Part of exhibition
History
-
Llewellyn Lloyd född i London 1792 död i Vänersborg 1876, björnjägare och naturvårdare. Kom till Sverige 1830.
Skänkte även ett antal afrikanska fåglar till Uddevalla museum.
Han ligger begravd på Västra Tunhems kyrkogård i Västergötland.
Far till afrikanske upptäcktsresanden Charles John Andersson.
Se Svenskt Biografiskt lexikon.
Llewellyn Lloyd var urtypen för den spännande äventyraren! Han var brittisk zoolog och folklivsforskare.
Men också legendarisk jägare av björn, varg, älg … En snabbskytt som aldrig verkade sikta.
Över hans panna sträckte sig långa vita ärr efter ett björnbett, och björnen hade också skadat hans ena öga. Ärren väckte fasa och beundran hos både yngre och äldre. Även som kvinnojägare var Lloyd framgångsrik.
Han var upptäcktsresande i Sverige, och i flera bokverk beskrev han naturen, djuren, jakterna och folklivet.
Böckerna lästes med stort intresse i Storbritannien. En av läsarna var Charles Darwin.
Från att ha vistats i Värmland sedan 1820-talets början och jagat och fiskat, drog han sig ner till området runt Vänersborg på 1830-talet. Där hyrde han in sig på gårdar som låg i anslutning till fiskevatten vid Göta älv eller Vänern - Rånnum, Önafors herrgård, Gäddebäcks gård och Fredrikslunds landeri. En tid var han också bosatt på Lindholmen i Göteborg. Från 1800-talets mitt var han bosatt i Vänersborg. Hans samling av naturalier kom att bli en grund för museet där, som öppnade 1872.
Lloyd lärde upp sin son Charles John Andersson och även vänersborgaren Axel Wilhelm Eriksson som blev Anderssons medhjälpare på forskningsresor i Afrika.
På somrarna for Lloyd gärna till Uddevalla, för att gästa familjen Thorburn på Kasen. Där fick han prata sitt hemlands språk – svenskan var knackig. Lloyd intresserade sig för det nya museet i Uddevalla. Han skänkte afrikanska fåglar, ett par skidor och en stav.
Av hovjägmästare Herman Falk i Värmaland lärde sig Lloyd konsten att åka skidor. Ofta brukades skidor vid jakt i vinterskogen då jägaren effektivt kunde ta sig långa sträckor i terrängen. I Vänersborg var Lloyd den enda vuxna person som åkte skidor i stadens centrum och gissa om han väckte uppmärksamhet när han vintertid skidade genom Plantaget.
Litteratur:
Lloyd Llewellyn: Anteckningar under ett tjuguårigt vistande i Skandinavien. Innehållande jagtäfventyr, råd för jägare och fiskare, samt strödda bidrag till Nordens fauna. Stockholm, Bonnier, 1855.
Om olika långa skidor: "Fem tusen år av glidare", text Liv Blomberg, illustration Tzenko Stoyanov. Artikel i Hemslöjden nr 3, 2018, sidorna 59-63.
Användning
- Ägare av originalLloyd, Llewellyn (1792 - 1876)
- History
Llewellyn Lloyd (1792-1876) var urtypen för den spännande äventyraren!
Han var brittisk zoolog och folklivsforskare. Men också legendarisk jägare av björn, varg, älg … En snabbskytt som aldrig verkade sikta. Över hans panna sträckte sig långa vita ärr efter ett björnbett, och björnen hade också skadat hans ena öga. Ärren väckte fasa och beundran hos både yngre och äldre. Även som kvinnojägare var Lloyd framgångsrik.
Han var upptäcktsresande i Sverige, och i flera bokverk beskrev han naturen, djuren, jakterna och folklivet. Böckerna lästes med stort intresse i Storbritannien. En av läsarna var Charles Darwin.
Från att ha vistats i Värmland sedan 1820-talets början och jagat och fiskat, drog han sig ner till området runt Vänersborg på 1830-talet. Där hyrde han in sig på gårdar som låg i anslutning till fiskevatten i Göta älv eller Vänern - Rånnum, Önafors herrgård, Gäddebäcks gård och Fredrikslunds landeri. En tid var han också bosatt på Lindholmen i Göteborg. Från 1800-talets mitt var han bosatt i Vänersborg. Hans samling av naturalier kom att bli en grund för museet där, som öppnade 1872.
