Stäv. Stäv till mindre båt. Stävtoppen verkar sluta i en intappad stumlask. Flera spikhål i det svagt konkava område som har utgjort anläggningsyta för bordgångarna. Ingen spunning. Stävdelen har flera grova, i längsled, genomgående spikhål (6 mm i fyrkant) som uppvisar avtryck efter skalle eller bricka på insidan. Vid krit där stävdelen övergår i köldel finns en klack som troligen har berett plats för en järnskoning av stäven. Inga rostspår av denna finns dock. Det som utgör köldelens underkant bär spår av flera, ej genomgående, spikar som sannolikt också har varit infästning för en slags skoning. Köldelen har varit infäst i en överliggande kölplanka och utgjort den främsta (eller akterligaste) vertikala delen i en T-köls konstruktion. Två 18 mm dymlingar har fäst den till kölplankan. Den ena är bevarad men avbruten, den andra indikeras av ett halvt dymlinghål i den avbrutna änden av köldelen.
Photo:
Vasamuseet
Stäv. Stäv till mindre båt. Stävtoppen verkar sluta i en intappad stumlask. Flera spikhål i det svagt konkava område som har utgjort anläggningsyta för bordgångarna. Ingen spunning. Stävdelen har flera grova, i längsled, genomgående spikhål (6 mm i fyrkant) som uppvisar avtryck efter skalle eller bricka på insidan. Vid krit där stävdelen övergår i köldel finns en klack som troligen har berett plats för en järnskoning av stäven. Inga rostspår av denna finns dock. Det som utgör köldelens underkant bär spår av flera, ej genomgående, spikar som sannolikt också har varit infästning för en slags skoning. Köldelen har varit infäst i en överliggande kölplanka och utgjort den främsta (eller akterligaste) vertikala delen i en T-köls konstruktion. Två 18 mm dymlingar har fäst den till kölplankan. Den ena är bevarad men avbruten, den andra indikeras av ett halvt dymlinghål i den avbrutna änden av köldelen.
Photo:
Vasamuseet
Stäv. Stäv till mindre båt. Stävtoppen verkar sluta i en intappad stumlask. Flera spikhål i det svagt konkava område som har utgjort anläggningsyta för bordgångarna. Ingen spunning. Stävdelen har flera grova, i längsled, genomgående spikhål (6 mm i fyrkant) som uppvisar avtryck efter skalle eller bricka på insidan. Vid krit där stävdelen övergår i köldel finns en klack som troligen har berett plats för en järnskoning av stäven. Inga rostspår av denna finns dock. Det som utgör köldelens underkant bär spår av flera, ej genomgående, spikar som sannolikt också har varit infästning för en slags skoning. Köldelen har varit infäst i en överliggande kölplanka och utgjort den främsta (eller akterligaste) vertikala delen i en T-köls konstruktion. Två 18 mm dymlingar har fäst den till kölplankan. Den ena är bevarad men avbruten, den andra indikeras av ett halvt dymlinghål i den avbrutna änden av köldelen.
Photo:
Vasamuseet
Stäv. Stäv till mindre båt. Stävtoppen verkar sluta i en intappad stumlask. Flera spikhål i det svagt konkava område som har utgjort anläggningsyta för bordgångarna. Ingen spunning. Stävdelen har flera grova, i längsled, genomgående spikhål (6 mm i fyrkant) som uppvisar avtryck efter skalle eller bricka på insidan. Vid krit där stävdelen övergår i köldel finns en klack som troligen har berett plats för en järnskoning av stäven. Inga rostspår av denna finns dock. Det som utgör köldelens underkant bär spår av flera, ej genomgående, spikar som sannolikt också har varit infästning för en slags skoning. Köldelen har varit infäst i en överliggande kölplanka och utgjort den främsta (eller akterligaste) vertikala delen i en T-köls konstruktion. Två 18 mm dymlingar har fäst den till kölplankan. Den ena är bevarad men avbruten, den andra indikeras av ett halvt dymlinghål i den avbrutna änden av köldelen.
Photo:
Vasamuseet
Stäv. Stäv till mindre båt. Stävtoppen verkar sluta i en intappad stumlask. Flera spikhål i det svagt konkava område som har utgjort anläggningsyta för bordgångarna. Ingen spunning. Stävdelen har flera grova, i längsled, genomgående spikhål (6 mm i fyrkant) som uppvisar avtryck efter skalle eller bricka på insidan. Vid krit där stävdelen övergår i köldel finns en klack som troligen har berett plats för en järnskoning av stäven. Inga rostspår av denna finns dock. Det som utgör köldelens underkant bär spår av flera, ej genomgående, spikar som sannolikt också har varit infästning för en slags skoning. Köldelen har varit infäst i en överliggande kölplanka och utgjort den främsta (eller akterligaste) vertikala delen i en T-köls konstruktion. Två 18 mm dymlingar har fäst den till kölplankan. Den ena är bevarad men avbruten, den andra indikeras av ett halvt dymlinghål i den avbrutna änden av köldelen.
Photo:
Vasamuseet
