Bomärken på Vasa

Foto: Vasamuseet Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

I äldre tid användes bomärken för att märka upp personliga tillhörigheter, gårdstillhörigheter och som juridiskt bindande signatur. Beroende på vad som skulle märkas kunde bomärket till exempel ristas, skäras, brännas, huggas eller sys in. Bland fynden från Vasa finns ett stort antal föremål med bomärken och andra typer av märkningar. Genom att studera dem kan vi lära oss mer om 1600-talet och om människorna som skulle ha seglat med Vasa.

I fyndmaterialet från Vasa finns det många föremål som har olika typer av märkningar. För att undersöka detta gjordes under 2010–2011 en inventering vars syfte var att dokumentera märkningarna. Studien var till en början tänkt att bara handla om bomärken men utvidgades eftersom det även fanns andra typer av märkningar.

Förutom vanliga bomärken, initialer och monogram finns även troliga fabrikations- och innehållsmärkningar samt även mer till synes obetydliga, klotterlika ristningar.

De personliga bomärkena och initialerna kan ge oss information om livet ombord. Hur packade man sina utrustningar? Vilka föremål var privata ägodelar och vilka var officiella? Vilka typer av lag eller konstellationer fanns ombord?

Fabrikations- och innehållsmärkningarna kan sannolikt lära oss mer om proviantering. Kan man till exempel genom märkningarna få fram vad tunnorna innehöll, varifrån innehållet kom eller hur rutinerna kring proviantering såg ut?

Totalt finns omkring 284 märkta föremål, vissa med flera märkningar. Antalet märkningar uppgår till ca 329 stycken. De har delats in i nedanstående grupper.

• Bomärken: omkring 207 föremål med 245 märkningar

• Initialer och monogram: omkring 29 föremål med 34 märkningar

• Fabrikations- och innehållsmärkningar, osäkra: 48 föremål med 50 märkningar

Bomärken

”Bomärken användes tidigare vid alla tillfällen, där nu en namnunderskrift, initialer, monogram, en stämpel, ett sigill eller ett adligt vapen kommer i fråga. Bomärket angav icke blott ägaren till ett föremål eller att föremålet hörde till en bestämd gård. Därmed bekräftades även en urkund, en sista vilja eller en mottagen order. Med bomärke kunde även utfört arbete signeras eller märkas."

Så förklarar Georg Wilhelm Wallgren begreppet bomärke i en skrift från 1946. Bomärket användes alltså för att märka upp personliga tillhörigheter, gårdstillhörigheter och som juridiskt bindande signatur. Beroende på vad som skulle märkas kunde bomärket antingen ristas, skäras, brännas, huggas, sys in osv. Ett bomärke förändras inte eller blir nytt om det vänds upp och ner, utan kan ”läsas” från alla håll. Ofta var det ju placerat på föremål som kunde vridas hur som helst, exempelvis ett fat. Om ett streck tillfogas eller tas bort från grundfiguren blir dock bomärket omedelbart ett nytt märke. Ofta var det precis det som skedde när ett bomärke ärvdes inom släkten.

Enligt de flesta forskares bedömning nådde bomärkesväsendet sin största utbredning i Europa vid slutet av 1500-talet. Med läsfärdighetens inbrott från slutet av 1600-talet skedde en successiv nedgång av bomärkesbruket. Under nedgångsperioden på 1700-talet verkar bomärkenas knytning till släkten ha blivit lösare, och bomärket knöts mer till gården (Skånberg, Tuve: Glömda gudstecken. Från fornkyrklig dopliturgi till allmogens bomärken, 2003).

Svarvad träskål med inristat bomärke. Foto: Vasamuseet

En fråga som flera bomärkesforskare tar upp är huruvida bomärkena har utformats slumpvis, enbart med syfte att skilja sig från varandra, eller om det finns någon symbolisk bakgrund bakom tecknen. En anledning till den frågan är att samma tecken återkommer runt om på platser som inte har någon anknytning till varandra. Mats Rehnberg skriver: Man har ofta försökt finna likheter mellan enskilda bomärken och föregivna symboliska figurer, runtecken etc. Det har emellertid icke gått att påvisa något som helst bindande bevis för sammanhang mellan bomärkets yttre form och någon dylik inre betydelse. Då man med några streck, helst raka, vill skapa ett tecken eller märke, sker detta säkerligen i de allra flesta fall ganska slumpartat, och helt naturligt kan likartade märken uppstå på vitt skilda platser. (Rehnberg, Mats: "Bomärken" i Berg G. & Svensson S. (red): Gruddbo på Sollerön. En byundersökning, tillägnad Sigurd Erixon 26/3 1938, 1938)

