Horn av ko-, bock-, eller get användes av vallkullor vid fäbodarna för att genom olika ljudsignaler kalla på djuren eller hålla hjorden samman. Ofta har hornen tre eller fyra spelh ...
Horn av ko-, bock-, eller get användes av vallkullor vid fäbodarna för att genom olika ljudsignaler kalla på djuren eller hålla hjorden samman. Ofta har hornen tre eller fyra spelhål med vilka man kunde spela melodier med olika funktion. Med så kallade tjuthorn, utan spelhål, blåstes också skarpa toner för att skrämma rovdjur. Näverluren hade liknande funktion. Nedteckningar (Se Färje, K. E. Forslund, Svenska Låtar) av låtar för näverlur visar att detta instrument ofta användes för att skrämma björn eller varg. Ursprungligen användes så kallade äderlurar, vilka var ihoprullade av endast näver. Senare kom de näverlurar vi ofta ser idag, med en ihålig kärna av trä och med ett hölje av näver. Att utbildas till vallkulla innehöll många moment, bland annat skulle man lära sig två "lekar" (låtar) på ett vallinstrument. De olika signaler och ljud som användes i vallningen hade en arbetsfunktion, men de har idag utvecklats till en hel subgenre inom folkmusiken - vallmusik. De vallkullor, butauser och säterjäntor som utvecklade dessa vallsignaler har därmed bidragit till ett fundament i den svenska och nordiska folkmusiken.
Här visar vi ett urval av de vallinstrument vi har i Dalarnas museums samlingar.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».