Minnesmedalj

Created with Sketch.

Adolf Erik Nordenskiöld

Nils Adolf Erik Nordenskiöld, född 18 november 1832 i Helsingfors, Finland, död 12 augusti 1901 på Dalbyö i Västerljungs socken, var en finlandssvensk adelsman upphöjd till friherre i Sverige, geolog, mineralog, polarfarare, upptäcktsresande, ledamot av Svenska Akademien samt även ledamot av Sveriges riksdag. Biografi Nordenskiöld var son till Nils Gustaf Nordenskiöld och Margaretha Sophia Haartman, dotter till Lars Gabriel von Haartman och Fredrika Fock. Han gifte sig 1863 med friherrinnan Anna Maria Mannerheim, och var således ingift farbror till marskalk Mannerheim. Han ligger begravd på Västerljungs kyrkogård. Han var farbror till Erik Nordenskiöld. Adolf Erik Nordenskiöld föddes i Finland, och efter studentexamen 1849 både studerade och tog han sin doktorsgrad vid universitetet i Helsingfors. Disputationen gick av stapeln våren 1857. Karriären i Finland fick ett abrupt slut sedan Nordenskiöld hållit ett festtal som upprörde de ryska myndigheterna. Nordenskiöld var både liberal och finsk nationalist. Han hoppades att Finland skulle kunna göra sig fritt från Ryssland vilket knappast var populärt hos den ryska överheten. Redan innan hade han av Friedrich Wilhelm Rembert von Berg tilldelats ett disciplinärt straff för att tillsammans med vänner ha uttryckt missnöje över att Sverige inte försökt befria Finland medan Ryssland var upptaget av Krimkriget, och efter detta nya tal dömdes han till att göra offentlig avbön eller landsförvisas. Han valde då det senare och bosatte sig 1858 i Stockholm. Efter att ha kommit till Sverige blev Nordenskiöld 1858 professor vid Naturhistoriska riksmuseets mineralogiska avdelning. Försök gjordes 1867 och 1874 att återförvärva Nordenskiöld som professor till Finland, men han avböjde. 1860–78 var han även lärare i geologi och mineralogi vid Teknologiska institutet. Nordenskiöld styrde fem forskningsresor till Svalbard mellan åren 1858 och 1873 och en expedition till Västgrönland 1870. Hans två första expeditioner skedde under ledning av Otto Torell, men de senare ledde han självständigt. Bland hans tidiga arbeten märks Geografisk och geognostisk beskrifning öfver ö. delarna af Spetsbergen och Hinlopen strait (1863), Utkast till Spetsbergens geologi (1866) samt några tillsammans med Nils Dunér författade arbeten.

Louis Palander

Adolf Arnold Louis Palander af Vega, född 2 oktober 1842 i Karlskrona, död 7 augusti 1920 i Djursholm i Danderyds församling, var en svensk sjöofficer; adlad 9 april 1880, amiral 1900. Han har främst kommit att bli känd för eftervärlden som kapten på Adolf Erik Nordenskiölds Vegaexpedition. Louis Palander var son till kommendörkapten (1802–1857), som var chef för flottans varv i Karlskrona från 1855. Hans mor var Emelie Jacquette Constance du Rées (1814–1857). Tidig marin karriär Louis Palander kom att redan vid 14 års ålder bli kadett i svenska flottan. 1864 utexaminerades han som underlöjtnant från Kungliga krigsakademien på Karlberg och deltog efter det i expeditioner till Medelhavet, Sierra Leone och Liberia ombord på korvetten samt på en resa till USA. Efter flera uppdrag till sjöss kom Louis Palander att deltaga i Adolf Erik Nordenskiölds expedition till Spetsbergen 1868 ombord på ångaren Sofia. Befälhavare på skeppet var friherre Fredrik Wilhelm von Otter. Samma år gifte sig Palander med konditordottern Anna Katarina Grischotti (1847–1923). Efter detta tjänstgjorde Palander på skeppet under expeditionen till Medelhavet 1869–1870. Han blev efter detta befordrad till löjtnant och var befälhavare på postångaren Polhem, först under vintern 1870–1871 mellan Gotland och det svenska fastlandet och sedan 1871–1872 för att säkerställa postgången över Öresund i de svåra vinterförhållandena. Han var även befälhavare på ångaren Polhem under den av Nordenskiöld ledda spetsbergenexpeditionen 1872-1873. Under denna resa uppvisade han ett exceptionellt mod och kunnande och bidrog omfattande till det vetenskapliga arbetet. Palander deltog även, tillsammans med nio andra män, i Nordenskiölds misslyckade försök att nå Nordpolen från baslägret vid Mosselbay under maj till juni 1873. Efter återkomsten till Sverige begärde Palander avsked från flottan och tog anställning som befälhavare på ett lastskepp på en rutt till England och senare som kapten vid en ångbåtslinje baserad i Göteborg. Vegaexpeditionen

Select the images you want to order

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to