Jönköpings läns museum

  • Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik Dec 1903 . Kvinna! ty du är en Kvinna! . Jag har några dagar varit ute i markena norvdest. Jag har sett mej om efter en bygg- nadstomt. Jag har aren- derat ett halft tunnland. Jag fick inte köpat. Jag har arrenderat det på 49 år. Det är ungefär lagom för oss att lefva så länge. Det är inte . [Sida 2] roligt att lefva så länge att ens barn får försörja en. Jag hade först tänkt mej kojan i mörk granskog. Gammal, Där stigen skulle leda öfver mjuk varm mossa. Men på högsta åsen stod en hage af björkar. Om våren står marken där hvit af sippor. Det har folket förtäljt mig. Och björkana. – Du känner dem om våren – - De stodo hvita af rimfrost nu där uppe på åsen och marken var också hvit och ett tunnland af den . [Sida 3] marken kan jag nästan kalla min. Så var jag åter hemma och läste ditt bref. Där stod ”Barrdoft” ”barrdoft” Det ordet är grannt och vackert men det är falskt. Jag tackade Gud att jag ägde ett tunnland af björkhagen uppe på åsen Jag åker snart dit igen. Tänk dej. Jag köper bara en biljet och lägger mej på mjuka dynor och åker på 1 timma in i him melen. min hage af björkar på åsen. Där . [Sida 4] är allt hvitt, hvitt mark och stammar och grenar och kvistar. Hvitt, hvitt min Esthers färg. Hvem Esther är? Jo. Esther är namnet på den sommarfagraste mildaste och känsligaste medmänniskan. Det är egendomligt att skrifva så till dg Du har ju samma namn som hon – ha! Ni två sam ma namn. Det är ödets hånande iro ni. Hon har en mun . [Sida 5] af korall – nej rosor. Din är ju vidrig. Du har ju gulgröna ögon fulla af ondska och falsk stolthet. Hon har ett ögonpar som det lyser barngodhet och glädje ur och hvars couleur är sommarhim- melens om kvällningen i zenit. Och så har hon ett stort långt guldglänsande hår (ditt är ju stripigt vill jag minnas) Det håret glänser som friskt hafvstänk på nak- na klippor. Du känner ju det. Jag får låta mina . [Sida 6] valkiga händer sjunka i hennes hår. Jag får böja hennes hufvud bakåt och jag får kyssa hennes mun. Ja ni äro verkligen mycke olika. Jag trodde en gång för mycke, mycke länge, länge sedan (Jag tror det var här om dagen) att du och idealet skulle kunna vara samma person. Det var en dröm – en villa. Hva? Skrattar du? Ja grina du! Gärna det! Flatgrina af hjärtans lust! Jag tycker jag ser hur ettern [överstruket: f—gar] fradgar . [Sida 7] sej i dina syndiga mun- gipor. Lumpna Kvinna. En trogen vän. En vän som glädjes med mej och sörjer med mej sa mej [inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)] i dag följande minnes- värda ord: ”Du bör vara lycklig, John! Har du inte kommit underfund med att det är lyckligast att älska olyckligt. Då ens kärlek inte är besvarad, inte kan besvaras, står alltjämt den tillbedda [överstruket][?] [överstruket][?] såsom idealet för ens syn. Försök inte att få din kärlek be- svarad, ty blefve den det hade du ryckt ned ditt . [Sida 8] ideal från höjden, hade fått det till verkligheten, till smutsen Din kärlek är renare som den nu är” - - - - - Ja hon har rätt Inte ens min Spink vill kyssa mej John P.S. Jag har nu läst igenom det här. Det är inget bref. [överstruket: Det] Tag det ändå som det är: En bild af mitt hjärta O- sammanhängande, såradt, sargat, stympadt, splittradt- - - Män Ändå Tack för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik Dec 1903 . Kvinna! ty du är en Kvinna! . Jag har några dagar varit ute i markena norvdest. Jag har sett mej om efter en bygg- nadstomt. Jag har aren- derat ett halft tunnland. Jag fick inte köpat. Jag har arrenderat det på 49 år. Det är ungefär lagom för oss att lefva så länge. Det är inte . [Sida 2] roligt att lefva så länge att ens barn får försörja en. Jag hade först tänkt mej kojan i mörk