Lloyd lärde upp sin son Charles John Andersson och även vänersborgaren Axel Wilhelm Eriksson som blev Anderssons medhjälpare på forskningsresor i Afrika.
På somrarna for Lloyd gärna till Uddevalla, för att gästa familjen Thorburn på Kasen. Där fick han prata sitt hemlands språk – svenskan var knackig.
Lloyd intresserade sig för det nya museet i Uddevalla. Han skänkte afrikanska fåglar, två skidor och en stav.
Llewellyn Lloyds minnesruna införd i Tidning för Wenersborgs Stad och Län 1876-02-21:
Llewellyn Lloyd, esquire.
Öfver dalar, berg och floder
ströfva tappert, öfva kraft och mod.
Öfvningen är konstens moder,
lägg en själ i hvart bevingadt lod.
Kroppen måste lyda anden,
och all kraft är lugn, som ej är svag;
derför darra ej på handen,
den som darrar hör ej till vårt lag.
Engelsmannen Llewellyn Lloyd var född den 27 juli 1792 och tillhörde en urgammal gentryslägt, som leder sin stamtafla tillbaka till 6:te århundradet. Fadren John Lloyd var bankir i London.
Mr Lloyd hade först sökt en tillfredsställelse för sin starka kärlek till jagtens och fiskets nöjen på fälten och vattendragen i hans hemland och dervid förvärfvat en aldrig felande träffsäkerhet i skjutning och mycken förfarenhet i fiskfångst; men för en man med hans ovanliga kroppskrafter och till öfverdåd gränsande djerfhet erbjöd jagten efter enkla beckasiner och rapphöns på fälten i Irland och England snart allt för liten lockelse; och då han hört, att skogarne idet svenska landskapet Vermland då ännu hyste björnar samt att angränsande vattendrag voro rika på lax och gäddor, drog han i början af 1820-talet öfver till Sverge för att der fortsätta sina älsklingsidrotter. Mr Lloyd fann det nyvalda fältet för sin jagtlust så tacksamt och underhållande, att det snart helt och hållet fängslade honom. Den brummande björnen satte det eljest lugnt flytande blodet hos den oförskräckte Albionssonen i en angenäm svallning, och den lika ansträngande som farliga jagten på denna skogarnas konung var just en sådan jagt som mr Lloyd älskade. Det var den gamla svenska bondjagten å björn, som Lloyd för sin del gjorde till herrejagt, och vi veta ej att någon deri varit hans like, långt mindre hans öfverman.
Det brukar vara djup snö i björnmarkerna, och för att komma någon väg måste skytten kunna gå på skidor, och efter oräkneliga kullerbyttor vardt engelsmannen verkligen en god skidlöpare. Men än mera; för att vara allmogen lik, klädde han sig i den vermlädska vadmalsrocken med ståndkrage, gick i tjocka, näfverbottnade skor och lefde på hvad de gästvänliga bondehusen förmådde, visserligen med tillskott af bössans och metspöets förvärf.
Det var gifvet, att en så djerf skytt som Lloyd, den der icke nöjde sig med att stå stilla i skallgången eller bomma in nalle uti idet, utan vågade vid en tête à tête titta honom i hvitögat, skulle blifva utsatt för många vådliga äfventyr, och han har äfven omtalat dessa i sina ”anteckningar” och ”jagtnöjen”. Ett par bland dessa kunna vi icke neka oss nöjet att här meddela.
Det var en gång han måste manövrera bakom en stubbe för att undvika anfall af en sårad och ursinnig björnhona, som stod och brummade på några få stegs afstånd. Positionen var ej behaglig; hjelpen skulle komma från Jan Finne, men denne höll på och laddade under några långa minuter. Just som björnen kastade sig framåt till angrepp, small Jan Finnes skott och björnen föll liflös till jorden.
Värre var det likväl, då en björn, som Lloyd sårat, sprang på honom, fick honom under sig samt under några minuter med sina, lyckligtvis afnötta, tänder bearbetade hans hufvud, armar och andra kroppsdelar. Jägaren räddades denna gång endast genom sin modiga hund, hvars oupphörliga anfall förmådde björnen att afstå från misshandlingen.
