1
2
100
Åkers styckebruk var under början till mitten av 1800-talet under ledning av den legendariske konstruktören och industrimannen Martin von Wahrendorff. Åkers Styckebruk blev känt i Europa för sina eldrör som var av speciellt hög kvalitet och många såldes. Åker konstruerade under1830-40-talet våra första kanoner för bakladdning och räffling i samarbete under 1840-talets mitt med en italiensk artillerist Cavalli som var vapenkonstruktör. Han kom till Åker för hans vapenexperiment misslyckades hemma på grund av dåligt gjutjärn i eldrören. Tillsammans med von Wahrendorff fick de fram lösningar till en säker bakladdningsmekanism vilket var svårt då gjutjärn normalt inte stod emot de höga tryck som uppstår då laddningen tänds. På 1840-talets mitt fanns också en kanon framme med bakladdning och räffling för svenska artilleriet. Räfflingen ansåg försvaret för svår och att det var risker för eldrörssprängning och inte heller säkra tändanordningar på granaten (och viss konservatism). Det blev i stället leveranser till arméns fästningar av två olika slätborrade modeller 7 tums bombkanoner m/1854 i två tyngder, kallade lätt och svår och en 24-pundig kanon m/1852. Alla med samma principtyp av lavett. Vikt ca 6 ton. Granater 27 kg, benämnd ”bomb”. Museets exemplar är en långtidsdeposition från Åkers Styckebruk, nuvarande fastighetsägare Mälarum fastigheter.
Photo: Artillerimuseet
Åkers styckebruk var under början till mitten av 1800-talet under ledning av den legendariske konstruktören och industrimannen Martin von Wahrendorff. Åkers Styckebruk blev känt i Europa för sina eldrör som var av speciellt hög kvalitet och många såldes. Åker konstruerade under1830-40-talet våra första kanoner för bakladdning och räffling i samarbete under 1840-talets mitt med en italiensk artillerist Cavalli som var vapenkonstruktör. Han kom till Åker för hans vapenexperiment misslyckades hemma på grund av dåligt gjutjärn i eldrören. Tillsammans med von Wahrendorff fick de fram lösningar till en säker bakladdningsmekanism vilket var svårt då gjutjärn normalt inte stod emot de höga tryck som uppstår då laddningen tänds. På 1840-talets mitt fanns också en kanon framme med bakladdning och räffling för svenska artilleriet. Räfflingen ansåg försvaret för svår och att det var risker för eldrörssprängning och inte heller säkra tändanordningar på granaten (och viss konservatism). Det blev i stället leveranser till arméns fästningar av två olika slätborrade modeller 7 tums bombkanoner m/1854 i två tyngder, kallade lätt och svår och en 24-pundig kanon m/1852. Alla med samma principtyp av lavett. Vikt ca 6 ton. Granater 27 kg, benämnd ”bomb”. Museets exemplar är en långtidsdeposition från Åkers Styckebruk, nuvarande fastighetsägare Mälarum fastigheter.
Photo: Artillerimuseet
Accept license and download photo