De franska uniformsrockarna

**I Armémuseums samlingar ingår bland alla andra föremål fyra mycket speciella uniformsrockar, så kallade justaucorpser, av förmodat franskt ursprung. Enligt en tradition inom museet skall dessa rockar ha varit förlaga till den karolinska uniformstypen som infördes av Karl XI under 1680-talet. **

Det är klarlagt, bland annat genom museilektorn Erik Bellanders forskning under tidigt 1950-tal, att rockarna tillfördes museet 1878. Då överfördes nämligen 96 stycken rockar, dolmor, frackar och kolletter från Arméförvaltningens intendentsdepartements utredningsförråd på Skeppsholmen till det relativt nyöppnade Artillerimuseum, som det då hette. I den samtida förteckningen uppges femton av rockarna vara preussiska och två ryska, men inga plagg anges som franska.

Bellanders forskning påvisar att rockarna nämns i arkivhandlingar första gången 1757 och kallas då för ”gamla Pommerska kläder”. De ingår då i Stockholms rustkammare och kan följas i redovisningarna från 1759, 1762 och 1807. Sistnämnda år överföres rockarna till Intendentsdepartementets utredningsförråd och kallas då för ”urgamla munderingar”. Det föreligger en viss osäkerhet om vilka rockar som egentligen åsyftas i de olika redovisningarna eftersom de beskrivs på ett något skiftande sätt vad gäller färger på uppslag och foder. Detta kan dock inte ges någon avgörande betydelse eftersom de färger som nämns, brunt, gult och brungult, är snarlika. Tygerna har sannolikt också blekts under årens gång.

I Armémuseums tryckta katalog från 1888 beskrivs de fyra rockarna som soldatrockar från 1600-talets slut med anmärkningen att en av rockarna kan vara rysk. I 1914 års katalog beskrivs däremot två av rockarna som svenska och två som ryska. Under en period av mer än 150 år har alltså rockarna kallats såväl pommerska som ryska, preussiska och svenska. Inte förrän i inventarieförteckningen från 1932 kallas en av rockarna för fransk och senare anges samtliga fyra rockar som franska. Anledningen till de förändrade benämningarna är Erik Bellanders tidigare nämnda forskning, som han beskriver i Armémusei årsbok från 1954.

Traditionen att rockarna skulle ha varit förlagor till den karolinska uniformeringen har att göra med att Nils Bielke, överste och chef för Livregementet till häst, vistades i Paris 1675- 1676 för att införskaffa lyxvaror till Karl XI:s stundande bröllop. Bielke beställde bland annat ett nytt standar till Livregementet, men först 1677, efter Bielkes hemkomst, köptes kläder och foder till 1 000 nya rockar till samma regemente. Något stöd i arkiven för att de fyra rockarna skulle ha införskaffats samtidigt finns dock inte.

Tanken att rockarna skulle ha franskt ursprung beror på att den franska armén genomgick en omfattande uniformsreform på 1670-talet. Vissa franska gardesförband fick då uniformer som är närmast identiska med de rockar som Armémuseum nu har. Snitt och färgsättning pekar också på samma period. Några rockar av denna typ fanns då ännu inte i vare sig Ryssland eller Preussen och när de väl infördes där ett 20-tal år senare, valdes andra färger. I Ryssland blev till exempel färgkombinationen rött och grönt den vanligaste.

Denna fråga har behandlats av undertecknad i Armémuseums utställningskatalog ”Uniform” från 2010, vilket föranledde ett brev från den fransk-kanadensiske historikern René Chartrand. I brevet påpekar han att visserligen började uniformsreformer genomföras i Frankrike på 1670-talet men att flera gardesförband inte bytte till grundfärgen blått förrän senare, till exempel Gardes Francaises 1684 och Grenadieres à Cheval 1692, alltså efter Bielkes vistelse i Paris. Rockarna kan naturligtvis komma från andra förband och faktum är de fyra Garde du Corps-kompanierna vid samma tid bar blåa rockar med röda ärmuppslag i likhet med två av de fyra rockarna i museets ägo.

Även om det inte kan sägas med hundraprocentig säkerhet, talar alltså det mesta för att rockarna är av franskt ursprung från 1670-talet. De kan faktiskt också ha använts som förebild vid införandet av den karolinska uniformstypen i Sverige på 1680-talet. Och varför ska man förstöra en god historia?

Text: Thomas Roth, 1:e intendent