Konstruktören Bernt Andersson skriver:
Compis 97
Sjuttiotalet i Värmland var lite som ”vilda västern”. Det byggdes båtar runt om i ladorna. Vi hade ju Albin Marin i Kristinehamn, Comfortbåtar i Arvika, BK Marin i Forshaga, Karlstads Marinplast, Contrastbåtar och Compisbåtar som de producerande varven och alla spred de ringar på vattnet med nya konstruktioner varje år. Till detta kom ett och annat ”one-off-bygge”. Vår största tävling – Vänern race – samlade över 200 båtar. Racet var en, cirka 150 nm lång havskappsegling, som startade fredag kväll med målgång under söndagen. Det var härliga tider.
Med mina erfarenheter från Compis och Beason 31:an och påtryckningar från nöjda Dixieägare ville jag få fram en vassare, racigare, halvtonnare med mera jollekänsla. IOR-regeln, som var den gällande konstruktionsregeln, styrde det mesta. Regeln gynnade breda skrov och magra ändskepp och var inte helt enkel att utnyttja på rätt sätt.
Våren 1977 byggdes en skrovprototyp till blivande 97:an, på vilken vi satte ett breddat Dixiedäck. Sommarens tester, som mest blev i hårdare vindar, visade att vi borde satsa på mindre segelyta och längre skrov. Direkt efter säsongen gjordes akterpartiet om och formarna till Compis 97 byggdes.
Många hade manipulerat med viktfördelningen och placerat motorn i förpiken, vilket hade klara nackdelar. Genom att koncentrera allt tungt inklusive besättningen till båtens centrum fick man lätta ändskepp och en akterruff på köpet. En invändig passage till akterruffen var nytt, men för mig ett absolut krav. Med sittbrunnen i mitten får man ju besättningen på rätt ställe från början och båten kändes mindre och mer behändig, som en jolle. Det jag mest oroades för var om sittbrunnens höjd skulle kännas alltför hög. Men jag har faktiskt inte hört några sådana kommentarer under alla år.
Köl och roder med rejäla infästningar är något jag aldrig gett avkall på.
Partialriggen eller 7/8-delsriggen hade visat sig konkurrenskraftig inom IOR och ger en mer trimbar rigg. För att få ut maximal prestanda måste man tyvärr använda backstag. Genom att vinkla spridarna, klarar man dock normal familjesegling utan att utnyttja backstagen.
Våren 1978 var de första Compis 97:orna klara och överallt den visades, väckte den uppmärksamhet. Endera tyckte man den eller inte. Den lämnade ingen oberörd. Jag har sällan fått så många positiva omdömen som jag fick då. Men jag förstod också att det fanns de som tyckte att den var alltför extrem. Kanske kom den 10 år för tidigt?
Jag byggde mig själv en 97:a (nr 101) och den fungerade perfekt som familjebåt i många år. Vi startade Gotland Runt både 1978 och 1979 utan att få någon riktig fullträff trots bra placeringar. 1980 skulle Half Ton Cup ånyo gå i Sandhamn. Vi byggde en något lättad 97:a för att kunna hävda oss på bästa sätt. Men tiden hade runnit ifrån oss. Nu var det gott som bara ”one-off-båtar” som kunde hävda sig. Vår prestation den gången var att segla runt Gotland och tillbaka utan sjökort. Men det är en annan historia.
Vi byggde cirka 50 Compis 97 på Compisbåtar.
Formarna såldes 1982 till Norrlandsplast i Luleå, där man gjorde bortåt 10 båtar. Därefter gick formarna till fyra olika självbyggare i Örebrotrakten, vars båtar blev mycket fina. Nu lär formarna finnas i södra Sverige, men hur det går med produktionen är oklart.
Compis 97 är idag mycket efterfrågad på begagnatmarknaden.