Tuve Skånberg menar däremot att bomärken har en lång historia och utgör en okänd symbolvärld. I sin avhandling ”Glömda gudstecken: från fornkyrklig dopliturgi till allmogens bomärken” har han med utgångspunkt i över 27 000 bomärkesbelägg från olika länder presenterat ett 80-tal olika bomärkestyper som visat sig utgöra medeltida, kristna symboler som kors, treenighetssymboler, Kristus- och Mariamonogram samt olika helgonattribut.

Initialer och monogram

I samlingen finns ett 30-tal inristade initialer och monogram. Ibland förekommer både initialer eller monogram samt bomärke på ett och samma föremål. De är spridda över hela skeppet och kan t.ex. inte knytas till platser och utrymmen som var tillägnade officerare och befäl, utan verkar förekomma i alla samhällsklasser ombord.

Ofta består initialerna av tre bokstäver, där den sista är ett S, för son, exempelvis APS som skulle kunna står för Axxx PxxxSon (t.ex. Anders Petersson). Det finns dock ett intressant föremål som har D som sista bokstav, det är en svepask med bokstäverna MOD som skulle kunna stå för MxxxOxxxDotter (t.ex. Maria Olofsdotter) och alltså ha anknytning till en kvinna.

Lock till laggkärl med initialerna MGS inristade. Foto: Vasamuseet
Botten till en stånka. Bomärke. Vasamuseet

Fabrikations- och innehållsmärkningar, osäkra

Gruppen Fabrikations- innehållsmärkningar, osäkra är en sammanslagning av alla märkningar som inte är bomärken, initialer eller monogram. Dessa märkningar skiljer sig från bomärkena genom att de är mindre figurativa, de är ofta större än bomärkena och de verkar slarvigt tillverkade.

De märkningar som kallas fabrikations- innehållsmärkningar består ofta av flera oregelbundna streck som inte bildar något synligt mönster. Eftersom dessa framförallt sitter på tunnorna har de tolkats som märkningar, tillförda för att antingen ange upphovsmannen till en fabricerad vara eller för att märka upp innehållet i tunnan, exempelvis vid sillvrakning. Enligt Professor Carl Olof Cederlund finns liknande märkningar på tunnor från Haugesund i Norge. De tunnorna hade fått sina markeringar i samband med just sillvrakning.

Vissa streck skulle också kunna vara markeringar för att passa ihop delarna vid tunnans tillverkning, exempelvis ett kryss som löper över flera laggstavar.

Det faktum att dessa märkningar inte sitter på tunnor med personlig utrustning väger också för att det rör sig om en annan typ av märkning, en icke personlig märkning.

De märken som ingår i kategorin osäkra är de som är just osäkra. Det är antingen de som är svåra att kategorisera eller klotterlika ristningar som varken ser ut som bomärken eller märkningarna som beskrivits ovan.

Kryssmärke på stav till tunna. Foto: Vasamuseet
Inristat märke på laggstav. Foto: Vasamuseet

Vilka föremål märktes?

Märkta föremål finns i följande föremålskategorier: ansättare, ask, dosa, disk, fat, flaska, flöte, knivslida, kruthorn, luntstake, sked, skoläst, skrin, slev, stånka, svepask, skål, sänke, verkstygsskaft samt bland olika typer av laggkärl som exempelvis bytta, kagge och tunna.

Inventeringen visar att märkningen av föremål inte verkar följa något logiskt mönster. Vissa föremål inom samma föremålsgrupp är märkta, vissa inte.

Varför är endast några föremål i de aktuella grupperna märkta? Säkerligen har flera märken nötts bort under tiden på havsbottnen och en del ligger antagligen gömda under lager av konserveringsmedel. Klart är dock att långt ifrån alla föremål i samma föremålsgrupp är märkta. Om man tar skedarna som exempel; 14 av 89 skedar är märkta. Skedarna varierar mycket sinsemellan, vissa är väldigt enkla medan vissa är snidade och visar spår på avancerat hantverk. Bomärkena finns dock i alla grupper. Och saknas i alla grupper. Märkningen följer alltså inte ”exklusivare” föremål och inte heller ”enklare”.

