Barnen ( och museichefen) kanske mest gillade
att få provåka museets brandbil, en Willys
från 1955. Den var 1957-1985 brandbil
på SJ:s huvudverkstad i Örebro och unik då
den är helt öppen. Den har inte gått många
mil, 3.000 stod det på vägmätaren när den
kom till museet och det är inte särskilt mycket
vare sig det är miles eller kilometer. Vad
hastighetsmätaren visar har vi ännu inte
lyckats lista ut. Den är graderad från 1 till
14, och vid uppskattningsvis normal fart i
samhället visar den på 8! Bilen har en mycket
genomträngande siren och med den starka
raka sexan och låg utväxling är den synnerligen
rolig att köra. (Spår Järnvägsmusei vänners årsbok 1988, s 95)
Denna Willys brandbil gick i många år på SJ:s huvudverkstad i Örebro innan den via några
omvägar hamnade på museet. Bilen är från 1955 och motorn är knappt inkörd. Det kan inte ha
brunnit mycket i Örebro . . .(Spår Järnvägsmusei vänners årsbok 1988, s 96)
I början av juni deltog museichefen med museets
Willysbrandbil från 1957 i Scania-Vabis
100-årsrall y U ppsala-Strängnäs-Södertälje. Ral1yt
var öppet för alla bilmärken (fast enbart
nyttofordon), men brandbilen passade speciellt
bra då det var Scania-Vabis som på 1950-talet
importerade Willys. Rallyt kördes i strömmande
regn vilket var irriterande vid stopp i den helt
öppna bilen.Underfärd höll fartvinden och vindrutan
regnet borta! Brandbilen var förmodligen
den bil i rallyt som gått minst. När vi körde upp
på startlinjen i Uppsala slog vägmätaren om till
5000 kilometer! Tävlingsprestationen var måttlig.
Vi hamnade ungefär mitt i fältet, men det varen
synnerligen trevlig upplevelse, regnet till trots.
(Spår Järnvägsmusei vänners årsbok 1992, s 67)