På 1830-talet flyttade Lloyd till Rånnum, bodde sedermera, efter hvad vi vilja minnas, en tid på Lindholmen vid Göteborg, slog sig derefter ned på egendomen Gäddebäck vid Götaelf, liksom en äfven tidtals lär ha uppehållit sig på det nära derintill liggande Önafors; men under det senare fjerdedels århundradet har han haft sina bopålar här i Wenersborg.
Enligt uppgift i Lloyds ”anteckningar” hade han, när dessa trycktes, varit med om fångsten af 102 björnar, och en stor del af dessa hafva fallit för hans kulor. Under senare åren, och man skulle kunna säga ända intill sista dagarna af hans lif, sysselsatte han sig ömsom med fiske och jagt. Men det var icke blott bössan och metspöet som upptogo denne mans alltid flitigt använda tid: Lloyd var tillika skriftställare och såsom sådan ganska verksam. Så har han utgifvit ”Jagtnöjen i Sverge och Norge” samt ”Anteckningar under ett tjuguårigt vistande i Skandinavien”, båda ursprungligen affattade på engelska; vidare ”Game Birds and Wildfovel of Sweden and Norway "; och slutligen var han äfven zoolog. Såsom sådan har han tecknat bidrag till Skandinaviens fauna, med bilder, och han efterlemnar äfven en samling af uppstoppade djur.
Att han lika mycket älskade Nordens Flora som dess Fauna visade sig på flere sätt. Ständigt, så väl vinter som sommar, har han vid sitt bröst, fästad i knapphålet, en frisk representant från blomstergudinnans rike, och alltid funnos friska blommande växter i hans rum.
Hos medlemmar af gamla historiska slägter plägar ofta nationallynnet framträda i sin mest utpräglade egendomlighet, och i detta fall kunde regeln tillämpas på den här nu aflidne. Med det hans landsmän utmärkande lugnet skref Lloyd sjelf sin ovanligt enkla dödsannons, så att endast dödsdagen behöfde ifyllas, och tillika förordnade han om den allra enklaste likkista samt att till hans jordfästning, som i morgon kl. 12 middagen sker i Tunhems kyrkogård, ingen inbjudning skulle utfärdas, utan endast hans båda efterlefvande döttrar följa hans stoft till grafven. - Hans ende son, den vidtfrejdade afrikaresanden Charles Andersson, är som bekant redan före fadren bortgången ur tiden.
Tidigt härdad i manliga idrotter och strapatser, egde mr Lloyd vid sina 83 år en ovanlig vigör och god helsa. Denna blef dock vid slutet af förlidet år bruten, och han nödgades för någon vecka att intaga sängen; snart reste han sig dock och återtog sina vanliga sysselsättningar; men för kort tid sedan angreps han af en svår andtäppa eller asthma, som, utan att direkt lägga honom på sjuksängen, nästan oförmärkt afklippte hans lifstråd på eftermiddagen förliden torsdag.
Redaktionen af Svenska Jägarförbundets tidskrift har uti 2:dra häftet af 1875 års årgång från glömskan räddat hans bild i ett väl träffadt porträtt.
Nu är tid att vända åter.
Hvar är framåt eller åter?
Det är skumt och jag är trött.
Godt! - der har ju fjället färdigt
Re’n ett läger, jägarn värdigt, *)
På dess dun jag slumrar sött.
*) Tunhems kyrkogård vid foten af Hunneberg.
- ProfessionBjörnjägare Författare
- GenderMan
- DigitaltMuseumSearch in «Lloyd, Llewellyn»
- History
Accession: 1871
Gåva- Givare till museetLloyd, Llewellyn (1792 - 1876)
- History
Llewellyn Lloyd (1792-1876) var urtypen för den spännande äventyraren!
Han var brittisk zoolog och folklivsforskare. Men också legendarisk jägare av björn, varg, älg … En snabbskytt som aldrig verkade sikta. Över hans panna sträckte sig långa vita ärr efter ett björnbett, och björnen hade också skadat hans ena öga. Ärren väckte fasa och beundran hos både yngre och äldre. Även som kvinnojägare var Lloyd framgångsrik.
Han var upptäcktsresande i Sverige, och i flera bokverk beskrev han naturen, djuren, jakterna och folklivet. Böckerna lästes med stort intresse i Storbritannien. En av läsarna var Charles Darwin.
