Der Krämer (Der einsame Weg) [Målning]

About the object

• about
  Information på baksidan. Tryckt rektangulär etikett fastklistrad, skador i nedre delen med anteckningar i tusch: Envoi de/Absender: Marianne v. Werefkin (Der einsame Weg) Der Krämer Handskriven text av konstnären på bakpappen: Die Widmung hier ich schreiben soll, Und davon, Herze mein, ganz voll, Muss kommen einfach und banal,...

  Information på baksidan.

  Tryckt rektangulär etikett fastklistrad, skador i nedre delen med anteckningar i tusch:
  Envoi de/Absender: Marianne v. Werefkin
  (Der einsame Weg)
  Der Krämer

  Handskriven text av konstnären på bakpappen:
  Die Widmung hier ich schreiben soll,
  Und davon, Herze mein, ganz voll,
  Muss kommen einfach und banal,
  Auf dieses Bildes Futeral.

  Für Ausstellung war es bereit,
  Hat schon seit längst sein Rahmenkleid,
  Drum schreib ichs auf dies Papppapier
  Mein lieber Max, ich geb es dir.

  Ich hoffe dass es dir gefällt
  Und diesen Reiz auch lang behält.
  Ich hoffe dass wie ich's geliebt
  So auch von dir empfunden wird.

  deine
  Marianne v. Werefkin
  1936.

  Expand text Collapse text
• Artistvon Werefkin, Marianne
• ArtistВеревкина, Марианна Владимировна
• TitleDer Krämer (Der einsame Weg)
• IdentifierUM58.15.033
• Type Fineart

• Other information

  Utställningstext till "Kvinnor och konst", 8 mars - 6 juni 2004 på Bohusläns museum:

  Marianne (von) Werefkin (1860 - 1938) var en av förgrundsfigurerna i den tyska expressionismen under 1900-talets början. En i Sverige mer känd kvinna var hennes väninna Gabriele Münter, som under krigsåren 1915 - 1918 vistades i Stockholm.

  Marianne Werefkins två målningar [UM58.15.033 och UM58.15.004] har funnits obemärkta i Bohusläns museums samlingar sedan 1958. Ingen har tagit någon notis om dem. Orsakerna till detta kan vara av flera slag. Vid ankomsten till museet var hennes efternamn felstavat i medföljande dokument. Felet har överförts från katalog till katalog. Det har också varit svårt att hitta uppgifter om Marianne Werefkin i både svensk och i utländsk litteratur.

  Målningarna ingår i en testamentarisk gåva från pipfabrikören i Uddevalla, Max D Schwab. Elva år efter hans död överlämnades gåvan till museet. Schwab flydde 1936 från Köln i Tyskland till en tryggare tillvaro i Västsverige. De politiska förhållandena i Tyskland på 1930-talet försvårade för judar att driva företag. Sedan flera generationer hade hans familj sysslat med tillverkning av pipor i Köln. Landshövding i Bohuslän på den tiden var Malte Jacobsson. Han föreslog att Schwab skulle etablera sig i arbetslöshetens Uddevalla. Schwab antog erbjudandet, och det gick över förväntan. Tio år efter ankomsten hade han nått sådana framgångar att han kunnat bygga en helt ny fabrik, Skandinaviska Pipfabriken, SKAPI. En blodpropp i hjärtat avslutade dock hans liv vid 48 års ålder.

  Max D Schwab måste ha varit bekant med Marianne Werefkin för på baksidan av målningen "Der Krämer" har hon skrivit en lyckönskan på vers till sin käre vän Max inför hans uppbrott från Tyska Riket.

  Die Widmung hier ich schreiben soll,

  Und davon, Herze mein, ganz voll,

  Muss kommen einfach und banal,

  Auf dieses Bildes Futeral.

  Für Ausstellung war es bereit,

  Hat schon seit längst sein Rahmenkleid,

  Drum schreib ichs auf dies Papppapier

  Mein lieber Max, ich geb es dir.

  Ich hoffe dass es dir gefällt

  Und diesen Reiz auch lang behält.

  Ich hoffe dass wie ich's geliebt

  So auch von dir empfunden wird.

  deine

  Marianne v. Werefkin

  1936.

  Marianna Wladimirowna Werefkina föddes i Tula, Ryssland, den 11 september 1860.

  Föräldrarna tillhörde den ryska överklassen. Hennes far var militär på ett regemente i Tula. Efter en tid avancerade han till general, och familjen flyttade till Sankt Petersburg där fadern blev kommendant på Peter-Paulsfästningen.

