7 tums mörsare m/1832

Denna enkla vapentyp tillhör de äldsta genom tiderna.

Kanonerna var viktigast men saknade förmåga att nå mål bakom vallar och murar. Den lättare och rörliga haubitsen och granatkastaren kom att ta över.

Mörsaren var ett kastvapen som kunde genom en hög bana nå mål bakom skydd. Deras kaliber varierade men var till största delen grova, på 7 och 9 tum, d v s ca 23 och 29 cm kaliberdiameter.

Detta är en 7 tums mörsare från den sista produktionen på 1830-1840-talen. Lavetterna var länge av trä. De sista var av järn, (järnblock m/1854).

Här gäller inte pundtal på samma sätt i pundvikt som för kanoner. Kulorna var under den första tiden av sten vilket vägde mindre än järn. De nyare järnkulorna var inte massiva utan lättare och fyllda med krut,

granater, även kallade bomber. De tändes via ett krutfyllt tändrör som sattes in i hålet framtill och brann viss tid, beroende på längd, antänt av förbirusande krutgaser.