1
6
100
Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sex sidor skrivna på fram- och baksidan på två pappersark, det första vikt. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck, vilket är övergående från svart till rött på första sidan, sedan fortsätter skriften helt i rött. På fjärde sidan är anteckningar i blyerts skrivna upp-och ned på sidan. Detta benämns här som Sida 7. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] [längst upp på sidan två ord: om eller ann –[?]] Esther min Hvad det var länge sedan jag var hos dej. Denna måna har varit som sex må nader. En gång för länge sedan hade jag en af mina lyckligaste somrar. Då for jag så godt som dagligen [överstruket: på gl-[?] ] i kanot på ett härrligt vatten att möta dej. Och alltid mötte du mej med kyssar. Jag höll din lilla mycke spada kropp [överstruket ord] intill mej. Och dina armar slingrade du om halsen på mej. [överstruket: Ibland] Kändes jag mej den sommaren ensam satte jag bara kanoten i sjön Nu. Ensam är jag hela dagar- na. Alltid är jag ensam. alltid Jag går ständigt i ett tomrum som jag får vakta mej för med dej i famn är det mjukt och varmt rundt mej. Då finns inget tomrum. . [Sida 2] Esther min. Jag tål inte ensam- heten. Jag ---[?] och stugga tankar och aningar slår mej mjuk. Nej jag vill inte skrfva så Jag bonar ramar och [överskrivet ord] gör gamla dåliga taflor nya och kokar the och röker pipa och drömmer och längtar och bannar och går hen[?] och åter och går hit igen o[?] pysslar och ornar [överstruket: pra] och pratar för mej själf och söker efter anlednin gar att slippa göra just det jag för tillfället borde gora. Sådan är jag Fy. men det vet du Hvarför är du kär i mej Esther. Det borde du inte vara. Det är oförståndigt Nej jag vet inte hvad jag skrifer . [Sida 3] Visst ska du hålla af mej Vet du Esther. Jag finner mej så oduglig så dålig och allting så hopplöst. Sej [överskrivet ord] mej hvad som strägt taget har värde på denna jorden Hvad är godt hvad är ondt Själf hör jag inte hit. Jag måtte vara död för länge sedan. Männniskorna tål jag inte. Jag ser likgiltigt på deras stormandater. Jag är likgiltig för det som för dem har värde. [överskrivet: f[?]] Numera förstår jag knappast ett konstverks värde. Det är visserligen det vackraste hos manniskorna men ändå värdelöst. Sej mej hvarför vi lefva. Människorna lefva för att lura och klå hvarandra. Är det lönt . [Sida 4] att våndas och lida för att skapa ett konstverk som i bästa fall skall hänga i en sal i ett hus, någonstans på jorden. Numera arbetar jag inte under glädje som förr och jag är trött på allt. Jag är full af mot- sägelser. Ingenthing kan jag hålla mej fast vid. Jag bara glider. Hvart vet jag inte Dina bref. (Jag måste säja dej det) läser jag inte mera med samma glädje som förr. Jag har dej på mitt samvete. [överstruket: V—[?] –[?]] Jag har tagit dej och vid mej klänger du dej fasst [överstruket: Jag] vid mej. Jag som är sämre än intet var rakt ingen hållhake. Ett lif du Esther kan inte fyllas af kyssar och lycks- lighetsdrömmar och jag [kommentar: upp och ner på detta blad finns en annan text skriven med blyerts. Den återges längst ner här på sida 7.] . [Sida 5] bäfvar för verkligheten och alvaret och min egen kraft- lösa ynklighet. Jag vill inte mera blifva f-r[?] jag vill ingen thing ty jag vet inte hvad jag vill. Somna vid din sida [överstruket: och boja[?] ] från allt h-r[?] och sedan få börja med klara tankar och klart mål – det kanske jag vill. Förstår du mej. Jag gör det stundtals, inte Jag är 23 år, begåfvad som konstnär säja de och älskad af dej, det vet jag och ändå trött. Esther min. Du måste du måste förlåta mej det här sorgliga brefvet. Jag har så många gånger förr . [Sida 6] gjordt dej lessen att det nu borde vara tillräckligt Men jag får göra dej glad en annan gång Här har du i korta drag mitt tillstånd för närvarande Din brors exlibris har jag ännu inte lyckats åter komma men jag skall fortsatta [överskrivet: mej] med försöken. Du måste skrifva mej den text han önskar [överstruket: och jag m---[?]] namnets längd och utsende m.m. [inritat streck] Du frågar om jag är lycklig och ber mej skrifva och . [Sida 7] [skrivet med blyerts upp och ner på sida 4] N---[?] om de 15 Teckningarna 1. Ett gammalt bergtroll. 