  Redan tidigt uppmärksammades Mariannes färdigheter i teckning. År 1880 började hon som privatelev hos Ilja Repin (1844-1930), som kan sägas ha varit den ryska realismens mest betydande målare. Under en jakt råkade hon ut för ett olyckstillbud genom att skjuta sig i högerhanden så att den skadades för all framtid. Trots detta kunde hon efter en tid fortsätta med målandet. Med lång-, ring- och lillfingret lyckades hon styra målarpenseln. Som en mycket uppskattad målarinna benämndes hon ofta Rysslands Rembrandt.

  År 1892 lärde Marianne Werefkin känna Alexej Jawlensky. Han var officer i Sankt Petersburg, men tecknade också figurer efter gipsförlagor på Akademin. Året därpå lånade de två Ilja Repins ateljé och arbetade där medan han var på utlandsresa. Detta var troligen början till slutet på Jawlenskys militära bana. För några år senare tog han avsked från det militära på grund av kroppsliga besvär och fick ut pension. Vid samma tid dog Mariannes far och hon fick en tsarpension på 7 000 rubel, i dagens penningvärde nästan en miljon kronor.

  År 1896 bestämde sig Marianne Werefkin och Alexej Jawlensky för att lämna Ryssland tillsammans med den nioåriga tjänsteflickan Helene Nesnakomoff. De flyttade till München i Tyskland. Werefkin lade sitt måleri åt sidan under nästan en tioårsperiod för att Jawlensky skulle få en konstnärlig utbildning.

  Werefkins första expressionistiska målning skapades år 1907. Man kan se att hon i sitt måleri inspirerats av Paul Gauguins och Edvard Munchs arbeten.

  År 1908 var paret Werefkin/Jawlensky tillsammans med Gabriele Münter och Wassily Kandinsky i Murnau för att måla. Murnau är en liten ort ca 5 mil sydväst om München. Resultatet av vistelsen betraktas av vissa som genombrottet för det expressionistiska måleriet.

  Förutom måleri ägnade sig Werefkin åt att hålla salonger. Till att börja med var det tillsammans med en grupp ryska konstnärer som verkade för utställningsverksamhet samt programförklaringar, i första hand för sitt forna hemland. Senare ändrades inriktningen. Felix Klee, Paul Klees son, berättar i en utställningskatalog från Malmö konsthall 1991: "Mina föräldrar umgicks också med Marianne von Werefkin, som levde samman med Alexej Jawlensky, och i vars hem hela den intellektuella och konstnärliga kretsen i München brukade samlas varje vecka."

  Olika sammanslutningar vari Werefkin och Jawlensky deltog, avlöste varandra. 1909 bildades Neue Künstlervereinigung München (NKVM), Münchens Nya Konstnärsförening följd av den i München 1911 bildade avantgardiska konstnärsgruppen Der Blaue Reiter (Den blå ryttaren).

  Werefkin och Jawlensky anslöt sig till Der Blaue Reiters utställning på Galeri Der Sturm i Berlin i december 1912. I kretsen kring Der Blaue Reiter fanns Wassily Kandinsky, Gabriele Münter, Franz Marc, August Macke, Paul Klee m. fl. Konstnärerna inbjöds av Herwarth Walden, grundaren av konst- och kulturtidskriften Der Sturm, att gemensamt ställa ut på hans galleri i Berlin. Hans utställningar har gått till konsthistorien som de första verkliga expressionistutställningarna. (1915 var det dags för de svenska expressionisterna Gösta Adrian-Nilsson, Isaac Grünewald, Edward Hald, Sigrid Hjertén och Einar Jolin att ställa ut på samma ställe i Berlin.)

  När första världskriget bröt ut i augusti 1914 slutade konstnärslivet abrupt i München. Werefkin, Jawlensky, Kandinsky och flera andra utlänningar flydde med tåg till Schweiz.

  I St. Prex nära Genève slog Werefkin och Jawlensky sig ner. Hushållet bestod också av tjänstekvinnorna, tillika systrarna, Maria och Helene Nesnakomoff samt Andreas, Helene och Jawlenskys gemensamma son. Jawlensky hade 1902 fått en gosse med tjänsteflickan Helene, då 16 år.

