Carl Edvard Johanssons (eller Mått-Johanssons) namn är inte så känt, trots att hans uppfinning gjorde dagens massproduktion möjlig.
Han föddes 1864 i Västmanland. Som pojke arbetade han mycket i sin pappas snickarverkstad och gjorde brödkavlar och tändsticksburkar som han sålde till grannarna. Han tyckte om att mäta och skapa, när han var tretton år byggde han en ångmaskin och gjorde några försök att konstruera en motordriven ”hästlös vagn”.
När C. E. Johansson var 16 år åkte han till USA, dit hans storebror Arvid åkt två år tidigare. De arbetade på olika verkstäder i USA och under ett år studerade C.E. Johansson matematik och teknik vid Gustavus Adolphus College i Minnesota. 1884 kom han tillbaka till Sverige och började studera vid Eskilstuna Tekniska Skola, samtidigt som han arbetade på en mekanisk verkstad. Några år senare fick han börja på Carl Gustafs Stads Gevärsfaktori i Eskilstuna, där han så småningom blev besiktningsmästare. Hans uppgift var att kontrollera olika mätverktyg som användes vid vapentillverkning.
Kombinationsmåttsatsen
Produktion av vapen krävde både noggrannhet och precision. Det var dåtidens första serietillverkning, vilket betydde att vapens olika delar skulle ha samma mått. Samma sorts delar skulle lätt kunna bytas ut mot varandra. En pipa skulle till exempel passa till alla gevär av samma sort. På fabriken använde man olika sorts måttverktyg som C.E. Johansson ansåg vara opålitliga. Varje produkt hade ofta sina egna måttverktyg som inte kunde användas till någonting annat. Måtten passade dessutom inte ihop, om någonting krävde ett större eller ett mindre mått fick man tillverka nya.
C. E. Johansson insåg att man behövde standardmått. Han ville ta fram en sats passbitar som kunde kombineras med varandra på olika sätt för att kunna ge alla mått som behövdes vid industriell tillverkning. Mått-Johansson konstruerade kombinationsmåttsatsen – först 102, sedan 46 bitar stål som blev världsberömda. Det handlade om väldigt speciella stålbitar. De var släta, slätare än glas. Om man höll ihop två bitar smälte de nästan samman och gick inte att dra isär. Istället skulle de pressas isär, som när man gnider handflatorna mot varandra. Stålbitarna kunde bilda en stav som man kunde plocka upp och hålla utan att den föll sönder.
För att tillverka stålbitarna hade C.E. Johansson byggt om sin frus symaskin och satte dit en roterande slipskiva. Metallbitarna fick ett varmt kemikaliebad för att göra stålet stabilt. Det fanns också en speciell mätapparat som han inte visade för någon. Vi vet fortfarande inte hur han lyckades ge sina stålbitar så pass exakta mått. C. E. Johansson sa att han kunde klyva ett hårstrå i två hundra delar och mäta det med sin kombinationsmåttsats.
1897 tillverkades den första måttsatsen. Men då var det få som förstod uppfinningens betydelse. C. E. Johansson fick kämpa innan han till slut tog svenskt patent på måttsatsen 1904. Två år tidigare tog han patent i England och 1903 fick hans uppfinning en silvermedalj på en utställning i Paris.
Framgångar och motgångar
Företaget C.E. Johansson AB öppnade sin första verkstad i Eskilstuna 1909. Efter några år blev den lilla verkstaden ett miljonbolag som även fanns i USA. Tio år senare togs Mått-Johansson emot med jubel i USA där han höll många föreläsningar. Enligt den amerikanska pressen var hans kombinationsmåttsats, eller ”Johnny blocks” orsaken till amerikanska krigsmaktens framgångar i Första Världskriget. ”Svensk kvalitet” blev ett begrepp i USA tack vare C.E. Johansson. Han kallades för ”världens noggrannaste man”. Det finns en historia om hur Mått-Johansson en gång avvisade en arbetssökande som han bett komma tillbaka efter en dag för att få besked. ”Nej, något jobb får ni inte. Ni är inte ordentlig. Igår fattades en knapp i er rock och den är inte isydd än”, lär han ha sagt.
Trots framgångarna drabbades C. E. Johanssons företag av ekonomiska problem. 1923 flyttade han till USA och anställdes av bilkungen Henry Ford som tog över tillverkningen av kombinationsmåttsatsen. I entrén till Fords företag stod en glasmonter med Encyclopedia Britannica och C.E. Johanssons måttsats, för att enligt Ford hade båda haft en enorm betydelse, den ena för lärandet, den andra för industrin. Henry Ford hade stort förtroende för C.E. Johansson och det var bara han och Henry Fords son som fick kliva in på Fords kontor utan att knacka.
När Mått-Johansson var 72 år gammal tyckte han att det var dags att dra sig tillbaka. Han återvände till Sverige 1936 och avled i Eskilstuna 1943. Hösten 1943 hade Tekniska Museet en minnesutställning om C.E. Johansson.
Måttstriden
Sju år efter C.E. Johanssons död ville Eskilstuna stad uppföra ett monument till hans ära. Det handlade om Carl Milles berömda skulptur, ”Guds hand”. Tanken var att visa att Mått-Johansson var en skapande människa som hade kontroll över omvärlden.
Det var då vissa började säga att det var Hjalmar Ellström som arbetade på gevärsfabriken samtidigt som C.E. Johansson som uppfann måttsatsen. Mått-Johansson hade stulit andras idéer. En staty skulle inte få resas över fel man. Debatten som blossade upp blev häftig. En av C.E. Johanssons försvarare var hans gamle vän och medarbetare Arthur Spångberg som menade att måttsatsen egentligen inte var någon ny uppfinning. Människor har alltid använt mått, men C.E. Johanssons måttsats var så exakt att den förändrade all tillverkning inom industrin. Det är mycket möjligt att även andra hade liknande tankar och idéer men använde aldrig dessa i praktiken.
C.E. Johansson anses fortfarande vara den som var först med att uppfinna kombinationsmåttsatsen.
Text: Alexandra Selivanova