granskog. Gammal, Där stigen skulle leda öfver mjuk varm mossa. Men på högsta åsen stod en hage af björkar. Om våren står marken där hvit af sippor. Det har folket förtäljt mig. Och björkana. – Du känner dem om våren – - De stodo hvita af rimfrost nu där uppe på åsen och marken var också hvit och ett tunnland af den . [Sida 3] marken kan jag nästan kalla min. Så var jag åter hemma och läste ditt bref. Där stod ”Barrdoft” ”barrdoft” Det ordet är grannt och vackert men det är falskt. Jag tackade Gud att jag ägde ett tunnland af björkhagen uppe på åsen Jag åker snart dit igen. Tänk dej. Jag köper bara en biljet och lägger mej på mjuka dynor och åker på 1 timma in i him melen. min hage af björkar på åsen. Där . [Sida 4] är allt hvitt, hvitt mark och stammar och grenar och kvistar. Hvitt, hvitt min Esthers färg. Hvem Esther är? Jo. Esther är namnet på den sommarfagraste mildaste och känsligaste medmänniskan. Det är egendomligt att skrifva så till dg Du har ju samma namn som hon – ha! Ni två sam ma namn. Det är ödets hånande iro ni. Hon har en mun . [Sida 5] af korall – nej rosor. Din är ju vidrig. Du har ju gulgröna ögon fulla af ondska och falsk stolthet. Hon har ett ögonpar som det lyser barngodhet och glädje ur och hvars couleur är sommarhim- melens om kvällningen i zenit. Och så har hon ett stort långt guldglänsande hår (ditt är ju stripigt vill jag minnas) Det håret glänser som friskt hafvstänk på nak- na klippor. Du känner ju det. Jag får låta mina . [Sida 6] valkiga händer sjunka i hennes hår. Jag får böja hennes hufvud bakåt och jag får kyssa hennes mun. Ja ni äro verkligen mycke olika. Jag trodde en gång för mycke, mycke länge, länge sedan (Jag tror det var här om dagen) att du och idealet skulle kunna vara samma person. Det var en dröm – en villa. Hva? Skrattar du? Ja grina du! Gärna det! Flatgrina af hjärtans lust! Jag tycker jag ser hur ettern [överstruket: f—gar] fradgar . [Sida 7] sej i dina syndiga mun- gipor. Lumpna Kvinna. En trogen vän. En vän som glädjes med mej och sörjer med mej sa mej [inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)] i dag följande minnes- värda ord: ”Du bör vara lycklig, John! Har du inte kommit underfund med att det är lyckligast att älska olyckligt. Då ens kärlek inte är besvarad, inte kan besvaras, står alltjämt den tillbedda [överstruket][?] [överstruket][?] såsom idealet för ens syn. Försök inte att få din kärlek be- svarad, ty blefve den det hade du ryckt ned ditt . [Sida 8] ideal från höjden, hade fått det till verkligheten, till smutsen Din kärlek är renare som den nu är” - - - - - Ja hon har rätt Inte ens min Spink vill kyssa mej John P.S. Jag har nu läst igenom det här. Det är inget bref. [överstruket: Det] Tag det ändå som det är: En bild af mitt hjärta O- sammanhängande, såradt, sargat, stympadt, splittradt- - - Män Ändå Tack för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik Dec 1903 . Kvinna! ty du är en Kvinna! . Jag har några dagar varit ute i markena norvdest. Jag har sett mej om efter en bygg- nadstomt. Jag har aren- derat ett halft tunnland. Jag fick inte köpat. Jag har arrenderat det på 49 år. Det är ungefär lagom för oss att lefva så länge. Det är inte . [Sida 2] roligt att lefva så länge att ens barn får försörja en. Jag hade först tänkt mej kojan i mörk granskog. Gammal, Där stigen skulle leda öfver mjuk varm mossa. Men på högsta åsen stod en hage af björkar. Om våren står marken där hvit af sippor. Det har folket förtäljt mig. Och björkana. – Du känner dem om våren – - De stodo hvita af rimfrost nu där uppe på åsen och marken var också hvit och ett tunnland af den . [Sida 3] marken kan jag nästan kalla min. Så var jag åter hemma och läste ditt bref. Där stod ”Barrdoft” ”barrdoft” Det ordet är grannt och vackert men det är