Från att ha vistats i Värmland sedan 1820-talets början och jagat och fiskat, drog han sig ner till området runt Vänersborg på 1830-talet. Där hyrde han in sig på gårdar som låg i anslutning till fiskevatten i Göta älv eller Vänern - Rånnum, Önafors herrgård, Gäddebäcks gård och Fredrikslunds landeri. En tid var han också bosatt på Lindholmen i Göteborg. Från 1800-talets mitt var han bosatt i Vänersborg. Hans samling av naturalier kom att bli en grund för museet där, som öppnade 1872.
Lloyd lärde upp sin son Charles John Andersson och även vänersborgaren Axel Wilhelm Eriksson som blev Anderssons medhjälpare på forskningsresor i Afrika.
På somrarna for Lloyd gärna till Uddevalla, för att gästa familjen Thorburn på Kasen. Där fick han prata sitt hemlands språk – svenskan var knackig.
Lloyd intresserade sig för det nya museet i Uddevalla. Han skänkte afrikanska fåglar, två skidor och en stav.
Llewellyn Lloyds minnesruna införd i Tidning för Wenersborgs Stad och Län 1876-02-21:
Llewellyn Lloyd, esquire.
Öfver dalar, berg och floder
ströfva tappert, öfva kraft och mod.
Öfvningen är konstens moder,
lägg en själ i hvart bevingadt lod.
Kroppen måste lyda anden,
och all kraft är lugn, som ej är svag;
derför darra ej på handen,
den som darrar hör ej till vårt lag.
Engelsmannen Llewellyn Lloyd var född den 27 juli 1792 och tillhörde en urgammal gentryslägt, som leder sin stamtafla tillbaka till 6:te århundradet. Fadren John Lloyd var bankir i London.
Mr Lloyd hade först sökt en tillfredsställelse för sin starka kärlek till jagtens och fiskets nöjen på fälten och vattendragen i hans hemland och dervid förvärfvat en aldrig felande träffsäkerhet i skjutning och mycken förfarenhet i fiskfångst; men för en man med hans ovanliga kroppskrafter och till öfverdåd gränsande djerfhet erbjöd jagten efter enkla beckasiner och rapphöns på fälten i Irland och England snart allt för liten lockelse; och då han hört, att skogarne idet svenska landskapet Vermland då ännu hyste björnar samt att angränsande vattendrag voro rika på lax och gäddor, drog han i början af 1820-talet öfver till Sverge för att der fortsätta sina älsklingsidrotter. Mr Lloyd fann det nyvalda fältet för sin jagtlust så tacksamt och underhållande, att det snart helt och hållet fängslade honom. Den brummande björnen satte det eljest lugnt flytande blodet hos den oförskräckte Albionssonen i en angenäm svallning, och den lika ansträngande som farliga jagten på denna skogarnas konung var just en sådan jagt som mr Lloyd älskade. Det var den gamla svenska bondjagten å björn, som Lloyd för sin del gjorde till herrejagt, och vi veta ej att någon deri varit hans like, långt mindre hans öfverman.
Det brukar vara djup snö i björnmarkerna, och för att komma någon väg måste skytten kunna gå på skidor, och efter oräkneliga kullerbyttor vardt engelsmannen verkligen en god skidlöpare. Men än mera; för att vara allmogen lik, klädde han sig i den vermlädska vadmalsrocken med ståndkrage, gick i tjocka, näfverbottnade skor och lefde på hvad de gästvänliga bondehusen förmådde, visserligen med tillskott af bössans och metspöets förvärf.
Det var gifvet, att en så djerf skytt som Lloyd, den der icke nöjde sig med att stå stilla i skallgången eller bomma in nalle uti idet, utan vågade vid en tête à tête titta honom i hvitögat, skulle blifva utsatt för många vådliga äfventyr, och han har äfven omtalat dessa i sina ”anteckningar” och ”jagtnöjen”. Ett par bland dessa kunna vi icke neka oss nöjet att här meddela.
Det var en gång han måste manövrera bakom en stubbe för att undvika anfall af en sårad och ursinnig björnhona, som stod och brummade på några få stegs afstånd. Positionen var ej behaglig; hjelpen skulle komma från Jan Finne, men denne höll på och laddade under några långa minuter. Just som björnen kastade sig framåt till angrepp, small Jan Finnes skott och björnen föll liflös till jorden.
