Växeldetalj

Gotthilf Betulander

Gotthilf Ansgarius Betulander, född 13 januari 1872, död 20 oktober 1941, var en svensk ingenjör och uppfinnare inom automatiska telefonväxlar. Biografi Gotthilf Ansgarius Betulander föddes i Lima, Dalarna och var son till kyrkoherden Evald Betulander och Katarina Margareta Söderlund. Gift med Anna-Lisa Johansson 1893. Han bodde i Södertörns villastad till sin bortgång. G A Betulander fick anställning vid Telegrafverkets Verkstad 1891 där han fick yrkesutbildning och blev förman 1897, 1901 1:e ritare och ingenjör samt från 1907 till 1937 verkstadsingenjör vid Konstruktionsavdelningen inom Telegrafverket. Mellan 1905 och 1907 var han sakkunnig i kommittén för prövning av skärgårdstelefonautomater, från 1918 ledamot i Svenska Uppfinnareföreningens nämnd för elektroteknik, mellan 1910 och 1920 styrelseledamot och teknisk chef i AB Autotelefon Betulander. G.A Betulander erhöll över 300 patent på uppfinningar inom automatisk uppkoppling av telefonsamtal. Betulander utförde ett betydelsefullt arbete inom utvecklingen av automatväxlar för telefoner, och kan ses som en av pionjärerna på området, bland annat genom de fundamentala kopplingsprinciper han framlagt. Betulander konstruerade först automatiska telefonanläggningar med steg för steg-väljare men övergick senare till sitt reläsystem, där väljningen uteslutande görs med hjälp av reläer. Innovationer inom telekommunikation G. A. Betulander konstruerade en telefonväxel med roterande väljare, som ställdes ut och demonstrerades vid Exposition Universelle, världsutställningen i Paris år 1900, där den belönades med guldmedalj. Efter utställningen installerade Betulander växeln i Järla, Nacka och användes i många år.