falskt. Jag tackade Gud att jag ägde ett tunnland af björkhagen uppe på åsen Jag åker snart dit igen. Tänk dej. Jag köper bara en biljet och lägger mej på mjuka dynor och åker på 1 timma in i him melen. min hage af björkar på åsen. Där . [Sida 4] är allt hvitt, hvitt mark och stammar och grenar och kvistar. Hvitt, hvitt min Esthers färg. Hvem Esther är? Jo. Esther är namnet på den sommarfagraste mildaste och känsligaste medmänniskan. Det är egendomligt att skrifva så till dg Du har ju samma namn som hon – ha! Ni två sam ma namn. Det är ödets hånande iro ni. Hon har en mun . [Sida 5] af korall – nej rosor. Din är ju vidrig. Du har ju gulgröna ögon fulla af ondska och falsk stolthet. Hon har ett ögonpar som det lyser barngodhet och glädje ur och hvars couleur är sommarhim- melens om kvällningen i zenit. Och så har hon ett stort långt guldglänsande hår (ditt är ju stripigt vill jag minnas) Det håret glänser som friskt hafvstänk på nak- na klippor. Du känner ju det. Jag får låta mina . [Sida 6] valkiga händer sjunka i hennes hår. Jag får böja hennes hufvud bakåt och jag får kyssa hennes mun. Ja ni äro verkligen mycke olika. Jag trodde en gång för mycke, mycke länge, länge sedan (Jag tror det var här om dagen) att du och idealet skulle kunna vara samma person. Det var en dröm – en villa. Hva? Skrattar du? Ja grina du! Gärna det! Flatgrina af hjärtans lust! Jag tycker jag ser hur ettern [överstruket: f—gar] fradgar . [Sida 7] sej i dina syndiga mun- gipor. Lumpna Kvinna. En trogen vän. En vän som glädjes med mej och sörjer med mej sa mej [inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)] i dag följande minnes- värda ord: ”Du bör vara lycklig, John! Har du inte kommit underfund med att det är lyckligast att älska olyckligt. Då ens kärlek inte är besvarad, inte kan besvaras, står alltjämt den tillbedda [överstruket][?] [överstruket][?] såsom idealet för ens syn. Försök inte att få din kärlek be- svarad, ty blefve den det hade du ryckt ned ditt . [Sida 8] ideal från höjden, hade fått det till verkligheten, till smutsen Din kärlek är renare som den nu är” - - - - - Ja hon har rätt Inte ens min Spink vill kyssa mej John P.S. Jag har nu läst igenom det här. Det är inget bref. [överstruket: Det] Tag det ändå som det är: En bild af mitt hjärta O- sammanhängande, såradt, sargat, stympadt, splittradt- - - Män Ändå Tack för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik Dec 1903 . Kvinna! ty du är en Kvinna! . Jag har några dagar varit ute i markena norvdest. Jag har sett mej om efter en bygg- nadstomt. Jag har aren- derat ett halft tunnland. Jag fick inte köpat. Jag har arrenderat det på 49 år. Det är ungefär lagom för oss att lefva så länge. Det är inte . [Sida 2] roligt att lefva så länge att ens barn får försörja en. Jag hade först tänkt mej kojan i mörk granskog. Gammal, Där stigen skulle leda öfver mjuk varm mossa. Men på högsta åsen stod en hage af björkar. Om våren står marken där hvit af sippor. Det har folket förtäljt mig. Och björkana. – Du känner dem om våren – - De stodo hvita af rimfrost nu där uppe på åsen och marken var också hvit och ett tunnland af den . [Sida 3] marken kan jag nästan kalla min. Så var jag åter hemma och läste ditt bref. Där stod ”Barrdoft” ”barrdoft” Det ordet är grannt och vackert men det är falskt. Jag tackade Gud att jag ägde ett tunnland af björkhagen uppe på åsen Jag åker snart dit igen. Tänk dej. Jag köper bara en biljet och lägger mej på mjuka dynor och åker på 1 timma in i him melen. min hage af björkar på åsen. Där . [Sida 4] är allt hvitt, hvitt mark och stammar och grenar och kvistar. Hvitt, hvitt min Esthers färg. Hvem Esther är? Jo. Esther är namnet på den sommarfagraste mildaste och känsligaste medmänniskan. Det är egendomligt att skrifva så till dg Du har