Photo: Edberg, Evert / Västernorrlands museum

Ådalshändelserna

Ådalen ligger längs med Ångermanälven och var innan industrialiseringen ett område med en liten befolkning. I industrialismens framväxt började efterfrågan på träprodukter så som timmer och papper öka lavinartat. Ådalen visades sig då vara ett perfekt ställe att anlägga träindustrier som sågverk och pappersmassefabriker. Detta då Ådalen låg strategiskt till, på Ångermanälven kunde trästockarna flottas ned ifrån inlandet. Sen kunde produkterna skeppas iväg på stora båtar till resten av Sverige och världen.

Ådalshändelserna börjar med att arbetarna som arbetade på Graningekoncernens fabriker i Sandviken och Utansjö hade gått i strejk för att sympatisera med arbetarna på företagets fabrik Marma-fabriken, nere i Söderhamn, Hälsingland. På Marma-fabriken hade arbetarna gått i strejk för att de inte accepterade den lönesänkningen som ledningen föreslog. I Ådalen valde då Graningekoncernens ledning att ta in strejkbrytare till fabrikerna i Sandviken och Utansjö. Strejkbrytarna, alltså personer som gick in och arbetade i industrier när de anställda strejkade, samordnades av Arbetsgivarföreningen. Strejkbrytarna sågs som förrädare och kallades för svartfötter av de strejkande arbetarna och deras sympatisörer. Motståndet mot strejkbrytare var speciellt stort i just Ådalen. Flera personer, bland annat den lokala polisen, hade varnat för att skicka upp strejkbrytare till Ådalen för att det skulle orsaka oro och upplopp. Men Graningekoncernen var fasta i sitt beslut.

Så den 13 maj 1931 kom strejkbrytarna fram till Ådalen för att arbeta. Detta väckte stor ilska hos befolkningen, både bland arbetare och bland övriga invånare i området. Ådalens befolkning mobiliserar sig och tågar samma dag, med banderollen `För Marma-arbetarnas seger´, ned till fabriken i Sandviken där lastfartyget Milos låg i hamn. Strejkbrytarna var i färd att lasta fartyget med pappersmassa. När tåget kom fram utsattes strejkbrytarna för hot och våld och tvingades in till Kramfors för att göra avbön framför en stor folkmassa.

Efter denna händelse låter landshövdingen för Västernorrlands län, Karl Stenström, sända efter militär från Sollefteå för att bevaka sammandrabbningarna i Ådalen. De 60 militärerna, ledd av kapten Nils Mesterton, kommer fram på natten till 14:e maj till Sprängvikens tågstation och lastar av sina vapen. Redan den natten drabbar arbetarna och militären samman i Lunde, där skotten dagen efter föll. Arbetarna kastar stenar och militären rökbomber.

Torsdagen den 14:e maj är det Kristihimmelsfärdsdag och männen är finklädda i kostym och hatt. På Frånö Folket hus har fackförbundens ledare från fabrikerna i Ådalen samlats för att diskutera en arbetsnedläggning, alltså strejk, på alla industrierna i Ådalen i protest för insättande av strejkbrytarna på Graningekoncernens fabriker. Utanför har en stor folkmassa samlats. Det verkar som de spontant beslutar sig att tåga mot Lunde där militärerna har gömt sig för att skydda strejkbrytarna. Flera tusentals personer går i tåget som blir kilometervist långt.

Den klassiska bilden av demonstrationståget är tagen av arbetaren Evert Edberg som arbetade på massafabriken på Svanö. Han var själv en del av demonstrationståget. Han sprang framför tåget med sin nya kamera och två glasplåtar. Med sin kamera framför tåget tar han en av den mest ikoniska bilden i svensk historia. Glasplåten förvaras idag i Västernorrlands museums fotoarkiv.

När demonstranterna nådde Lunde var stämningen spänd. Från militärernas håll tycker man sig höra skott avlossas från demonstranterna. Samtidigt trycktes täten framåt av rörelsen i det kilometerlånga tåget. En militär föll av sin häst och de första skotten avlossades från militären. Truppens befälhavare kapten Mesterton ropar: ”Halt, i lagens namn stanna, annars skjuts här skarpt!” Strax efter kommenderar Mesterton ”Eld!”

Skotten, och dess rikoschetter, som militären avlossade skadade fem personer och dödade lika många. En av de dödade var inte med i demonstrationståget, utan stod på en gård som åskådare när hon blev träffad och förblödde. Skotten slutade då en person i demonstrationståget, alltså inte militären, Tore Andersson trumpetade signalen för eldupphör. På platsen var det nu kaos.

Senare framkom det att ingen av demonstranterna hade med sig skjutvapen. Skotten sände chockvågor genom hela Sverige. En kommission bildas för att utreda händelserna. Det var ett stort arbete, då det finns många olika vittnesmål av vad som verkligen hände. Kommissionens arbete ledde fram till en ändring i den svenska ordningsmakten. Vid tiden för Ådalshändelserna kunde inte polismännen arbeta utanför sina egna kommuner. Efter händelserna i Ådalen inför Sverige en statspolis som kunde stärka den ofta mansvaga polisen på landsbygden. I led med detta förbjöds militären att agera som ordningsmakt vid civila sammankomster så som demonstrationer.

Fyra av de fem döda i Ådalshändelserna ligger idag vid samma gravsten på Gudmundrå kyrkogård i Kramfors. De döda fördes i ett långt tåg av sörjande till kyrkogården.

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Share to