Stockholms stora synagoga
Stockholms stora synagoga Foto: Anders Engman

Bibel, Tora och Talmud

Sedan templet i Jerusalem förstördes år 70 är det Toran som är den judiska religionens huvudfokus. Ordet Tora kommer av det hebreiska ordet ”lära”, och det finns både en skriftlig och en muntlig lära.

Den judiska Läran

Tora tryckt i Sulzbach 1735. Har tillhört en av de första judarna i Sverige, Aaron Isaac. Foto: Johanna Eek

Den judiska Bibeln består av de fem Moseböckerna (Tora), Profeterna (Neviim) och Skrifterna (Ketuvim). De hebreiska orden för dessa delar bildar tillsammans akronymen Tanach, som den judiska Bibeln ibland kallas. Ordet Tora kommer av det hebreiska ordet ”lära” och har två olika betydelser. Å ena sidan är Tora de fem Moseböckerna, som ingår i den judiska Bibeln. Å andra sidan används ordet även bredare, som ett samlingsbegrepp på hela den judiska läran.

Enligt traditionen har det judiska folket fått Toran för mer än 3 000 år sedan, efter uttåget ur Egypten. Toran anses ha gudomligt ursprung, men i människans händer ska den ständigt tolkas på nytt. Detta beskrivs i den rabbinska litteraturen med uppmaningen att ”utforska Läran och utforska den omigen, allt finns i den” (Mishna Pirke avot 5:25). Man talar om två olika Tora – den skriftliga och den muntliga. Tanach är den skriftliga Toran, men den muntliga skrevs ned på 200-talet och samlades i ett verk som kallas Mishna.

Mishna är mycket kortfattad i skrift och har gett upphov till många tolkningar och diskussioner. På 400-talet samlades Mishnan och dess kommentarer i ett verk som kallas Talmud Jerushalmi (den jerusalemitiska eller den palestinska Talmud), som namnet till trots tillkom i Tiberias. På 500-talet skedde samma sak med de diskussioner som uppstått i Babylonien. Dessa kallas Talmud bavli (den babyloniska Talmud) och anses ha större auktoritet än sin föregångare. Båda är skrivna på arameiska, det språk som då talades i området på den tiden.

De båda Talmud är uppbyggda enligt samma struktur: Det finns sex ämneskategorier som kallas sedarim (ordningar), vilka i sin tur är indelade i masechtot (fördrag eller avtal). Även dessa är i sin tur indelade i mindre kapitel. Den minsta beståndsdelen kallas också den för en mishna.

Toraläsning

JUDF00578 Foto: Anders Engman

Högläsning ur Toran ingår i den judiska gudstjänsten, vid morgongudstjänsten på shabbat och på helgdagar, samt på måndagar och torsdagar. Högläsningen ur Toran sker från en torarulle, inte en tryckt bok. Toran är handskriven på pergament av en särskild skriftlärd, som använder fjäderpenna och ett särskilt bläck. Toran måste vara felfri och i helt skick. Den är skriven på hebreiska, som läses från höger till vänster.

Eftersom texten i Toran saknar vokaler och läsningen ska ske enligt ett visst notsystem krävs särskild utbildning för uppgiften. Det är en ära att kallas bli uppkallad till Toran för läsning vid gudstjänsten och kallas för att få en alija, en uppstigning.

Toran är indelad i veckoavsnitt, oftast så att den är genomgången på ett år, men i vissa församlingar på tre år. Man läser även en del ur Profeterna varje vecka och övriga texter från Bibeln läses vid specifika högtider.

Alijabrickor
Alijabrickor
Alijabrickor

Toran och dess utsmyckningar

Sedan templet i Jerusalem förstördes år 70 är det Toran som är den judiska religionens huvudfokus. Den offentliga bönen har flyttat in i synagogan, och översteprästens attribut återges på torarullen.(svår mening att förstå) Några av dem har en praktisk funktion, medan andra enbart är dekorativa. Toran har i regel prydnader på den övre delen av stavarna, som kallas rimonim, vilket betyder ”granatäpplen”. Dessa prydnader är ofta försedda med klockor som pinglar när torarullen bärs runt i synagogan. Även översteprästens klädsel var prydd med granatäpplen, samt hade klockor, så att han skulle höras.

Rimonim

Enligt den östeuropeiska traditionen är torarullen iförd ett vackert dekorerat tygfodral, en toramantel, när den inte används. Det förekommer även i andra traditioner att fodralet är tillverkat av trä, silver eller andra hårda material. Toraskölden hängs på framsidan av torarullen, utanpå manteln. Skölden är ofta av silver och vackert dekorerad, precis som den sköld översteprästen bar.

Wimpel

En bindel håller pergamentarken hoprullade när torarullen inte är i bruk. Dessa bindlar är ibland vackert dekorerade med text och bilder, och kallas wimpel på jiddisch.

Torans text är helig och ska inte beröras med fingrarna. För att kunna följa raderna vid läsningen används därför en pekare. Den har oftast formen av en hand med utsträckt pekfinger. När Toran är hoprullad hängs pekaren över torastavarna som extra prydnad.

Texten är hämtad ur Judiska Museets utställningskatalog Judarna & Sverige.

Order this image

Share to