ju samma namn som hon – ha! Ni två sam ma namn. Det är ödets hånande iro ni. Hon har en mun . [Sida 5] af korall – nej rosor. Din är ju vidrig. Du har ju gulgröna ögon fulla af ondska och falsk stolthet. Hon har ett ögonpar som det lyser barngodhet och glädje ur och hvars couleur är sommarhim- melens om kvällningen i zenit. Och så har hon ett stort långt guldglänsande hår (ditt är ju stripigt vill jag minnas) Det håret glänser som friskt hafvstänk på nak- na klippor. Du känner ju det. Jag får låta mina . [Sida 6] valkiga händer sjunka i hennes hår. Jag får böja hennes hufvud bakåt och jag får kyssa hennes mun. Ja ni äro verkligen mycke olika. Jag trodde en gång för mycke, mycke länge, länge sedan (Jag tror det var här om dagen) att du och idealet skulle kunna vara samma person. Det var en dröm – en villa. Hva? Skrattar du? Ja grina du! Gärna det! Flatgrina af hjärtans lust! Jag tycker jag ser hur ettern [överstruket: f—gar] fradgar . [Sida 7] sej i dina syndiga mun- gipor. Lumpna Kvinna. En trogen vän. En vän som glädjes med mej och sörjer med mej sa mej [inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)] i dag följande minnes- värda ord: ”Du bör vara lycklig, John! Har du inte kommit underfund med att det är lyckligast att älska olyckligt. Då ens kärlek inte är besvarad, inte kan besvaras, står alltjämt den tillbedda [överstruket][?] [överstruket][?] såsom idealet för ens syn. Försök inte att få din kärlek be- svarad, ty blefve den det hade du ryckt ned ditt . [Sida 8] ideal från höjden, hade fått det till verkligheten, till smutsen Din kärlek är renare som den nu är” - - - - - Ja hon har rätt Inte ens min Spink vill kyssa mej John P.S. Jag har nu läst igenom det här. Det är inget bref. [överstruket: Det] Tag det ändå som det är: En bild af mitt hjärta O- sammanhängande, såradt, sargat, stympadt, splittradt- - - Män Ändå Tack för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik Dec 1903 . Kvinna! ty du är en Kvinna! . Jag har några dagar varit ute i markena norvdest. Jag har sett mej om efter en bygg- nadstomt. Jag har aren- derat ett halft tunnland. Jag fick inte köpat. Jag har arrenderat det på 49 år. Det är ungefär lagom för oss att lefva så länge. Det är inte . [Sida 2] roligt att lefva så länge att ens barn får försörja en. Jag hade först tänkt mej kojan i mörk granskog. Gammal, Där stigen skulle leda öfver mjuk varm mossa. Men på högsta åsen stod en hage af björkar. Om våren står marken där hvit af sippor. Det har folket förtäljt mig. Och björkana. – Du känner dem om våren – - De stodo hvita af rimfrost nu där uppe på åsen och marken var också hvit och ett tunnland af den . [Sida 3] marken kan jag nästan kalla min. Så var jag åter hemma och läste ditt bref. Där stod ”Barrdoft” ”barrdoft” Det ordet är grannt och vackert men det är falskt. Jag tackade Gud att jag ägde ett tunnland af björkhagen uppe på åsen Jag åker snart dit igen. Tänk dej. Jag köper bara en biljet och lägger mej på mjuka dynor och åker på 1 timma in i him melen. min hage af björkar på åsen. Där . [Sida 4] är allt hvitt, hvitt mark och stammar och grenar och kvistar. Hvitt, hvitt min Esthers färg. Hvem Esther är? Jo. Esther är namnet på den sommarfagraste mildaste och känsligaste medmänniskan. Det är egendomligt att skrifva så till dg Du har ju samma namn som hon – ha! Ni två sam ma namn. Det är ödets hånande iro ni. Hon har en mun . [Sida 5] af korall – nej rosor. Din är ju vidrig. Du har ju gulgröna ögon fulla af ondska och falsk stolthet. Hon har ett ögonpar som det lyser barngodhet och glädje ur och hvars couleur är sommarhim- melens om kvällningen i zenit. Och så har hon ett stort långt guldglänsande hår (ditt är ju stripigt vill jag minnas) Det håret glänser som friskt hafvstänk på nak- na klippor. Du känner