Konstruktören Bernt Andersson skriver:
MiniCompis
Under alla år hade vi deltagit i olika tävlingar för att visa våra båtars prestanda. Såväl Compis, Beason 31 och 97:an mätte ju alla in som ”halvtonnare”, en ganska dominerande klass på 70-talet. Men klassen var ju egentligen en konstruktionsklass inom IOR-reglen och att hävda sig med en ”familjebåt” blev allt svårare och allt dyrare.
Den minsta ”ton-klassen” – miniton – verkade kul och utmanande. Sverige skulle stå som värd för VM i klassen 1982 i Marstrand och detta lockade. Vi var några entusiaster som under några hektiska vårmånader 1981 snabbt fick fram formarna till Minicompis. Allt var så mycket enklare med en liten båt utan någon egentlig inredning.
Projektet låg lite vid sidan om Compisbåtars verksamhet och passade enbart seglingstokiga självbyggare.
Redan sommaren 1981 seglade de första MiniCompisarna och visade fina resultat. Till VM 1982 kom sex styck MiniCompis. Bäst lyckades, så klart, ett gäng från västkusten som belade en hedrande tredjeplats bland cirka 60 deltagande båtar från hela Europa. Före kom endast två ”one-off-byggen”, vilket gjorde att MiniCompis vann VM-pokalen för bästa serieproducerade båt.
MiniCompis gav möjligheter till diverse experiment och variationer. Jag byggde själv en egen med några intressanta detaljer. Båten försågs med en sänkköl som trycktes ner i en centerbordslåda och lastades med blytackor. Allt var hanterbart med handkraft. Även rodret var placerat i en låda för att lätt kunna lyftas ur. Masten kunde också med handkraft fällas bakåt, trots att den var genomgående och stod på kölen. Allt detta gjorde att båten blev trailerbar och sjösättningsbar på ett mycket enkelt sätt. Inga lyftkranar behövdes varken för sjösättning eller riggning.
Tyvärr blommade intresset för minitonnarna ut ganska snabbt, liksom för det övriga tonklasserna.
Totalt byggdes cirka 20 stycken MiniCompis.
Formarna såldes till en kille från Nedre Norrland, men mig veterligen blev det ingen fortsatt produktion.