2. 3. [överstruket: 4 5] Illustrationer till Peter Schlemil 4 5 ” ” Lille Zakris 6 – 15 ” ” --[?] A---a[?] [överskrivet: Wall] Wahlenbergs sagosamling Lange Lange sedan Nummerna stå på --- nas[?] baksidor
Photo: Jönköpings läns museum
Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sex sidor skrivna på fram- och baksidan på två pappersark, det första vikt. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck, vilket är övergående från svart till rött på första sidan, sedan fortsätter skriften helt i rött. På fjärde sidan är anteckningar i blyerts skrivna upp-och ned på sidan. Detta benämns här som Sida 7. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] [längst upp på sidan två ord: om eller ann –[?]] Esther min Hvad det var länge sedan jag var hos dej. Denna måna har varit som sex må nader. En gång för länge sedan hade jag en af mina lyckligaste somrar. Då for jag så godt som dagligen [överstruket: på gl-[?] ] i kanot på ett härrligt vatten att möta dej. Och alltid mötte du mej med kyssar. Jag höll din lilla mycke spada kropp [överstruket ord] intill mej. Och dina armar slingrade du om halsen på mej. [överstruket: Ibland] Kändes jag mej den sommaren ensam satte jag bara kanoten i sjön Nu. Ensam är jag hela dagar- na. Alltid är jag ensam. alltid Jag går ständigt i ett tomrum som jag får vakta mej för med dej i famn är det mjukt och varmt rundt mej. Då finns inget tomrum. . [Sida 2] Esther min. Jag tål inte ensam- heten. Jag ---[?] och stugga tankar och aningar slår mej mjuk. Nej jag vill inte skrfva så Jag bonar ramar och [överskrivet ord] gör gamla dåliga taflor nya och kokar the och röker pipa och drömmer och längtar och bannar och går hen[?] och åter och går hit igen o[?] pysslar och ornar [överstruket: pra] och pratar för mej själf och söker efter anlednin gar att slippa göra just det jag för tillfället borde gora. Sådan är jag Fy. men det vet du Hvarför är du kär i mej Esther. Det borde du inte vara. Det är oförståndigt Nej jag vet inte hvad jag skrifer . [Sida 3] Visst ska du hålla af mej Vet du Esther. Jag finner mej så oduglig så dålig och allting så hopplöst. Sej [överskrivet ord] mej hvad som strägt taget har värde på denna jorden Hvad är godt hvad är ondt Själf hör jag inte hit. Jag måtte vara död för länge sedan. Männniskorna tål jag inte. Jag ser likgiltigt på deras stormandater. Jag är likgiltig för det som för dem har värde. [överskrivet: f[?]] Numera förstår jag knappast ett konstverks värde. Det är visserligen det vackraste hos manniskorna men ändå värdelöst. Sej mej hvarför vi lefva. Människorna lefva för att lura och klå hvarandra. Är det lönt . [Sida 4] att våndas och lida för att skapa ett konstverk som i bästa fall skall hänga i en sal i ett hus, någonstans på jorden. Numera arbetar jag inte under glädje som förr och jag är trött på allt. Jag är full af mot- sägelser. Ingenthing kan jag hålla mej fast vid. Jag bara glider. Hvart vet jag inte Dina bref. (Jag måste säja dej det) läser jag inte mera med samma glädje som förr. Jag har dej på mitt samvete. [överstruket: V—[?] –[?]] Jag har tagit dej och vid mej klänger du dej fasst [överstruket: Jag] vid mej. Jag som är sämre än intet var rakt ingen hållhake. Ett lif du Esther kan inte fyllas af kyssar och lycks- lighetsdrömmar och jag [kommentar: upp och ner på detta blad finns en annan text skriven med blyerts. Den återges längst ner här på sida 7.] . [Sida 5] bäfvar för verkligheten och alvaret