ju det. Jag får låta mina . [Sida 6] valkiga händer sjunka i hennes hår. Jag får böja hennes hufvud bakåt och jag får kyssa hennes mun. Ja ni äro verkligen mycke olika. Jag trodde en gång för mycke, mycke länge, länge sedan (Jag tror det var här om dagen) att du och idealet skulle kunna vara samma person. Det var en dröm – en villa. Hva? Skrattar du? Ja grina du! Gärna det! Flatgrina af hjärtans lust! Jag tycker jag ser hur ettern [överstruket: f—gar] fradgar . [Sida 7] sej i dina syndiga mun- gipor. Lumpna Kvinna. En trogen vän. En vän som glädjes med mej och sörjer med mej sa mej [inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)] i dag följande minnes- värda ord: ”Du bör vara lycklig, John! Har du inte kommit underfund med att det är lyckligast att älska olyckligt. Då ens kärlek inte är besvarad, inte kan besvaras, står alltjämt den tillbedda [överstruket][?] [överstruket][?] såsom idealet för ens syn. Försök inte att få din kärlek be- svarad, ty blefve den det hade du ryckt ned ditt . [Sida 8] ideal från höjden, hade fått det till verkligheten, till smutsen Din kärlek är renare som den nu är” - - - - - Ja hon har rätt Inte ens min Spink vill kyssa mej John P.S. Jag har nu läst igenom det här. Det är inget bref. [överstruket: Det] Tag det ändå som det är: En bild af mitt hjärta O- sammanhängande, såradt, sargat, stympadt, splittradt- - - Män Ändå Tack för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik Dec 1903 . Kvinna! ty du är en Kvinna! . Jag har några dagar varit ute i markena norvdest. Jag har sett mej om efter en bygg- nadstomt. Jag har aren- derat ett halft tunnland. Jag fick inte köpat. Jag har arrenderat det på 49 år. Det är ungefär lagom för oss att lefva så länge. Det är inte . [Sida 2] roligt att lefva så länge att ens barn får försörja en. Jag hade först tänkt mej kojan i mörk granskog. Gammal, Där stigen skulle leda öfver mjuk varm mossa. Men på högsta åsen stod en hage af björkar. Om våren står marken där hvit af sippor. Det har folket förtäljt mig. Och björkana. – Du känner dem om våren – - De stodo hvita af rimfrost nu där uppe på åsen och marken var också hvit och ett tunnland af den . [Sida 3] marken kan jag nästan kalla min. Så var jag åter hemma och läste ditt bref. Där stod ”Barrdoft” ”barrdoft” Det ordet är grannt och vackert men det är falskt. Jag tackade Gud att jag ägde ett tunnland af björkhagen uppe på åsen Jag åker snart dit igen. Tänk dej. Jag köper bara en biljet och lägger mej på mjuka dynor och åker på 1 timma in i him melen. min hage af björkar på åsen. Där . [Sida 4] är allt hvitt, hvitt mark och stammar och grenar och kvistar. Hvitt, hvitt min Esthers färg. Hvem Esther är? Jo. Esther är namnet på den sommarfagraste mildaste och känsligaste medmänniskan. Det är egendomligt att skrifva så till dg Du har ju samma namn som hon – ha! Ni två sam ma namn. Det är ödets hånande iro ni. Hon har en mun . [Sida 5] af korall – nej rosor. Din är ju vidrig. Du har ju gulgröna ögon fulla af ondska och falsk stolthet. Hon har ett ögonpar som det lyser barngodhet och glädje ur och hvars couleur är sommarhim- melens om kvällningen i zenit. Och så har hon ett stort långt guldglänsande hår (ditt är ju stripigt vill jag minnas) Det håret glänser som friskt hafvstänk på nak- na klippor. Du känner ju det. Jag får låta mina . [Sida 6] valkiga händer sjunka i hennes hår. Jag får böja hennes hufvud bakåt och jag får kyssa hennes mun. Ja ni äro verkligen mycke olika. Jag trodde en gång för mycke, mycke länge, länge sedan (Jag tror det var här om dagen) att du och idealet skulle kunna vara samma person. Det var en dröm – en villa. Hva? Skrattar du? Ja grina du! Gärna det! Flatgrina af hjärtans lust! Jag tycker jag ser hur ettern [överstruket: f—gar] fradgar . [Sida 7] sej i