HistoryAlida Eriksson - bonddottern som skrev till sina barnbarn.
Sommaren 1928 bestämde sig Alida Eriksson för att hon ville berätta om sitt liv för sina barnbarn. Hon bodde nu som änka på gården Bölet, där hon var född och hade levt hela livet.
På en papperspåse som hon sprättat upp och linjerat, började hon att skriva ner händelser ur sitt liv.
Alida Niklasdotter föddes den 20 mars 1853 på gården Bölet. Hennes föräldrar var Niklas Jonason och Eva Maria Eriksdotter. Gården hade gått i faderns släkt sedan början av 1700-talet. När Alida var 5 år föddes hennes tredje syster men samtidigt dog modern. En faster blev den som fostrade upp Alida och hennes syster Hanna Eleonora. Den tredje och yngsta system dog som liten.
Alida var tidigt intresserad av att läsa bibeln och hon skriver om sin konfirmation: "när jag gick och läste till Konfirmation sökte Gud mig åter mycket kraftigt. Pastor Mil/berg talade över Joshua bok 24 kap 24 vers. Jag vågade knappast svara på frågorna, jag förstod att jag ej kunde hålla di löften. När vi gick till Nattvarden talade han över Efesierna 5 kap 2 v. Jag grät och tänkte jag vågar aldrig gå framför jag är ej värdig och hade ej gått om jag ej blygts för dom andra. När vi gick hem, jag och en flicka så bara läste vi, grät och sjöng Linderots sånger".
Snart var det glömt, och när Alida var 15 år dog hennes faster och hon fick ta ansvar för hushållet. Alida följde med pappan på mjölkkärran till stan. Det blev många och långa dagar för henne för att "Far skulle in på många ställen efter vägen och dricka och prata så jag fick sitta och frysa, ja gråta".
På ett mjölkställe blev hon bekant med sin förste man, Johannes Persson. Han var från Bergum och arbetade i Ferdinand Lundqvists affärsrörelse i Göteborg.
Nitton år gammal gifte sig Alida och vid 20 års ålder föddes dottern Ada. Hon skriver: "Innan den första föddes sökte Gud mig så mycket så jag låg i bekymmer, jag lovade att vända mig till Gud. Men snart glömde jag det igen, jag var blott 20 år".
År 1875 föddes den andra dottern Ida. På vintern det året insjuknade mannen i lunginflammation och avled den 27 december. Alida var då 22 år gammal och änka med två små barn.
Tre månader senare, vid påsk 1876, brann gården ner. Hus, ladugård och alla kreatur blev lågornas rov.
Även grannarna blev husvilla eftersom gårdarna var sammanbyggda. Enligt uppgift skulle branden ha börjat med ovarsam eld i en lada av några barn.
Alidas far Niklas började bygga upp gården på den gamla tomten (där Bölets förskola ligger idag) och under tiden bodde de i Alidas systers hem i Heljered. Granngården uppfördes en bit ifrån nuvarande Böletvägen.
När huset var färdigt samlade Alida sina vänner, och man bad och sjöng i det nya hemmet. Fadern, Niklas, var ej förtjust i detta. År 1877 gifte Alida om sig med Johannes Eriksson från Vommedal Östergård. Makarna bosatte sig i det nya huset på Bölet, och Johannes övertog skötseln av jordbruket efter svärfadern som dog 1880.
Både Alida och blivande mannen Johannes var med om att bilda Kållereds Missionsförsamling 1873. Till en början hade man mötena i hemmet men efter några år uppfördes Missionshuset i Böletbacken. Tomten skänktes av Martin Simonsson i Kålleredgården. 1923 uppfördes på samma tomt den nuvarande Missionskyrkan (idag Ekenkyrkan).
Alida och Johannes Erikson fick ett långt liv tillsammans. Hemmet på Bölet var alltid gästfritt, och många vänner i Missionsförsamlingarna runt Göteborg var alltid välkomna. Deras liv kretsade helt kring Missionsförsamlingen i Kållered.
Makarna fick åtta barn tillsammans varav sex flickor växte upp till vuxen ålder. Hilma, Anna, Ida, Ruth, Ester och Judith hette de.
Ruth dog i Spanska sjukan 1919, 30 år gammal, när hon väntade sitt första barn. Av de två äldsta flickorna med den förste mannen dog Ida i späd ålder medan Ada överlevde. Se Ada Persson - en affärskvinna i Kållered.
År 1924 dog Johannes och Alida blev änka för andra gången.
Sin berättelse avslutade hon med: "Jag är ej så bra nu, kanske får jag snart flytta Hem. Gud gör allt till det bästa. Han har burit och hjälpt. Han skall ock hjälpa den lilla biten som är igen".
Alida Eriksson dog på Bölet den 16 oktober 1928 och ligger begravd på Kållereds kyrkogård. Hennes önskan var att hennes självbiografi skulle delas ut till de 13 barnbarnen! Dottern Judith ordnade med detta.
/ Staffan Bjerrhede
Text från "Tjugo kvinnor från Kållered under 150 år"
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».