och min egen kraft- lösa ynklighet. Jag vill inte mera blifva f-r[?] jag vill ingen thing ty jag vet inte hvad jag vill. Somna vid din sida [överstruket: och boja[?] ] från allt h-r[?] och sedan få börja med klara tankar och klart mål – det kanske jag vill. Förstår du mej. Jag gör det stundtals, inte Jag är 23 år, begåfvad som konstnär säja de och älskad af dej, det vet jag och ändå trött. Esther min. Du måste du måste förlåta mej det här sorgliga brefvet. Jag har så många gånger förr . [Sida 6] gjordt dej lessen att det nu borde vara tillräckligt Men jag får göra dej glad en annan gång Här har du i korta drag mitt tillstånd för närvarande Din brors exlibris har jag ännu inte lyckats åter komma men jag skall fortsatta [överskrivet: mej] med försöken. Du måste skrifva mej den text han önskar [överstruket: och jag m---[?]] namnets längd och utsende m.m. [inritat streck] Du frågar om jag är lycklig och ber mej skrifva och . [Sida 7] [skrivet med blyerts upp och ner på sida 4] N---[?] om de 15 Teckningarna 1. Ett gammalt bergtroll. 2. 3. [överstruket: 4 5] Illustrationer till Peter Schlemil 4 5 ” ” Lille Zakris 6 – 15 ” ” --[?] A---a[?] [överskrivet: Wall] Wahlenbergs sagosamling Lange Lange sedan Nummerna stå på --- nas[?] baksidor
Photo: Jönköpings läns museum
Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sex sidor skrivna på fram- och baksidan på två pappersark, det första vikt. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck, vilket är övergående från svart till rött på första sidan, sedan fortsätter skriften helt i rött. På fjärde sidan är anteckningar i blyerts skrivna upp-och ned på sidan. Detta benämns här som Sida 7. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] [längst upp på sidan två ord: om eller ann –[?]] Esther min Hvad det var länge sedan jag var hos dej. Denna måna har varit som sex må nader. En gång för länge sedan hade jag en af mina lyckligaste somrar. Då for jag så godt som dagligen [överstruket: på gl-[?] ] i kanot på ett härrligt vatten att möta dej. Och alltid mötte du mej med kyssar. Jag höll din lilla mycke spada kropp [överstruket ord] intill mej. Och dina armar slingrade du om halsen på mej. [överstruket: Ibland] Kändes jag mej den sommaren ensam satte jag bara kanoten i sjön Nu. Ensam är jag hela dagar- na. Alltid är jag ensam. alltid Jag går ständigt i ett tomrum som jag får vakta mej för med dej i famn är det mjukt och varmt rundt mej. Då finns inget tomrum. . [Sida 2] Esther min. Jag tål inte ensam- heten. Jag ---[?] och stugga tankar och aningar slår mej mjuk. Nej jag vill inte skrfva så Jag bonar ramar och [överskrivet ord] gör gamla dåliga taflor nya och kokar the och röker pipa och drömmer och längtar och bannar och går hen[?] och åter och går hit igen o[?] pysslar och ornar [överstruket: pra] och pratar för mej själf och söker efter anlednin gar att slippa göra just det jag för tillfället borde gora. Sådan är jag Fy. men det vet du Hvarför är du kär i mej Esther. Det borde du inte vara. Det är oförståndigt Nej jag vet inte hvad jag skrifer . [Sida 3] Visst ska du hålla af mej Vet du Esther. Jag finner mej så oduglig så dålig och allting så hopplöst. Sej [överskrivet ord] mej hvad som strägt taget har värde på denna jorden Hvad är godt hvad är ondt Själf hör jag inte hit. Jag måtte vara död för länge sedan. Männniskorna tål jag inte. Jag ser likgiltigt på deras stormandater. Jag är likgiltig för det som för dem har värde. [överskrivet: f[?]] Numera förstår jag knappast ett konstverks värde. Det är visserligen det vackraste hos manniskorna men ändå värdelöst. Sej mej hvarför vi lefva. Människorna lefva för att lura och klå hvarandra. Är det lönt . [Sida 4] att våndas och lida för att skapa ett konstverk som i bästa fall skall hänga i en sal i ett hus, någonstans på jorden. Numera arbetar jag inte under glädje som förr och jag