Gunhaga

Bildtext: Karl Wadén, Gunhaga, Tidan

Created with Sketch.

Gårdar och torp i Hakarps socken

+Mantal i Hakarps socken 1840 Skattehemman Gård MantalBjörstorp1/4Brunnstorp1/4Hulustorp1/2Hökhult1/4Kämparp1/8Stibbarp1Stora Tokarp1Vassarp Västra1/2Bråneryd och Stockeryd1Totalt4 7/8 KronohemmanHuskvarna Gevärsfaktori m. Krutbruket1Kikstorp1/2Råmmarp1/2Hakarps sockens pastorsbostad3/4Totalt2 3/4 FrälsehemmanAmmarp3/8Baggarp1/4Bockamålen1/4Eskilstorp1/4Fagerslätt1/2Gunnestorp1/2Höggärdet1/2Hagstensgärdet1/2Ingelycke1/4Knutstorp1/4Kixtorp1/4Läxarp1/2Rosendahl1Dalskog (Raten)1 3/4Smedstorp1Svineryd1/2Slögestorp1/2Stutstorp1/4Lilla Tokarp1/2Vassarp Östra1/2Vissmålen1/4Hakarps säteri2 1/2Gruveryd(nuv. Göransbergs säteri)2Stensholm3Totalt18Totalt 25 5/8 I Hakarps socken har det funnits ett hundratal torp och backstugor fördelade på drygt 30 gårdar. I artikeln ingår gårdar och torp som har legat i det nuvarande området för Hakarps socken och den omfattar därför även Egnahem, Stensholm och Pettersberg. Den största gården i Hakarps socken är Stensholms säteri. Andra större gårdar är Hakarps säteri och Göransberg. Ortnamnsforskning har visat att Hakarps socken beboddes relativt sent. Förmodligen kom de första bebyggarna under övergången från vikingatid till medeltid. Under 1700-talet byggdes många torp, och 1860 fanns det ungefär 100 stycken vilka betalades genom dagsverken. År 1943 förbjöds dagsverke som betalningsform, vilket medförde att många torp friköptes. Historia Det är svårt att räkna det exakta antalet torp och gårdar som har funnits i Hakarps socken. Det är något enklare att räkna antalet gårdar, som uppgår till lite drygt 30 stycken. Antalet torp rör sig om över en bit över 100 stycken, minst. Under 1700-talet blev torp vanliga på större gårdar, och bebyggelsen av dem ökade alltjämt. Under mitten av 1800-talet kulminerade bebyggelsen, som resulterade i 100 torp och backstugor år 1860. De som bebodde torpen ägde varken huset eller marken de brukade, utan arrenderade det genom dagsverken hos markägaren. Dagsverkena utfördes inte bara av mannen i torpet, utan emellanåt även av kvinnor och barn. Ju större torp, desto fler dagsverken. När torparna inte längre klarade av att utföra dagsverken fick de flytta från torpet. De fick då flytta in i en så kallad backstuga som arrenderades av husbonden, där det bodde många äldre vilket ibland resulterade i trångboddhet. I backstugorna kunde även yrkesmän och hantverkare bo. Till backstugan fanns det sällan ett jordbruk. När de äldre inte längre orkade bruka jorden var det inte ovanligt att deras barn övertog torpet. Då kunde det hända att de bodde kvar hos sina barn i torpet.