  Som en följd av kriget halverades den pension som Werefkin fått efter faderns död. Efter den ryska oktoberrevolutionen 1917 förlorade hon all pension. Hennes ekonomiska situation blev besvärlig, men för att hjälpa Jawlensky som blivit sjuk, letade hon upp ett mindre och förfallet slott i Ascona, vid sjökanten av Lago Maggiore i södra Schweiz. Hon använde sina sista besparingar, och de flyttade dit. Ett mildare klimat hoppades hon skulle hjälpa honom. Men ett år senare, 1919, tog den 27-åriga relationen slut. Alexej Jawlensky flyttade till Wiesbaden. Efter tre år i Tyskland skickade han bud efter tjänstekvinnan Helene och sonen Andreas, vilka lämnade Ascona. Senare samma år gifte sig Jawlensky med Helene i Wiesbaden.

  Werefkin tvingades arbeta som handelsresande för medikamenter för att få pengar till uppehället. Hon målade också vykort och skrev tidningsartiklar. Då och då sålde hon en målning, men alltför ofta tvingades hon efter ett tag återta den, eftersom man inte förstod sig på motivet. Bekantskapen med Paul Klee och hans fru Lily hade hon dock kvar.

  År 1924 engagerade sig Werefkin i grundandet av konstnärsgruppen Grosser Bär (Stora björnen) i Ascona, och Jawlensky startade tillsammans med Feininger, Kandinsky, Klee och Scheyer Der Blaue Vier (De fyra blå).

  Vid 1930-talets mitt försämrades Werefkins hälsa på grund av en hjärtåkomma, men för att få in pengar tvingades hon att måla affischer. Hon bodde numera mycket enkelt i ett hus intill den forna slottsbostaden.

  Året innan hon dog hade vännerna hjälpt till att transportera hennes bilder från tiden före första världskriget, vilka förvarats i München, till Schweiz. Idag finns merparten av hennes livsverk samlat här i Marianne Werefkins donation i Museo Communale d''art Moderna i Ascona, det museum som hon redan 1922 hade skänkt tre målningar till.

  Hennes målningar förblev figurativa under hela expressionistperioden. Både mystik och symbolism finns i måleriet. I de senare bilderna intensifieras koloriten; dystra men ändå glödande färger kännetecknar dessa målningar. Huvudsakligen målade hon med tempera på pannå, på mindre eller mellanstora format. Ett stort antal skissböcker finns bevarade.

  Litteratur:

  Bernd Faethke, Marianne Werefkin, Vita e opere 1860-1938, Prestel Verlag Monaco 1988;

  Bernd Fäthke, Marianne Werefkin, Hirmer Verlag 2001;

  Schlossmuseum Murnau, Marianne von Werefkin in Murnau, Kunst und Theorie, Vorbilder und Künstlerfrende, bearbetad av Brigitte Salmen 2002 (finns inköpt till Bohusläns museums bibliotek).

  I bilagepärm finns sammanställning, Zeittafel, kopierad ur sistnämnda bok.

  Litteratur fortsättning: Bernd Fäthke, Jawlensky und seine Weggefährten in neuem Licht, Hirmer Verlag GmbH München 2004.

  Bilagepärm:

  Bilagepärm: Brev daterat 18 augusti 2005 från Dr. Bernd Fäthke angånde Max D. Schwabs donation och då särskilt målningarna av Marianne von Werefkin. Sorterat under UM58.15.004

  Artikel i Bohusläningen måndag den 18 augusti 2008 "Verk från museet i nytt ljus". Text Maria Rademark.

  Utställningar:

  KVINNOR & KONST. 8 mars - 6 juni 2004, Bohusläns museum, Uddevalla.

  "Vor 100 Jahren - Kandinsky, Münter, Jawlensky, Werefkin in Murnau". 11 juli - 9 november 2008, Schlossmuseum Murnau. (Schlossmuseum des Marktes Murnau, Schlosshof 4-5, 824 18 Murnau am Staffelsee.)

  Drömrummet - om samlandets passion. 6 juni - 4 september 2011 på Liljevalchs konsthall, Stockholm. Målningen ingick som pendang till en målning av Wassily Kandinsky i Claes Mosers presentation.

  Expand text Collapse text
• Indexing termMålningar Konst
• SubjectOrt i Litauen, eventuellt från Kowno (polska) = Kovno (ryska) = Kaunas; Litauens näst största stad.
• Avbildad, ortLitauen Kaunas
• TitleDer Krämer (Der einsame Weg)använd
• DesignationMålning
• Catalog levelEnstaka verk

• Inscription
  • Signering/märkning: M W
• Dimensions value
  • Width448.0 mm
  • Height348.0 mm
  • Heightrammått409.0 mm
  • Widthrammått509.0 mm
• MaterialsPannå (papp)
• TechniquesTemperamåleri OLJEMÅLERI