Tro, hopp och kärlek

Sjömannens maskulinitet togs upp och tatueringsmotiven analyserades. Förlagor samt fotografier och intervjuer som samlades in och utfördes av museets tjänstemän för omkring 70-80 år sedan, jämfördes med intervjuer och fotografier gjorda av museets tjänstemän i dag. Utställningen menade att de äldre förlagorna handlar om styrka och känslosamhet samtidigt. Om rädslan för döden, om hemlängtan och om olika kvinnliga stereotyper. Utställningen berättade också om att de så kallade sjömanstatueringarna ”kastat loss” från arbetarklass till dagens medelklass, från män och numera också ofta till kvinnor. De gamla motiven har fått nya betydelser och ingen skäms i dag över sina tatueringar , så som sjömännen ofta gjorde förr när tatueringar ansågs vara något som de som stod utanför samhället bar, och dit räknades sjömän.

Förlagor gjorda av den danska tatueraren Tato-Jack visades också i utställningen. De är troligtvis gjorda på 1950-talet och samlades in av Marinmuseum i Karlskrona. Den 27 mars 2015 började en version av Sjöhistoriskas utställning visas på Marinmuseum. Den innehöll dock inga original från Sjöhistoriskas samlingar.

Share to