Brevkorgen från Märta

Spånkorgen har texten "Doktorinnan Bergström" på locket och kan därför antas ursprungligen ha tillhört Ellen Bergström. Ellen, eller Nini som hon kallades av människorna i sin närhet, var född 1857 och arbetade som lärare och översättare av ungdomslitteratur på sin mammas skola. Hon var gift med doktorsexaminerade bibliotekarien Richard Bergström och många av breven i korgen är mellan detta till synes kärleksfulla par. Men breven i denna brevkorg sträcker sig från tiden innan deras äktenskap och Ninis födelse.

De äldsta breven i korgen är från Fredrique Hammarstedt, vilket var Ninis mamma. Fredrique Hammarstedt föddes 1823 och vid 33 års ålder, år 1855, tog hon över uppfostringsanstalten och skolan för flickor i Brunkebergs hotell, som hon var föreståndare för ända fram till 1881. Skolan var en flickpension och en av de mest ansedda i Sverige och Fredrique beskrevs som en tålmodig och moderlig pedagog. När skolan var verksam hade de bland annat blivande skolgrundaren Elina Benckert, kvinnosakskvinnan Gurli Linder och rösträttskvinnan Agda Montelius som elever. Fredrique fick tillsammans med sin make Gustaf Hammarstedt sex barn: Nini, Ester, Edith, Ruth, Märtha och Minna Hammarstedt. Ester och Nini är mottagarna av de flesta brev i korgen, där många är skrivna av deras systrar och syskonbarn.

Richard avled år 1893 och efter Ninis hastiga död i cancer 1903 stod deras fem barn utan både hem och föräldrar. Ester, som var en lovande författare, gav upp sina egna karriärsplaner och välkomnade Ninis och Richards barn hem till sig och uppfostrade dem som om de vore hennes egna. Ester gifte sig aldrig och verkar ha varit en mycket varm och intelligent kvinna, som fick mängder av brev från både sina syskonbarn, systrar och vänner. 1925 dog även Ester, saknad av både familj och vänner. Krister, Ellens yngsta son, bodde kvar hos Ester fram till hennes död och var den som samlade ihop materialet som finns i korgen. Efter Kristers död år 1961 hamnade korgen hos hans systerdotter, Märta Ramsey. Märta Ramsey lånade sedan ut korgen till Postmuseum 1997 inför utställningen "Ett brev betyder så mycket", för att sedan donera korgen i sin helhet till museet i mars 2002. Sedan dess har den stått på en hylla i museets arkiv. Fram till nu, våren 2021, då jag som praktikant fick uppgiften att digitalisera och skriva om materialet.

Det första som syns när en öppnar korgen är ett fotografi på Fredrique Hammarstedt och lärare på Uppforstingsanstalten och skolan för flickor i Brunkebergs hotell. Klicka på bilden nedan för att se närmare på fotografiet.

Här finns nummer fem från 1925 av damtidningen "Idun Illustrerad: tidningen för kvinnan i hemmet". Den har en artikel uppslagen om Ester Hammarstedts liv och död. Tidningen gavs ut strax efter Esters död. Under tidningen finns en bok med präglad skinnpärm, fylld med brev till Ester och lite andra papper.

Botten på korgen har nu börjat att skymta men ännu är det saker kvar. I detta lager hittar vi ett kuvert, vikt på mitten, som är adresserat till en löjtnant R. Ström. I kuvertets veck finns fotografier på bland annat ett antal släktingar. Under kuvertet ligger en lädermapp som främst innehåller brev, men även ett fotografi och en oanvänd almanacka.

Det sjunde och sista lagret i denna brevkorg innehåller sådant som en kan hitta längst ned i lådor hemma; det vill säga en salig blandning av något spännande, trasigt och lite märkligt. Här hittar vi ett tidningsutklipp från 1908 om en pigg, 80-årig Henriette Randel, en trasig ram och ett marinblått tygskärp. Dessa objekt är, i jämförelse med de fotografier och brev som låg ovanpå dessa, svårare att förstå varför de sparats, eller av vem. Men även om en inte alltid förstår allt material, så betyder inte det att det inte förtjänar att sparas och bevaras precis lika mycket som ett brev eller en dagboksanteckning. Bara för att jag inte förstår den röda tråden så betyder det inte att den röda tråden inte finns.

Utöver de tidigare nämnda arkivalierna så finns det tre kassettband i detta lager som innehåller en intervju av Lotte Edsbrand (Postmuseum) med Märta Ramsey. Under intervjun får Märta tala ganska fritt kring korgen och personerna vars brev finns med i korgen. Intervjun innehåller allt ifrån anekdoter till redogörelse om vem som var vem som var gift med vem. Bandinspelningen är från mars 2002 och spelades in i samband med donationen. Intervjun var tre timmar lång, nedan finns ett litet smakprov.

Korgen berättar om en tid då det skrivna ordet på brev betydde otroligt mycket. Som vi sett när vi läst breven så var det inte ovanligt att breven inleddes med en kärleksförklaring eller ett uttryck för saknad. Vi har också sett exempel på när brevets avsändare hade så mycket att säga att skrivandet även fortsatte på tvären av breven, för att få plats med så många ord som möjligt på varje sida. Vi kan läsa om hur Richard Hammarstedt skickade brev till sin fru Nini som han bodde med för att bjuda ut henne på middag, och hur en sjuårig Edith Hammarstedt skriver ett brev till sin syster om att hon samma dag har bränt bort en vårta. För den här familjen kunde brevskrivandet vara en vardaglig händelse. Att skicka brev kostade dock pengar, vilket innebär att detta vardagliga brevskrivande inte är representativt för hela befolkningen. Vi kan läsa brev om hur de reste, skickade dyra presenter och bodde i fina lägenheter på bra adresser. Skolan som Fredrique var föreståndare för var endast tillgänglig för samhällets toppskikt och den utbildning som Nini och Ester Hammarstedt fick ta del av var var något som de allra flesta under samma tid inte fick ta del av. Den verklighet som skildras i korgen representerar därför inte samhället i stort, utan en välbeställd minoritet.

Linder, Gurli, 1922. En flickpension i Stockholm för femtio år sedan. "Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet". 34: 810-811. Bilder av Fredrique med barn är ritad av Maria Röhl Linder, Gurli, 1924. ”På den tiden: Några bilder från 1870-talets Stockholm”. Albert Bonniers Förlag: Stockholm Stenberg, Lisbeth, 2021. Arkivforskning- svårare än man kan tro. ”Arkiv. En tidsskrift om arkivets alla aspekter”. 2:18-21