är trött på allt. Jag är full af mot- sägelser. Ingenthing kan jag hålla mej fast vid. Jag bara glider. Hvart vet jag inte Dina bref. (Jag måste säja dej det) läser jag inte mera med samma glädje som förr. Jag har dej på mitt samvete. [överstruket: V—[?] –[?]] Jag har tagit dej och vid mej klänger du dej fasst [överstruket: Jag] vid mej. Jag som är sämre än intet var rakt ingen hållhake. Ett lif du Esther kan inte fyllas af kyssar och lycks- lighetsdrömmar och jag [kommentar: upp och ner på detta blad finns en annan text skriven med blyerts. Den återges längst ner här på sida 7.] . [Sida 5] bäfvar för verkligheten och alvaret och min egen kraft- lösa ynklighet. Jag vill inte mera blifva f-r[?] jag vill ingen thing ty jag vet inte hvad jag vill. Somna vid din sida [överstruket: och boja[?] ] från allt h-r[?] och sedan få börja med klara tankar och klart mål – det kanske jag vill. Förstår du mej. Jag gör det stundtals, inte Jag är 23 år, begåfvad som konstnär säja de och älskad af dej, det vet jag och ändå trött. Esther min. Du måste du måste förlåta mej det här sorgliga brefvet. Jag har så många gånger förr . [Sida 6] gjordt dej lessen att det nu borde vara tillräckligt Men jag får göra dej glad en annan gång Här har du i korta drag mitt tillstånd för närvarande Din brors exlibris har jag ännu inte lyckats åter komma men jag skall fortsatta [överskrivet: mej] med försöken. Du måste skrifva mej den text han önskar [överstruket: och jag m---[?]] namnets längd och utsende m.m. [inritat streck] Du frågar om jag är lycklig och ber mej skrifva och . [Sida 7] [skrivet med blyerts upp och ner på sida 4] N---[?] om de 15 Teckningarna 1. Ett gammalt bergtroll. 2. 3. [överstruket: 4 5] Illustrationer till Peter Schlemil 4 5 ” ” Lille Zakris 6 – 15 ” ” --[?] A---a[?] [överskrivet: Wall] Wahlenbergs sagosamling Lange Lange sedan Nummerna stå på --- nas[?] baksidor
Photo: Jönköpings läns museum
Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sex sidor skrivna på fram- och baksidan på två pappersark, det första vikt. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck, vilket är övergående från svart till rött på första sidan, sedan fortsätter skriften helt i rött. På fjärde sidan är anteckningar i blyerts skrivna upp-och ned på sidan. Detta benämns här som Sida 7. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] [längst upp på sidan två ord: om eller ann –[?]] Esther min Hvad det var länge sedan jag var hos dej. Denna måna har varit som sex må nader. En gång för länge sedan hade jag en af mina lyckligaste somrar. Då for jag så godt som dagligen [överstruket: på gl-[?] ] i kanot på ett härrligt vatten att möta dej. Och alltid mötte du mej med kyssar. Jag höll din lilla mycke spada kropp [överstruket ord] intill mej. Och dina armar slingrade du om halsen på mej. [överstruket: Ibland] Kändes jag mej den sommaren ensam satte jag bara kanoten i sjön Nu. Ensam är jag hela dagar- na. Alltid är jag ensam. alltid Jag går ständigt i ett tomrum som jag får vakta mej för med dej i famn är det mjukt och varmt rundt mej. Då finns inget tomrum. . [Sida 2] Esther min. Jag tål inte ensam- heten. Jag ---[?] och stugga tankar och aningar slår mej mjuk. Nej jag vill inte skrfva så Jag bonar ramar och [överskrivet ord] gör gamla dåliga taflor nya och kokar the och röker pipa och drömmer och längtar och bannar och går hen[?] och åter och går hit igen o[?] pysslar och ornar [överstruket: pra] och pratar för mej själf och söker efter anlednin gar att slippa göra just det jag för tillfället borde gora. Sådan är jag Fy. men det vet du Hvarför är du kär i mej Esther. Det borde du inte vara. Det är oförståndigt Nej jag vet inte hvad jag skrifer . [Sida 3] Visst ska du hålla af mej Vet du Esther. Jag finner mej så oduglig så dålig och allting så hopplöst. Sej [överskrivet ord] mej hvad som strägt taget har