Onkel Toms stuga

Onkel Toms stuga (ursprunglig svensk titel: Onkel Toms stuga eller Negerlifvet i Nord-Amerikas slafstater;Onkel Toms stuga på kb.libris.se originaltitel: Uncle Tom's cabin; or, Life Among the Lowly) är en roman skriven av Harriet Beecher Stowe, publicerad den 20 mars 1852. Boken handlar om slaveriet i USA sett ur slavarnas perspektiv och bidrog starkt till att slaveriet avskaffades 1865 efter amerikanska inbördeskriget. Den beskriver slaven Tom som förblir sin ägare trogen trots misshandel. Samtidigt skildras slavinnan Elizas flykt mot norr.The Civil War in American Culture av Will Kaufman, Edinburgh University Press, 2006, sida 18. Harriet Stowe var en aktiv abolitionist. Hon valde att sätta slaven Onkel Tom i romanens centrum, med sidoberättelser om personerna i hans omgivning, både slavar och slavägare. Den sentimentala romanen återger slaveriets grymma verklighet men den bedyrar också att den kristna kärleken kan övervinna något så destruktivt som förslavandet av människor.Uncle Tom's Cabin av Harriet Beecher Stowe, Spark Publishers, 2002, sida 19, där den hävdar att romanen är om ”slaveriets destruktiva kraft och den kristna kärlekens förmåga att övervinna den” (originalcitat: “destructive power of slavery and the ability of Christian love to overcome it…”).The Complete Idiot's Guide to American Literature av Laurie E. Rozakis, Alpha Books, 1999, sida 125, där den hävdar att en av bokens huvudbudskap är att ”slaveriets kriser kan bara lösas med kristen kärlek” (originalcitat: “The slavery crisis can only be resolved by Christian love”).Domestic Abolitionism and Juvenile Literature, 1830–1865 av Deborah C. de Rosa, SUNY Press, 2003, sida 121, där boken citerar Jane Tompkins om hur Stowes strategi med romanen var att förstöra slaveriet genom den ”räddande kraften av kristen kärlek”. Det citatet är från ”Sentimental Power: Uncle Tom's Cabin and the Politics of Literary History” av Jane Tompkins, från In Sensational Designs: The Cultural Work of American Fiction, 1790–1860. New York: Oxford UP, 1985. ss. 122–146. I den uppsatsen hävdar Tompkins också att ”Stowe föreställde sig sin bok som ett instrument för att komma närmare dagen då världen inte skulle styras av tvång, utan av kristlig kärlek” (originalcitat: “Stowe conceived her book as an instrument for bringing about the day when the world would be ruled not by force, but by Christian love”). Onkel Toms stuga var den roman som såldes i flest exemplar under 1800-talet”The Sentimental Novel: The Example of Harriet Beecher Stowe” av Gail K. Smith, The Cambridge Companion to Nineteenth-Century American Women's Writing av Dale M. Bauer and Philip Gould, Cambridge University Press, 2001, sida 221. (och den mest sålda boken efter bibeln)Introduction to Uncle Tom's Cabin Study Guide, BookRags.com, tillgänglig 16 maj, 2006. och anses ha medverkat till att stärka abolitionisternas sak under 1850-talet.Goldner, Ellen J. ”Arguing with Pictures: Race, Class and the Formation of Popular Abolitionism Through Uncle Tom's Cabin.” Journal of American & Comparative Cultures 2001 24(1–2): 71–84. Fulltext: online at Ebsco. Under det första året efter att boken publicerades såldes 300 000 exemplar enbart i USA. Bokens genomslag var såpass stort att när Stowe träffade Abraham Lincoln i början av Amerikanska inbördeskriget påstås Lincoln ha frågat: ”Så det här är den lilla damen som skapade detta stora krig?”.Charles Edward Stowe, Harriet Beecher Stowe: The Story of Her Life (1911) s. 203. Boken, och i ännu högre grad de pjäser som den inspirerade till, bidrog också till att skapa ett antal stereotyper om svarta,Hulser, Kathleen. ”Reading Uncle Tom's Image: From Anti-slavery Hero to Racial Insult.” New-York Journal of American History 2003 65(1): 75–79. . av vilka många finns kvar idag. Bland dessa finns den hängivna mörkhyade modern, en stereotyp bild av svarta barn, och Onkel Tom-stereotypen, alltså den pliktskyldiga tjänaren som trots mycket lidande troget tjänar sin herre. Under senare år har de negativa omdömena om Onkel Toms stuga i hög grad överskuggat bokens historiska aspekter som ett ”avgörande verktyg mot slaveriet”.Africana: arts and letters: an A-to-Z reference of writers, musicians, and artists of the African American Experience av Henry Louis Gates, Kwame Anthony Appiah, Running Press, 2005, sida 544. Källor till romanen miniatyr|stående|Harriet Beecher Stowe (1872), baserat på en oljemålning av Alonzo Chappel.

