• Luffare finns också! Luffaren är hemlös och arbetslös, kanske vill han inte arbeta heller. Ibland säljer de lite vispar och småskräp. När luffare syns på vägen så låses dörrarna i gårdarna. Men mamma tar emot luffarn, som om han var en av hennes "minsta bröder"! För det står klart och tydligt i bibeln, Jesu egna ord: "Jag var hungrig och i gåven mig att äta, törstig och I gåven mig att dricka. Naken och I klädden mig. Husvill och I härbärgerade mig. Sjuk och i fängelse och I besökte mig." Då skall de svara honom: "Herre när gjorde vi Dig detta?" Då säger Jesus: "Sannerligen säger jag Eder. Allt vad I haven gjort mot dessa minsta av mina bröder, det haven I ock gjort mot mig." Alltså ser mamma en liten bror och en Jesus i alla avsigkomna stackare som kommer efter vägarna. Pappa lägger sig inte i det. Förallandel, visst finns det en matbit över. Och de får ligga på rännet, bara de lämnar tändstickorna till pappa, ifall de röker. Somliga luffare kommer både en och två gånger om året. De har en bestämd trad, som de går på bestämd tid.

Ettöres-Johannes är snäll och barnslig. Han kan berätta så här: "Dä värste je sett va Monkedals musikkör, de hadde späll söm store förtennarlödder, å de spälla satt de small. Öh-hö-hö, Öh-hö-hö. Har du gött jatta, gi mä ett öre, så skall je sjonga för dej. Korte beddar å pene beddar.
De bilane, de busane, de har sin jamne gang. 
De bilane, de busane, de har sin jamne gang. 
Tjam, tjam! Tjam, tjam! Tjallerallera!
 
Tjam-tjam! Tjam-tjam! Tjallerallera! 
Och Hackespätt lå lå. Hackespätt lå lå, Hackespätt hackespätt lå lå, 
Mi ku bö!"
( Det värsta jag sett var Munkedals musikkår. De hade spel — musikin-strument — som stora förtennarlådor. Och så spela de så det small. Öh-hö-hö! Öh-hö-hö! Har du gott hjärta? Ge mej ett öre, så skall jag sjunga för dig. Korta stumpar och vackra stumpar. De bilarna. De bussarna, de har sin jämna gång. De bilarna, de bussarna de har sin jämna gång. Tjam-tjam osv. Och Hackespett lå lå. Hackespett lå lå. Hackespett, hackespett lå lå. Min ko bu.)
Han sjunger lika bra för en byxknapp som för en ettöring. Han är alldeles ofarlig.

Ja, så är det Natten, och Lyster och Snulle. Snulle är inte alls snäll. Kommer han och det är en ensam kvinna inne, så går Snulle tätt inpå henne, går hon baklänges så följer Snulle med. "Va vill du" säger Snulle. "Vill du längre än till väggen?" Men man kan hota med, att man har en folkilsken tjur, då blir Snulle spak. För folkilskna tjurar är det räddaste han är för.
Fiskare-Johan, är stor och dum och snäll. Han hör till dem som kanske stannar några dagar och hugger ved, och gräver dike.

Om luffaren vill får han bada i tvättstugan. Då får han ett ombyte av pappas rena lappade kläder, och så tvättar och lagar mamma hans lump. Kanske klipper hon luffarens hår och skägg, innan han drar vidare på sin resa till fots efter vägarna.
    Photo: Bohusläns museum (Upphovsrätt)
  • Luffare finns också! Luffaren är hemlös och arbetslös, kanske vill han inte arbeta heller. Ibland säljer de lite vispar och småskräp. När luffare syns på vägen så låses dörrarna i gårdarna. Men mamma tar emot luffarn, som om han var en av hennes "minsta bröder"! För det står klart och tydligt i bibeln, Jesu egna ord: "Jag var hungrig och i gåven mig att äta, törstig och I gåven mig att dricka. Naken och I klädden mig. Husvill och I härbärgerade mig. Sjuk och i fängelse och I besökte mig." Då skall de svara honom: "Herre när gjorde vi Dig detta?" Då säger Jesus: "Sannerligen säger jag Eder. Allt vad I haven gjort mot dessa minsta av mina bröder, det haven I ock gjort mot mig." Alltså ser mamma en liten bror och en Jesus i alla avsigkomna stackare som kommer efter vägarna. Pappa lägger sig inte i det. Förallandel, visst finns det en matbit över. Och de får ligga på rännet, bara de lämnar tändstickorna till pappa, ifall de röker. Somliga luffare kommer både en och två gånger om året. De har en bestämd trad, som de går på bestämd tid.

Ettöres-Johannes är snäll och barnslig. Han kan berätta så här: "Dä värste je sett va Monkedals musikkör, de hadde späll söm store förtennarlödder, å de spälla satt de small. Öh-hö-hö, Öh-hö-hö. Har du gött jatta, gi mä ett öre, så skall je sjonga för dej. Korte beddar å pene beddar.
De bilane, de busane, de har sin jamne gang. 
De bilane, de busane, de har sin jamne gang. 
Tjam, tjam! Tjam, tjam! Tjallerallera!
 
Tjam-tjam! Tjam-tjam! Tjallerallera! 
Och Hackespätt lå lå. Hackespätt lå lå, Hackespätt hackespätt lå lå, 
Mi ku bö!"
( Det värsta jag sett var Munkedals musikkår. De hade spel — musikin-strument — som stora förtennarlådor. Och så spela de så det small. Öh-hö-hö! Öh-hö-hö! Har du gott hjärta? Ge mej ett öre, så skall jag sjunga för dig. Korta stumpar och vackra stumpar. De bilarna. De bussarna, de har sin jämna gång. De bilarna, de bussarna de har sin jämna gång. Tjam-tjam osv. Och Hackespett lå lå. Hackespett lå lå. Hackespett, hackespett lå lå. Min ko bu.)
Han sjunger lika bra för en byxknapp som för en ettöring. Han är alldeles ofarlig.

Ja, så är det Natten, och Lyster och Snulle. Snulle är inte alls snäll. Kommer han och det är en ensam kvinna inne, så går Snulle tätt inpå henne, går hon baklänges så följer Snulle med. "Va vill du" säger Snulle. "Vill du längre än till väggen?" Men man kan hota med, att man har en folkilsken tjur, då blir Snulle spak. För folkilskna tjurar är det räddaste han är för.
Fiskare-Johan, är stor och dum och snäll. Han hör till dem som kanske stannar några dagar och hugger ved, och gräver dike.

Om luffaren vill får han bada i tvättstugan. Då får han ett ombyte av pappas rena lappade kläder, och så tvättar och lagar mamma hans lump. Kanske klipper hon luffarens hår och skägg, innan han drar vidare på sin resa till fots efter vägarna.
    Photo: Bohusläns museum (Upphovsrätt)

Mamma klipper luffaren [Oljemålning]

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Select the images you want to order

Share to