värde på denna jorden Hvad är godt hvad är ondt Själf hör jag inte hit. Jag måtte vara död för länge sedan. Männniskorna tål jag inte. Jag ser likgiltigt på deras stormandater. Jag är likgiltig för det som för dem har värde. [överskrivet: f[?]] Numera förstår jag knappast ett konstverks värde. Det är visserligen det vackraste hos manniskorna men ändå värdelöst. Sej mej hvarför vi lefva. Människorna lefva för att lura och klå hvarandra. Är det lönt . [Sida 4] att våndas och lida för att skapa ett konstverk som i bästa fall skall hänga i en sal i ett hus, någonstans på jorden. Numera arbetar jag inte under glädje som förr och jag är trött på allt. Jag är full af mot- sägelser. Ingenthing kan jag hålla mej fast vid. Jag bara glider. Hvart vet jag inte Dina bref. (Jag måste säja dej det) läser jag inte mera med samma glädje som förr. Jag har dej på mitt samvete. [överstruket: V—[?] –[?]] Jag har tagit dej och vid mej klänger du dej fasst [överstruket: Jag] vid mej. Jag som är sämre än intet var rakt ingen hållhake. Ett lif du Esther kan inte fyllas af kyssar och lycks- lighetsdrömmar och jag [kommentar: upp och ner på detta blad finns en annan text skriven med blyerts. Den återges längst ner här på sida 7.] . [Sida 5] bäfvar för verkligheten och alvaret och min egen kraft- lösa ynklighet. Jag vill inte mera blifva f-r[?] jag vill ingen thing ty jag vet inte hvad jag vill. Somna vid din sida [överstruket: och boja[?] ] från allt h-r[?] och sedan få börja med klara tankar och klart mål – det kanske jag vill. Förstår du mej. Jag gör det stundtals, inte Jag är 23 år, begåfvad som konstnär säja de och älskad af dej, det vet jag och ändå trött. Esther min. Du måste du måste förlåta mej det här sorgliga brefvet. Jag har så många gånger förr . [Sida 6] gjordt dej lessen att det nu borde vara tillräckligt Men jag får göra dej glad en annan gång Här har du i korta drag mitt tillstånd för närvarande Din brors exlibris har jag ännu inte lyckats åter komma men jag skall fortsatta [överskrivet: mej] med försöken. Du måste skrifva mej den text han önskar [överstruket: och jag m---[?]] namnets längd och utsende m.m. [inritat streck] Du frågar om jag är lycklig och ber mej skrifva och . [Sida 7] [skrivet med blyerts upp och ner på sida 4] N---[?] om de 15 Teckningarna 1. Ett gammalt bergtroll. 2. 3. [överstruket: 4 5] Illustrationer till Peter Schlemil 4 5 ” ” Lille Zakris 6 – 15 ” ” --[?] A---a[?] [överskrivet: Wall] Wahlenbergs sagosamling Lange Lange sedan Nummerna stå på --- nas[?] baksidor
Photo: Jönköpings läns museum
Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sex sidor skrivna på fram- och baksidan på två pappersark, det första vikt. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck, vilket är övergående från svart till rött på första sidan, sedan fortsätter skriften helt i rött. På fjärde sidan är anteckningar i blyerts skrivna upp-och ned på sidan. Detta benämns här som Sida 7. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] [längst upp på sidan två ord: om eller ann –[?]] Esther min Hvad det var länge sedan jag var hos dej. Denna måna har varit som sex må nader. En gång för länge sedan hade jag en af mina lyckligaste somrar. Då for jag så godt som dagligen [överstruket: på gl-[?] ] i kanot på ett härrligt vatten att möta dej. Och alltid mötte du mej med kyssar. Jag höll din lilla mycke spada kropp [överstruket ord] intill mej. Och dina armar slingrade du om halsen på mej. [överstruket: Ibland] Kändes jag mej den sommaren ensam satte jag bara kanoten i sjön Nu. Ensam är jag hela dagar- na. Alltid är jag ensam. alltid Jag går ständigt i ett tomrum som jag får vakta mej för med dej i famn är det mjukt och varmt rundt mej. Då finns inget tomrum. . [Sida 2] Esther min. Jag tål inte ensam- heten. Jag ---[?] och stugga tankar och aningar slår mej mjuk. Nej jag vill inte skrfva