Ålstens gårds torp och stugor

miniatyr|höger|stående=1.5|Ålstens marker med Ålstens gård uppe på bergshöjden på en oljemålning från början av 1900-talet av J.W. Berglund. miniatyr|höger|300px|Del av "karta över belägenheten omkring Stockholm", som visar Ålsten och Smedslätten, utgiven av W.M. Carpelan 1817. Ålstens gårds torp och stugor fanns vid Ålstensängen i Bromma i Västerort vid Ålstensklippan vid den västra stranden nedanför Ålstens gård och bestod av flera torp och stugor, som numera är försvunna. Husen, som gränsade till åker- och ängsmarken, fanns där från 1700-talets början och fram till 1974, då den sista villan på platsen revs ned. Ålstensängen var tidigare en vik av Mälaren. Den tidigare sanka våtmarken vid Ålstensängen utfylldes av Stockholms stad i början av 1900-talet.Nils Ringstedt, Torpen i Bromma, Historik, lägen och lämningar, 2010, Bromma Hembygdsförenings skrift nr 3, . Sidorna 115-120. Ålstens gård köptes år 1893 av ingenjör Pehr Bergstedt att användas som sommarvilla. Han ägde gården 1892-1905. Gården såldes 1905 till Stockholms stad, med rätt för Bergstedt att arrendera sommarvillan. 1905 styckades markerna till tomträtter. Pehr Bergstedt bodde sommartid i huvudbyggnaden till 1916. I övrigt var gården utarrenderad. Själva gårdshuset vilar på grunden från Gustav Vasas tid och finns på Brantstigen 12. Vidare finns östra flygeln och trädgårdsmästarbostaden kvar. Av de hus som ingick i Ålstens gård på Gustav Vasas kungsgård och Ålstens marker, finns i dag tre stycken kvar, alla som privatbostäder.Edvard Bolin, Brommaboken, En kulturhistorisk vägvisare, 1979, Bromma hembygdsförening. Omkring år 1700 var allting i södra Bromma skog, med åkrar och ängar. Åker- och ängsmarker fanns bara vid omkring fem områden, nämligen Guldsmedstorpet (det som senare blev Tranebergs gård), Alvikens gård, fram emot Ulvsunda och omkring nuvarande Äppelvikstorget, vid Smedslätten, Ålsten i trakten av Ålstens gård och omkring nuvarande Ålstensgatan. Det fanns även åkrar och ängar kring tre torp, nämligen Humlegårdstorpet (Bryggartorp), som låg vid nuvarande Ådalsvägen i kvarteret Teskeden i Nockebyhov, Fiskartorpet, som låg vid Rånövägens förlängning över Drottningholmsvägen ungefär vid ingången till Nockeby reningsverk vid Gustav III:s väg i Nockeby, och kring Nytorpet i Åkeshov-Olovslundstrakten ungefär vid nuvarande Olovslunds skola. Vid en titt på 1829 års karta över Bromma i Carl af Forsells bok Bromma Socken År 1825,1829 års karta över Bromma. "Karta öfver Bromma Socken uti Stockholms Län och Sollentuna Härad, upprättad i Kongl. General Landtmäteri Contoiret 1829". Kartan finns som bilaga (dock inte i färgtryck) till Carl af Forsells bok Bromma Socken År 1825. Boken tryckt i Stockholm 1829. ser vi samma relativt ödsliga bild vad beträffar åker- och ängsmarker i Bromma. Strandlinjen börjar nu långsamt att förändras, men även andra ställen börjar bli bebyggda med sommarnöjen. Sommarhusen är ofta på- och ombyggda torp, men det finns även nybyggen.Åke Eriksson, Brommaliv, 1977, P A Norstedt & Söners förlag, Stockholm, sidan120. . Oljemålningen Ålstens gård från 1904 J.W. Berglund målade år 1904 ett motiv med Ålstens gård uppe på bergshöjden, Ålstensklippan, och markerna runt omkring. På tavlan syns från vänster till höger: vid foten av berget från Mälarens strand låg två röda stugor. Ålstens skogvaktarbostad låg ovanför bryggan väster om Ålstensängen och nedanför berget, där Ålstens gård ligger. Omkring år 1900 byggdes där en villa, Sjövillan. Den röda stugan närmast det vita huset var drängstugan, och till höger därom, det vita huset, var den till boningshus ombyggda smedjan. Det var trädgårdsmästare Sundells vita stuga. Ålstens smedstuga var belägen vid Per Albins Väg strax söder om korsningen med Vallarestigen öster om Ålstens gård. Det var från början en smedja, som tillhörde Ålstens gård. Ålstens statarstuga låg vid vägen mot bryggan (idag Per Albins Väg) nära Ålstens gård. Stugan byggdes som statarstuga för två familjer på 1860-talet. Stugan kallades Kapernaum och tillhörde Ålstens gård. Det var ett timrat parhus med två rum om 30 m2. Framför smedjan syns i tavlans vänstra hörn Ålstensängen och i förgrunden på höjden framför ängen syns det vikingatida gravfältet, Ålstensgravfältet (RAÄ 2), vid Alviksvägen mitt för Storskogsvägen. Drängbostaden och smedjan är rivna. Till höger om berget skymtar mangårdsbyggnaden av Ålstens gård, den gulvita byggnaden, och flyglar (arrendatorsflygeln), trädgårdsmästarbostaden, ladugården och några ekonomibyggnader. Framför ladugården syns trädgården med sina planterade träd och trädgårdsodlingar samt det omgivande staketet av gärdesgårdstyp. I förgrunden syns åkermarker. Nuvarande Alviksvägen går tvärs igenom där ladugården låg, den låg vid korsningen av Brantstigen och Alviksvägen.

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Select the images you want to order

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to