Linfäste, i helsnidat, ofärgat trä. Spirformad. Nedre delen med åtta vertikala spjälor. Övre delen, med fyra i spiral, därovan två bottnar. Den övre med rundbågade öppningar. Mittskiva. I understa rummet tre små skrammelkulor. På nederdelen skuret: BJD RI 1822. Hela ytan vackert snidad.
(Gunnar Blomgren)
"Rockhuvudet var ett fä...
Linfäste, i helsnidat, ofärgat trä. Spirformad. Nedre delen med åtta vertikala spjälor. Övre delen, med fyra i spiral, därovan två bottnar. Den övre med rundbågade öppningar. Mittskiva. I understa rummet tre små skrammelkulor. På nederdelen skuret: BJD RI 1822. Hela ytan vackert snidad.
(Gunnar Blomgren)
"Rockhuvudet var ett fäste för lin som var format som en spira. Det sattes fast på spinnrocken. På rockhuvudet hängdes linet trådrakt och lodrätt. Då kunde man dra ut linet från underkanten och börja spinna. För att hålla linet kvar på rockhuvudet virade man ett band eller ett torkat ålskinn uppifrån och ner och fäste det med en liten sticka. To och hör var dialektord för lin. Därför kallades redskapet för hörhuvud eller torock i vissa områden. När linfästet var platt istället för spirformat kallades det rockblad. När det grövre linet, blångarnet, skulle spinnas använde man en kräckla. En intressant artikel om linberedning och linspinning finns i Fataburen årgång 1924.
Sidan om "Rockhuvud, linfäste, torock, linhuvud, hörhuvud och spinnrockshuvud." ingår i ett föremålslexikon. (Se föremålslexikon.se) I lexikonet finns bilder på gamla föremål och redskap från både hushåll och lantbruk. Där finns också förklaringar på vad sakerna användes till".
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».