Skolträff på Kållereds Värdshus, år 1983. "Tvillingarna Ann Marie o Inga Britt lika kopior av varandra i dag som den gången." För mer information om bilden se under tilläggsinform...

Originalbilden tillhör Kållereds hembygdsförening.

Fotografi taget av Harry Moum, HUM, för publicering till artikel i Mölndals-Posten, vecka 42, år 1983.

Här följer artikeln i sin helhet:
"Skolträff i Kållered

Hej Pelle, hej Åke, hej AnneMarie och Ingabritt, det här var väl roligt, att träffas efter så många år. Så gick snacket då den gamla skolklassen möttes till en stunds festlig samvaro på Kållereds Värdshus.

De kom alla från en så kallad B-klass. Det vill säga, att på den tiden det begav sig, fanns det framför allt på landet klasser med 3 årskullar tillsammans. Numera finns det sådana klasser bara där det är extremt lågt barnunderlag eller i vissa klasser för invandrare.

Gemensamt för alla som hade kommit var att de alla föddes i första världskrigets skugga 1918, 1919 och 1920.

Dagens barn och ungdom har nog svårt att förstå hur det var att gå i skola på den tiden. Det var ingen skollunch, nya skolkläder, vår och höst eller medinflytande som nu för tiden, men fattigt, avlagda kläder, träskor och en smörgås hemifrån. För att inte tala om medinflytande. Man måste sitta knäpp tyst och bara svara på tilltal annars...

Men som väl glömmer man det tråkiga och i minnenas källa finns bara de goda stunderna kvar. Livet vore väl bra outhärdligt om man inte var funtad på det sättet.

En av de tre lärarinnorna från den tiden som nu var festens mittpunkt formulerade det hela kort och fyndigt i sitt lilla tal. Fanns det tråkigheter under Er skolgång, glöm det. Fanns det glädjeämnen, kom ihåg det. Så har jag gjort och har bara glada minnen kvar, sade hon.

I den lilla Kålleredsskolan vid Streteredsvägen fanns det på den tiden något så ovanligt som 3 tvillingpar i samma klass. Av de sex hade fem stycken mött upp. Den sjätte är bosatt i Amerika, så det var kanske inte så konstigt att han inte var närvarande.

Skolhuset från den tiden är numera rivet. Det låg vid nuvarande Skollyckan, men lärarbostäderna finns fortfarande kvar.

Det allmänna omdömet om träffen bland eleverna och fröknarna var att det var jätteroligt att träffas efter så många år. Vi gör om det om några år sades bland skolkamraterna från anno dazumal allt medan de pratade minnen hela kvällen lång.

HUM"

Collapse text