Svenskbybornas ankomst till Jönköping år 1929. Från tåget går färden vidare med spårvagn till I12:s gamla förläggningslokaler på Ryhovsområdet.

På bilden ses Johannes och Kristina Knutas (född Utas) och deras 8 barn. Det minsta barnet i famnen på Kristina är Harald och de övriga barnen på bilden är Alvina (1912), Julius (1913), Gustav (1915), Andreas (1918), Emma (1920), Anna (1922) och Edvin (1925). Johannes och Kristina flyttade efter acklimatisering i Jönköping en tid till Vaggeryd i Småland och därefter till Gotland där de drev en liten gård. Johannes och Kristina ligger begravda i Gothem.
Alvina gifte sig med en man från Jönköping och levde här hela sitt liv. Även brodern Gustav bodde i Jönköping medan resten av syskonen spreds över landet.

Svenskbyborna är en liten koloni med svenskar, som har sina rötter på Dagö, en ö utanför Estlands kust. När Sverige förlorade Estland till Ryssland vid freden 1721, så ändrades villkoren för svenskarna. De kämpade för att behålla sitt språk, seder och bruk och hade en stark känsla för fäderneslandet. Den ryska kejsarinnan Katarina II hörde talas om de besvärliga svenska bönderna på Dagö och beslöt att flytta dem till Ukraina.
De byggde en by, men levde under mycket svåra förhållanden. Till slut var deras enda räddning att försöka ta sig till Sverige.
Det var 885 personer som i augusti 1929 välkomnades till Sverige och sedan vidare till Jönköping. De blev inkvarterade i I12:s gamla förläggningslokaler på Ryhovsområdet.
Det blev inte som de hade hoppats och 1931 återvände cirka 200 av dem till Ukraina, som nu var en del av Sovjetunionen. Där blev flera av dem deporterade, fängslade och avrättade.

Collapse text