Knyppling kan liknas vid en avancerad form av flätning med många trådar. Traditionellt används tvinnad lintråd av olika grovlek till knyppling. För att hålla reda på alla dessa trå ...
Knyppling kan liknas vid en avancerad form av flätning med många trådar. Traditionellt används tvinnad lintråd av olika grovlek till knyppling. För att hålla reda på alla dessa trådar lindas tråden upp på så kallade knyppelpinnar. Knyppelpinnen är en ca 10 cm lång svarvad träpinne med plats för spolad tråd och är ofta svarvad med en kulform i motsatt ände. Kulformen är till för att ligga skönt i handen på den som knypplar. Genom att korsa trådarna med hjälp av pinnarna bildas avancerade flätor, spetsar. För att den färdiga spetsen ska bli rak och jämn fästs den ner med hjälp av knappnålar på en dyna. Oftast används en knyppeldyna med rulle. På rullen kan ett mönster fästas, ett knyppelmönster. Mönstret är en schematiskt ritad bild över trådarnas rörelse genom spetsen och har markeringar för var nålarna ska placeras. Att mönstret löper runt en rulle gör det möjligt att knyppla spetsens mönster i oändlighet utan skarvar och spetsen kan bli hur lång som helst. Rullen fästs i knyppeldynan med hjälp av kil eller någon typ av spärr. På knyppeldynan vilar pinnarna i rätt ordning medan arbetet fortskrider. Knypplade spetsar kan användas till allt från plagg via inredningstextil till altardukar.
Knypplingen har troligen sitt ursprung i Italien under första delen av 1500-talet. Under 1700-talet är Flandern centrum för de tunnaste och skickligast utförda spetsarna. Det var också här kunskapen att tillverka den tunnaste lintråden fanns. I Sverige är knyppling känt sedan första delen av 1700-talet, med Vadstena som centrum. I dessa trakter var knypplingen länge en saluslöjd som bidrog till mångas försörjning.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».