Axel Wilhelm Eriksson, född 24 augusti 1846, död 5 maj 1901. Han kom till sydvästra Afrika 1866.
Axel Eriksson var son till slakaren Anders Eriksson som var andra generationens slaktare i staden. Axel var tänkt att ta över familjens slaketeri, men Axel saknade intresse. Han faschinerades istället av natur, zoologi och jakt, starkt influerad av engelsmannen, jägaren och zoologen Llewellyn Lloyd och hans son Charles John Andersson.
År 1865 anställde Andersson den unge vänersborgaren Axel W Eriksson som assistent i Sydvästafrika. Även Eriksson hade fått sitt zoologiska intresse väckt av Lloyd hemma i Vänersborg. Efter Anderssons död 1867 kom Eriksson att stanna i södra Afrika. Här grundade han en handelsstation i Omaruru i centrala Namibia. Handeln med elfenben, strutsfjäder, boskap och vapen gav Eriksson en ansenlig förmögenhet och en politisk maktställning.
Den zoologiska forskningen inriktade han främst på fågellivet – ornitologin. Ett resultat av dessa forskningar är den donation av närmare 1000 fåglar som han på 1880-talet skänkte sin hemstad Vänersborg. Fåglarna, som kan ses i museets nedre norra sal, utgör en av museets viktigaste grundpelare. När Eriksson avled 1901 var handelsrörelsen en spillra av sitt forna jag och förmögenheten skingrad.
Axel W Erikssons verksamhet ligger i dag som historisk grund för ett partnersamarbete mellan Vänersborgs kommun och staden Omaruru i Namibia.