dina syndiga mun- gipor. Lumpna Kvinna. En trogen vän. En vän som glädjes med mej och sörjer med mej sa mej [inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)] i dag följande minnes- värda ord: ”Du bör vara lycklig, John! Har du inte kommit underfund med att det är lyckligast att älska olyckligt. Då ens kärlek inte är besvarad, inte kan besvaras, står alltjämt den tillbedda [överstruket][?] [överstruket][?] såsom idealet för ens syn. Försök inte att få din kärlek be- svarad, ty blefve den det hade du ryckt ned ditt . [Sida 8] ideal från höjden, hade fått det till verkligheten, till smutsen Din kärlek är renare som den nu är” - - - - - Ja hon har rätt Inte ens min Spink vill kyssa mej John P.S. Jag har nu läst igenom det här. Det är inget bref. [överstruket: Det] Tag det ändå som det är: En bild af mitt hjärta O- sammanhängande, såradt, sargat, stympadt, splittradt- - - Män Ändå Tack för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik Dec 1903 . Kvinna! ty du är en Kvinna! . Jag har några dagar varit ute i markena norvdest. Jag har sett mej om efter en bygg- nadstomt. Jag har aren- derat ett halft tunnland. Jag fick inte köpat. Jag har arrenderat det på 49 år. Det är ungefär lagom för oss att lefva så länge. Det är inte . [Sida 2] roligt att lefva så länge att ens barn får försörja en. Jag hade först tänkt mej kojan i mörk granskog. Gammal, Där stigen skulle leda öfver mjuk varm mossa. Men på högsta åsen stod en hage af björkar. Om våren står marken där hvit af sippor. Det har folket förtäljt mig. Och björkana. – Du känner dem om våren – - De stodo hvita af rimfrost nu där uppe på åsen och marken var också hvit och ett tunnland af den . [Sida 3] marken kan jag nästan kalla min. Så var jag åter hemma och läste ditt bref. Där stod ”Barrdoft” ”barrdoft” Det ordet är grannt och vackert men det är falskt. Jag tackade Gud att jag ägde ett tunnland af björkhagen uppe på åsen Jag åker snart dit igen. Tänk dej. Jag köper bara en biljet och lägger mej på mjuka dynor och åker på 1 timma in i him melen. min hage af björkar på åsen. Där . [Sida 4] är allt hvitt, hvitt mark och stammar och grenar och kvistar. Hvitt, hvitt min Esthers färg. Hvem Esther är? Jo. Esther är namnet på den sommarfagraste mildaste och känsligaste medmänniskan. Det är egendomligt att skrifva så till dg Du har ju samma namn som hon – ha! Ni två sam ma namn. Det är ödets hånande iro ni. Hon har en mun . [Sida 5] af korall – nej rosor. Din är ju vidrig. Du har ju gulgröna ögon fulla af ondska och falsk stolthet. Hon har ett ögonpar som det lyser barngodhet och glädje ur och hvars couleur är sommarhim- melens om kvällningen i zenit. Och så har hon ett stort långt guldglänsande hår (ditt är ju stripigt vill jag minnas) Det håret glänser som friskt hafvstänk på nak- na klippor. Du känner ju det. Jag får låta mina . [Sida 6] valkiga händer sjunka i hennes hår. Jag får böja hennes hufvud bakåt och jag får kyssa hennes mun. Ja ni äro verkligen mycke olika. Jag trodde en gång för mycke, mycke länge, länge sedan (Jag tror det var här om dagen) att du och idealet skulle kunna vara samma person. Det var en dröm – en villa. Hva? Skrattar du? Ja grina du! Gärna det! Flatgrina af hjärtans lust! Jag tycker jag ser hur ettern [överstruket: f—gar] fradgar . [Sida 7] sej i dina syndiga mun- gipor. Lumpna Kvinna. En trogen vän. En vän som glädjes med mej och sörjer med mej sa mej [inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)] i dag följande minnes- värda ord: ”Du bör vara lycklig, John! Har du inte kommit underfund med att det är lyckligast att älska olyckligt. Då ens kärlek inte är besvarad, inte kan besvaras, står alltjämt den tillbedda [överstruket][?] [överstruket][?] såsom idealet för ens syn. Försök inte att få din kärlek