så Jag bonar ramar och [överskrivet ord] gör gamla dåliga taflor nya och kokar the och röker pipa och drömmer och längtar och bannar och går hen[?] och åter och går hit igen o[?] pysslar och ornar [överstruket: pra] och pratar för mej själf och söker efter anlednin gar att slippa göra just det jag för tillfället borde gora. Sådan är jag Fy. men det vet du Hvarför är du kär i mej Esther. Det borde du inte vara. Det är oförståndigt Nej jag vet inte hvad jag skrifer . [Sida 3] Visst ska du hålla af mej Vet du Esther. Jag finner mej så oduglig så dålig och allting så hopplöst. Sej [överskrivet ord] mej hvad som strägt taget har värde på denna jorden Hvad är godt hvad är ondt Själf hör jag inte hit. Jag måtte vara död för länge sedan. Männniskorna tål jag inte. Jag ser likgiltigt på deras stormandater. Jag är likgiltig för det som för dem har värde. [överskrivet: f[?]] Numera förstår jag knappast ett konstverks värde. Det är visserligen det vackraste hos manniskorna men ändå värdelöst. Sej mej hvarför vi lefva. Människorna lefva för att lura och klå hvarandra. Är det lönt . [Sida 4] att våndas och lida för att skapa ett konstverk som i bästa fall skall hänga i en sal i ett hus, någonstans på jorden. Numera arbetar jag inte under glädje som förr och jag är trött på allt. Jag är full af mot- sägelser. Ingenthing kan jag hålla mej fast vid. Jag bara glider. Hvart vet jag inte Dina bref. (Jag måste säja dej det) läser jag inte mera med samma glädje som förr. Jag har dej på mitt samvete. [överstruket: V—[?] –[?]] Jag har tagit dej och vid mej klänger du dej fasst [överstruket: Jag] vid mej. Jag som är sämre än intet var rakt ingen hållhake. Ett lif du Esther kan inte fyllas af kyssar och lycks- lighetsdrömmar och jag [kommentar: upp och ner på detta blad finns en annan text skriven med blyerts. Den återges längst ner här på sida 7.] . [Sida 5] bäfvar för verkligheten och alvaret och min egen kraft- lösa ynklighet. Jag vill inte mera blifva f-r[?] jag vill ingen thing ty jag vet inte hvad jag vill. Somna vid din sida [överstruket: och boja[?] ] från allt h-r[?] och sedan få börja med klara tankar och klart mål – det kanske jag vill. Förstår du mej. Jag gör det stundtals, inte Jag är 23 år, begåfvad som konstnär säja de och älskad af dej, det vet jag och ändå trött. Esther min. Du måste du måste förlåta mej det här sorgliga brefvet. Jag har så många gånger förr . [Sida 6] gjordt dej lessen att det nu borde vara tillräckligt Men jag får göra dej glad en annan gång Här har du i korta drag mitt tillstånd för närvarande Din brors exlibris har jag ännu inte lyckats åter komma men jag skall fortsatta [överskrivet: mej] med försöken. Du måste skrifva mej den text han önskar [överstruket: och jag m---[?]] namnets längd och utsende m.m. [inritat streck] Du frågar om jag är lycklig och ber mej skrifva och . [Sida 7] [skrivet med blyerts upp och ner på sida 4] N---[?] om de 15 Teckningarna 1. Ett gammalt bergtroll. 2. 3. [överstruket: 4 5] Illustrationer till Peter Schlemil 4 5 ” ” Lille Zakris 6 – 15 ” ” --[?] A---a[?] [överskrivet: Wall] Wahlenbergs sagosamling Lange Lange sedan Nummerna stå på --- nas[?] baksidor
Photo: Jönköpings läns museum
Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sex sidor skrivna på fram- och baksidan på två pappersark, det första vikt. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck, vilket är övergående från svart till rött på första sidan, sedan fortsätter skriften helt i rött. På fjärde sidan är anteckningar i blyerts skrivna upp-och ned på sidan. Detta benämns här som Sida 7. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] [längst upp på sidan två ord: om eller ann –[?]] Esther min Hvad det var länge sedan jag var hos dej. Denna måna har varit som sex må nader. En gång för länge sedan hade jag en af mina lyckligaste somrar. Då for jag så godt som dagligen [överstruket: på gl-[?] ] i kanot på ett härrligt vatten att möta dej. Och alltid mötte du mej med kyssar. Jag höll din lilla mycke spada kropp [överstruket ord] intill mej. Och dina armar slingrade du om halsen på mej. [överstruket: Ibland] Kändes jag mej den sommaren ensam satte jag bara kanoten i sjön Nu. Ensam är jag hela dagar- na. Alltid är jag ensam. alltid Jag går ständigt i ett tomrum som jag får vakta mej för med dej i famn är det mjukt och varmt rundt mej. Då finns inget tomrum. . [Sida 2] Esther min. Jag tål inte ensam- heten. Jag ---[?] och stugga tankar och aningar slår mej mjuk. Nej jag vill inte skrfva så Jag bonar ramar och [överskrivet ord] gör gamla dåliga taflor nya och kokar the och röker pipa och drömmer och längtar och bannar och går hen[?] och åter och går hit igen o[?] pysslar och ornar [överstruket: pra] och pratar för mej själf och söker efter anlednin gar att slippa göra just det jag för tillfället borde gora. Sådan är jag Fy. men det vet du Hvarför är du kär i mej Esther. Det borde du inte vara. Det är oförståndigt Nej jag vet inte hvad jag skrifer . [Sida 3] Visst ska du hålla af mej Vet du Esther. Jag finner mej så oduglig så dålig och allting så hopplöst. Sej [överskrivet ord] mej hvad som strägt taget har värde på denna jorden Hvad är godt hvad är ondt Själf hör jag inte hit. Jag måtte vara död för länge sedan. Männniskorna tål jag inte. Jag ser likgiltigt på deras stormandater. Jag är likgiltig för det som för dem har värde. [överskrivet: f[?]] Numera förstår jag knappast ett konstverks värde. Det är visserligen det vackraste hos manniskorna men ändå värdelöst. Sej mej hvarför vi lefva. Människorna lefva för att lura och klå hvarandra. Är det lönt . [Sida 4] att våndas och lida för att skapa ett konstverk som i bästa fall skall hänga i en sal i ett hus, någonstans på jorden. Numera arbetar jag inte under glädje som förr och jag är trött på allt. Jag är full af mot- sägelser. Ingenthing kan jag hålla mej fast vid. Jag bara glider. Hvart vet jag inte Dina bref. (Jag måste säja dej det) läser jag inte mera med samma glädje som förr. Jag har dej på mitt samvete. [överstruket: V—[?] –[?]] Jag har tagit dej och vid mej klänger du dej fasst [överstruket: Jag] vid mej. Jag som är sämre än intet var rakt ingen hållhake. Ett lif du Esther kan inte fyllas af kyssar och lycks- lighetsdrömmar och jag [kommentar: upp och ner på detta blad finns en annan text skriven med blyerts. Den återges längst ner här på sida 7.] . [Sida 5] bäfvar för verkligheten och alvaret och min egen kraft- lösa ynklighet. Jag vill inte mera blifva f-r[?] jag vill ingen thing ty jag vet inte hvad jag vill. Somna vid din sida [överstruket: och boja[?] ] från allt h-r[?] och sedan få börja med klara tankar och klart mål – det kanske jag vill. Förstår du mej. Jag gör det stundtals, inte Jag är 23 år, begåfvad som konstnär säja de och älskad af dej, det vet jag och ändå trött. Esther min. Du måste du måste förlåta mej det här sorgliga brefvet. Jag har så många gånger förr . [Sida 6] gjordt dej lessen att det nu borde vara tillräckligt Men jag får göra dej glad en annan gång Här har du i korta drag mitt tillstånd för närvarande Din brors exlibris har jag ännu inte lyckats åter komma men jag skall fortsatta [överskrivet: mej] med försöken. Du måste skrifva mej den text han önskar [överstruket: och jag m---[?]] namnets längd och utsende m.m. [inritat streck] Du frågar om jag är lycklig och ber mej skrifva och . [Sida 7] [skrivet med blyerts upp och ner på sida 4] N---[?] om de 15 Teckningarna 1. Ett gammalt bergtroll. 2. 3. [överstruket: 4 5] Illustrationer till Peter Schlemil 4 5 ” ” Lille Zakris 6 – 15 ” ” --[?] A---a[?] [överskrivet: Wall] Wahlenbergs sagosamling Lange Lange sedan Nummerna stå på --- nas[?] baksidor
Photo: Jönköpings läns museum
Accept license and download photo