Värre var det likväl, då en björn, som Lloyd sårat, sprang på honom, fick honom under sig samt under några minuter med sina, lyckligtvis afnötta, tänder bearbetade hans hufvud, armar och andra kroppsdelar. Jägaren räddades denna gång endast genom sin modiga hund, hvars oupphörliga anfall förmådde björnen att afstå från misshandlingen.
På 1830-talet flyttade Lloyd till Rånnum, bodde sedermera, efter hvad vi vilja minnas, en tid på Lindholmen vid Göteborg, slog sig derefter ned på egendomen Gäddebäck vid Götaelf, liksom en äfven tidtals lär ha uppehållit sig på det nära derintill liggande Önafors; men under det senare fjerdedels århundradet har han haft sina bopålar här i Wenersborg.
Enligt uppgift i Lloyds ”anteckningar” hade han, när dessa trycktes, varit med om fångsten af 102 björnar, och en stor del af dessa hafva fallit för hans kulor. Under senare åren, och man skulle kunna säga ända intill sista dagarna af hans lif, sysselsatte han sig ömsom med fiske och jagt. Men det var icke blott bössan och metspöet som upptogo denne mans alltid flitigt använda tid: Lloyd var tillika skriftställare och såsom sådan ganska verksam. Så har han utgifvit ”Jagtnöjen i Sverge och Norge” samt ”Anteckningar under ett tjuguårigt vistande i Skandinavien”, båda ursprungligen affattade på engelska; vidare ”Game Birds and Wildfovel of Sweden and Norway "; och slutligen var han äfven zoolog. Såsom sådan har han tecknat bidrag till Skandinaviens fauna, med bilder, och han efterlemnar äfven en samling af uppstoppade djur.
Att han lika mycket älskade Nordens Flora som dess Fauna visade sig på flere sätt. Ständigt, så väl vinter som sommar, har han vid sitt bröst, fästad i knapphålet, en frisk representant från blomstergudinnans rike, och alltid funnos friska blommande växter i hans rum.
Hos medlemmar af gamla historiska slägter plägar ofta nationallynnet framträda i sin mest utpräglade egendomlighet, och i detta fall kunde regeln tillämpas på den här nu aflidne. Med det hans landsmän utmärkande lugnet skref Lloyd sjelf sin ovanligt enkla dödsannons, så att endast dödsdagen behöfde ifyllas, och tillika förordnade han om den allra enklaste likkista samt att till hans jordfästning, som i morgon kl. 12 middagen sker i Tunhems kyrkogård, ingen inbjudning skulle utfärdas, utan endast hans båda efterlefvande döttrar följa hans stoft till grafven. - Hans ende son, den vidtfrejdade afrikaresanden Charles Andersson, är som bekant redan före fadren bortgången ur tiden.
Tidigt härdad i manliga idrotter och strapatser, egde mr Lloyd vid sina 83 år en ovanlig vigör och god helsa. Denna blef dock vid slutet af förlidet år bruten, och han nödgades för någon vecka att intaga sängen; snart reste han sig dock och återtog sina vanliga sysselsättningar; men för kort tid sedan angreps han af en svår andtäppa eller asthma, som, utan att direkt lägga honom på sjuksängen, nästan oförmärkt afklippte hans lifstråd på eftermiddagen förliden torsdag.
Redaktionen af Svenska Jägarförbundets tidskrift har uti 2:dra häftet af 1875 års årgång från glömskan räddat hans bild i ett väl träffadt porträtt.
Nu är tid att vända åter.
Hvar är framåt eller åter?
Det är skumt och jag är trött.
Godt! - der har ju fjället färdigt
Re’n ett läger, jägarn värdigt, *)
På dess dun jag slumrar sött.
*) Tunhems kyrkogård vid foten af Hunneberg.
- ProfessionBjörnjägare Författare
- GenderMan
- DigitaltMuseumSearch in «Lloyd, Llewellyn»
- History
- Givare, ortSverige Västergötland Västra Götaland Vänersborg Vänersborg Älvsborgs län
Relation
Classification
License information
Metadata
- IdentifierUM000230
- Part of collectionS14UM Kulturhistoriska samlingen
- Owner of collectionBohusläns museum
- InstitutionBohusläns museum
- Date publishedAugust 11, 2014
- Date updatedJanuary 23, 2022
- DIMU-CODE011024261970
- UUIDe0953689-0a58-4b71-8957-695f4dfc9fdd
- Tags
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».