be- svarad, ty blefve den det hade du ryckt ned ditt . [Sida 8] ideal från höjden, hade fått det till verkligheten, till smutsen Din kärlek är renare som den nu är” - - - - - Ja hon har rätt Inte ens min Spink vill kyssa mej John P.S. Jag har nu läst igenom det här. Det är inget bref. [överstruket: Det] Tag det ändå som det är: En bild af mitt hjärta O- sammanhängande, såradt, sargat, stympadt, splittradt- - - Män Ändå Tack för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik Dec 1903 . Kvinna! ty du är en Kvinna! . Jag har några dagar varit ute i markena norvdest. Jag har sett mej om efter en bygg- nadstomt. Jag har aren- derat ett halft tunnland. Jag fick inte köpat. Jag har arrenderat det på 49 år. Det är ungefär lagom för oss att lefva så länge. Det är inte . [Sida 2] roligt att lefva så länge att ens barn får försörja en. Jag hade först tänkt mej kojan i mörk granskog. Gammal, Där stigen skulle leda öfver mjuk varm mossa. Men på högsta åsen stod en hage af björkar. Om våren står marken där hvit af sippor. Det har folket förtäljt mig. Och björkana. – Du känner dem om våren – - De stodo hvita af rimfrost nu där uppe på åsen och marken var också hvit och ett tunnland af den . [Sida 3] marken kan jag nästan kalla min. Så var jag åter hemma och läste ditt bref. Där stod ”Barrdoft” ”barrdoft” Det ordet är grannt och vackert men det är falskt. Jag tackade Gud att jag ägde ett tunnland af björkhagen uppe på åsen Jag åker snart dit igen. Tänk dej. Jag köper bara en biljet och lägger mej på mjuka dynor och åker på 1 timma in i him melen. min hage af björkar på åsen. Där . [Sida 4] är allt hvitt, hvitt mark och stammar och grenar och kvistar. Hvitt, hvitt min Esthers färg. Hvem Esther är? Jo. Esther är namnet på den sommarfagraste mildaste och känsligaste medmänniskan. Det är egendomligt att skrifva så till dg Du har ju samma namn som hon – ha! Ni två sam ma namn. Det är ödets hånande iro ni. Hon har en mun . [Sida 5] af korall – nej rosor. Din är ju vidrig. Du har ju gulgröna ögon fulla af ondska och falsk stolthet. Hon har ett ögonpar som det lyser barngodhet och glädje ur och hvars couleur är sommarhim- melens om kvällningen i zenit. Och så har hon ett stort långt guldglänsande hår (ditt är ju stripigt vill jag minnas) Det håret glänser som friskt hafvstänk på nak- na klippor. Du känner ju det. Jag får låta mina . [Sida 6] valkiga händer sjunka i hennes hår. Jag får böja hennes hufvud bakåt och jag får kyssa hennes mun. Ja ni äro verkligen mycke olika. Jag trodde en gång för mycke, mycke länge, länge sedan (Jag tror det var här om dagen) att du och idealet skulle kunna vara samma person. Det var en dröm – en villa. Hva? Skrattar du? Ja grina du! Gärna det! Flatgrina af hjärtans lust! Jag tycker jag ser hur ettern [överstruket: f—gar] fradgar . [Sida 7] sej i dina syndiga mun- gipor. Lumpna Kvinna. En trogen vän. En vän som glädjes med mej och sörjer med mej sa mej [inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)] i dag följande minnes- värda ord: ”Du bör vara lycklig, John! Har du inte kommit underfund med att det är lyckligast att älska olyckligt. Då ens kärlek inte är besvarad, inte kan besvaras, står alltjämt den tillbedda [överstruket][?] [överstruket][?] såsom idealet för ens syn. Försök inte att få din kärlek be- svarad, ty blefve den det hade du ryckt ned ditt . [Sida 8] ideal från höjden, hade fått det till verkligheten, till smutsen Din kärlek är renare som den nu är” - - - - - Ja hon har rätt Inte ens min Spink vill kyssa mej John P.S. Jag har nu läst igenom det här. Det är inget bref. [överstruket: Det] Tag det ändå som det är: En bild af mitt hjärta O- sammanhängande, såradt, sargat, stympadt, splittradt- - - Män Ändå Tack för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum

Brev

About the object

  • about
  • DesignationBrev
  • Precise designationBauers brevsamling
  • IdentifierJMA.00452
  • Indexing termKontor och papper Brev
  • Type Thing
  • Dimensions value
    • Width140.0 mm
    • Height219.0 mm
Created with Sketch. Add a comment or suggest edits

History

    • John och Ester Bauers brevsamling består av drygt 970 brev och brevkort. Samlingen omfattar framförallt korrespondens mellan John och hans fästmö/ hustru Ester Ellqvist, hans föräldrar och syskon, Esters släkt, vänner och förläggare.

    • Produktion - Producerad: December, 1903 (Uppgift på brevet)

    • Förvärv - Gåva: 1988 (Uppgift på brevmappen)

    • Givare till museetHahn, Johnsäker
Created with Sketch. Add a comment or suggest edits

Classification

References

    • ArkivreferenserEnskilt arkiv, Arkiv ID 130, John Bauers arkivsamling, Jönköpings läns museum

License information

  • License Contact owner for more information

Metadata

  • IdentifierJMA.00452
  • Part of collectionArkivhandling
  • Owner of collectionJönköpings läns museum
  • InstitutionJönköpings läns museum
  • Date publishedMarch 19, 2019
  • Date updatedFebruary 9, 2024
  • DIMU-CODE021028304321
  • UUID5a01e5a7-fb9b-4483-9f78-5c595438c29f
  • Tags

There are 967 results for «Kontor och papper» in Jönköpings läns museum:

Skrivställ

Skrivställ. Skrivdon, även kallat skrivtyg, av tenn med formen so...

4 pictures

Jönköpings läns museum
Skrivställ

Skrivställ, även kallat skrivtyg, av tenn med formen som ett fat ...

4 pictures

Jönköpings läns museum
Brev

Brev 1918-10-13 från Ester Bauer till John bauer, bestående av åt...

8 pictures

Jönköpings läns museum
Brev

Brev 1910-02-01 från Esther Bauer till John Bauer bestående av åt...

8 pictures

Jönköpings läns museum
Brev

Brev 1908-09-07 från John Bauer till Emma, Joseph, Hjalmar och Er...

8 pictures

Jönköpings läns museum

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

You are not logged in –

Select the images you want to order

Share to