Delar av skeppsklocka gjuten i brons. Fyra passningsbara bitar, vilka tillsammans utgör den nedre, utsvängda delen av klockan. Utifrån de bevarade delarna kan man sluta sig till att klockans diameter vid brättet varit omkring 30 cm i diameter. Synliga inskriptioner saknas. Fyndet kommer från vraket "Havmanden".
Berättelsen om skeppet Havmandens sista resa, myteri och senare strandning i Göteborgs norra skärgård 1683.
Skeppet
Det danska västindiska kompaniet grundades år 1671 med målsättningen att kolonisera ögruppen S:t Thomas i Västindien. Härifrån skulle man kunna bedriva handel med socker och andra inhemska produkter som tobak, ingefära och indigo. Sedan 1659 hade det funnits ett dansk-afrikanskt kompani som handlat på Guineakusten. Handelskompaniet upplöstes och ombildades till ett västindiskt-guineiskt kompani med rätt att syssla med handel på både Västindien och Guinea.
Genom de förmånliga handelsprivilegierna utvecklades det som kallas trekantfarten. Från Danmark förde kompaniets fartyg med sig kramvaror av olika slag, (nålar, knappar, kammar, hårband, tvålar och andra småsaker) som såldes på den guineiska marknaden i Afrika. I Guinea tog man ombord slavar som skeppades vidare till S:t Thomas i Västindien, för att där utnyttjas som arbetskraft på de danska sockerplantagerna. Kompaniets fartyg återvände till Danmark med socker.
Skeppet Havmanden tjänstgjorde tidigare som örlogsskepp i danska flottan och byggdes troligen i Haderslev 1669. Hon var bestyckad med 36 kanoner och gick under benämningen
fregatt.
Havmandens sista resa
Hösten 1682 utrustade Vestindisk-Guineisk Kompagni en ny expedition till det danska Västindien. Man skulle bl. a. transportera den nyutnämnde guvernören med familj. Med på resan följde 15 av kompaniets ämbetsmän och befattningshavare, 15 frivilliga kolonister och 50 matroser. Ombord fanns också 120 straffångar, däribland 20 kvinnor dömda för "lättfärdighet". Fångarna skulle användas som ofri arbetskraft på de danska sockerplantagerna. Havmanden hade också med en last byggnadsmaterial till den danska besittningen. Det var bl. a. 10 000 murstenar, plankor, bräder och spik.
Tanken var att Havmanden först skulle segla guvernören och hans följe till S:t Thomas och därefter segla till den danska kolonin på Guineakusten för att hämta slavar, återvända med dessa till S:t Thomas och sedan segla hem till Danmark.
Den 10 november 1682 avgick skeppet från Köpenhamns hamnredd. Den 18 november nådde man Lindesnes på det norska Sørlandet. Det var dåligt vädret med grov sjö och motvind och sjösjukan plågade både manskap och passagerare.
En ihållande motvind gjorde att skeppet i stor utsträckning måste kryssa, och därför gick resan med snigelfart. Bland besättningen växte missnöjet med den hårda disciplinen ombord, de snåla matransonerna och bristen på dricksvatten. Missförhållandena ledde snart till rykten bland de vidskepliga sjömännen om att skeppet var förhäxat.
Myteriet
När fartyget befann sig i Engelska kanalen utbröt öppet myteri ombord. Anstiftare till myteriet var två besättningsmän. I gryningen stormade en grupp uppretade besättningsmän in till den sovande guvernören, slet upp honom på däck och kastade honom överbord. Kaptenen gick samma öde till mötes, liksom ytterligare fem av kompaniets ämbetsmän.
Under den nya och självutnämnda fartygsledningen seglade Havmanden först till Flores, en ö i ögruppen Azorerna i Atlanten. Här lämnade en stor del av kolonisterna och straffångarna fartyget. Skeppets förråd av vatten och proviant fylldes på och myteristerna satte kurs mot Irland. Här tänkte man sälja både skepp och last, dela på vinsten och därefter gå skilda vägar. Meningsskiljaktigheter bland myteristerna ledde snart till nya våldsamma stridigheter ombord. Några av dem sattes bakom lås och bom.
Härefter går uppgifterna om vad som hände kraftigt isär. Fartyget seglade nu tillbaka mot Köpenhamn och anledningen till detta är inte klarlagd.
Strandningen
I slutet av mars rundade fartyget Skagen och råkade ut för ytterligare stormväder i Kattegatt. Strömsättning och vind pressade skeppet i riktning mot den svenska kusten, och den 30 mars strandade Havmanden vid Risö nordost om Öckerö i Göteborgs norra skärgård.
Ryktet om det strandade skeppet spred sig snabbt i trakten, och bara ett par dagar efter olyckan lät rådmannen Sten Arvidsson på Marstrand borda fartyget, beslå roder och segel och arrestera fem av myteristerna
Myteriets efterspel
Ett danskt örlogsfartyg, kuriöst nog kallat Havfruen, avreste genast till Marstrand för att utreda det inträffade och hämta hem myteristerna och de övriga överlevande för den "examen och confrontering" som snart inleddes i Köpenhamn.
Den 20 juni förkunnade det danska underamiralitetet domen i ärendet. Domarna verkställdes i en osedvanligt grym och blodig offentlig avrättning vid Österport i Köpenhamn den 3 juli 1683.
Avrättningen inleddes med att den ena av de två anstiftarna till myteriet fick sin högra hand avhuggen. Efter detta blev han utsatt för knipning med glödande tänger, rådbråkad och slutligen lagd på "hjul och stegel". Ytterligare fyra av myteristerna blev föremål för rådbråkning och stegling, medan de återstående upprorsmakarna avrättades genom halshuggning. För samtliga gällde dock att de blev lagda på hjul, "andre ugudelige til afsky og advarsel", som det står att läsa på det flygblad som man lät trycka upp och distribuera med anledning av händelsen.
Rådmannen Sten Arvidsson på Marstrand skrev flera gånger till ledningen för Vestindisk-Guineisk Kompagni för vidare order om vad som skulle ske med det strandade och övergivna fartyget, men han fick inte något svar. Anledningen var bland annat att försäkringsfrågan ännu inte var löst. Det holländska försäkringsbolaget vägrade att betala ut ersättning för skadorna på skeppet därför att det var den egna besättningen som förorsakat det som hände. För att rädda det som räddas kunde undan höststormarna beslutade Arvidsson till sist att låta föra iland fartygets last och utrustning, däribland galjonsfiguren, kanoner och rundhult. Snart därefter påbörjade lokalbefolkningen, trots upprepade hot om stränga straff från myndigheterna, en omfattande plundring av vraket.
Ur sjöfartshistorisk synvinkel är Havmandens sista resa ovanligt väldokumenterad, Flera framstående författare och forskare i Danmark har berört händelsen, och historien är tämligen allmänt känd. Händelseförloppet finns därtill skildrat på det samtida kopparsticket.
Vraket i Göteborgs norra skärgård upptäcktes i juli 1999 av amatörarkeologiföreningen Marinarkeologiska sällskapet, Götheborgskretsen (MASG).
I februari år 2000 genomförde Bohusläns museum en besiktning av fartygslämningen och utförde en arkeologisk efterundersökning och vård mellan åren 2000 och 2001.
Materialet hämtat ur utgrävningsrapporten hämtad från Bohusläns museums hemsida, Internet 2009: http://www8.vgregion.se/bohusmus/wwwbohusmus/arkeologi/pdf/marinark/Havmanden.pdf
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».