp / daguerreotyp.
Katalogkort:
"Daguerrotyp i ram, porträtt av två unga kvinnor, sittande, knäbild. Kvinnan till vä. i mörk klänning med sluttande axlar, vita underärmar av spets, vit mössa med långa band samt parasoll i hö. hand, fas v. Kvinnan till hö., fas h., iklädd liknande klänning, men är utan mössa och parasoll. Håller sin hö. hand på den andra kvinnas axel. Båda har svart band fasthållet med brosch runt halsen. I deras knä ligger ett ljusrandigt klädesplagg (?).
Plåten stämplad 'DOUBLE (?) 40'. Daguerrotypen i ny montering. Under glas mot svart bakgrund. Kantlist av mönsterpressat, förgyllt papper. Bakstycke av svart blankt papper med tryckta gulddekorationer och texten *Axel Lindahls Fotografi affär, Stockholm'. Bilaga.
[Säljaren] Oscar Halldin var chefsfotograf hos firman Axel Lindahl."
/A. Arfvidsson, mars 1994
Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.
Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.
I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se 2008-04-10