Man skulle kunna tänka sig att omärkta föremål legat nerpackade i större kärl som i sin tur varit märkta men så verkar inte heller vara fallet. I de bevarade packningarna som finns i samlingen hittar vi både märkta och omärkta föremål.

Slutna fynd

Med ett slutet fynd menas en samling föremål som lagts ner på samma plats samtidigt. Lite som en tidskapsel som ligger orörd tills någon öppnar den. Det kan exempelvis vara en kista eller en tunna med innehåll. I Vasas fyndmaterial finns många slutna fynd. Större delen är personliga packningar och utrustningar och är därför både viktiga och intressanta att titta närmare på när det gäller bomärkena. Exempelvis kan två tunnor berätta att både enskild och gemensam packning förekom ombord.

Föremålsnummer 17277: tunna med innehåll för en person

I ett utrymme längst förut i hålskeppet hittades en tunna med personlig utrustning. Tunnan var vid påträffandet sammanpressad men dess innehåll fanns kvar. I tunnan fanns en tallrik av trä, en skål i keramik och fragment av ytterligare en skål i trä, 46 kopparmynt i olika valörer samt två svepaskar. Den ena svepasken (föremålsnummer 17103) innehöll en tappkran dekorerad med en tupp, två verktygsskaft, en vaxklump, en träsked och textil.

Flera av föremålen har ett och samma bomärke. Även tunnans lock har samma bomärke.

Eftersom tunnans innehåll består av endast en tallrik, en sked osv är det lätt att anta att det var en person som packade den här tunnan för eget bruk. Att det finns ett och samma bomärke på flera föremål stärker den tesen. I anslutning till tunnan, i samma rum där den hittades, fanns fler föremål med samma bomärke. Kanske hade de trillat ur den sammanpressade tunnan eller kanske hade personen i fråga hunnit packa upp en del av sina föremål innan skeppet sjönk.

Föremålsnummer 18669: tunna med innehåll för flera personer

På trossdäck, en bit för om kabyssen påträffades en annan tunna. Den verkar innehållit personlig utrustning för flera båtsmän. Tunnan var sönderfallen men det rika innehållet fanns kvar. I tunnan fanns en stånka, en slags träkanna. I stånkan förvarades sju stycken träskedar varav fem var märkta med olika bomärken eller initialer. I tunnan fanns också två stora svarvade träskålar, en tallrik av trä, tre–fyra svepaskar som innehöll verktygsskaft, elddon och en spegelskärva. Det fanns också fiskeutrustning i form av en torskvinda och sänke, kniv- och verktygsskaft. Dessutom fanns skor, textil-och läderfragment, knappar, hakar och hyskor och handtag till en väska.

Mycket tyder på att det var flera personer som delade på tunnan och de sju skedarna som låg nerpackade i stånkan kan ge en fingervisning på antalet. Kanske var det medlemmarna till ett av Vasas back- eller fatlag som packat tunnan tillsammans. Ett backlag är en grupp med 5–8 personer som åt och sov tillsammans. Alla hade varsin sked men man delade på maten ur en gemensam skål.

Vi vet inte heller hur länge de känt varandra. Kom de kanske från samma by eller lärde de känna varandra i Stockholm medan de väntade på Vasas avfärd?

I tunnan finns totalt finns 20 märkningar på 14 olika föremål. Vissa märken förekommer på flera föremål.

Samma bomärke på flera föremål

Det finns bomärken som återkommer på flera olika föremål. Ibland är dessa föremål dessutom påträffade i samma område eller i ett slutet fynd, som exemplet med tunnan ovan. Dessa bör med stor säkerhet tillhört samma ägare.

Det finns också exempel där samma bomärke finns på olika föremål som inte alls påträffats i anslutning till varandra utan i en helt annan del av skeppet. Om dessa föremål tillhör samma ägare är svårt att säga men det är intressant att titta närmare på.

Flera personer med samma bomärke ombord

Vissa bomärken är mycket vanliga och förekommer runt om i hela Sverige och andra länder i Europa. Det är alltså inte omöjligt att två eller flera personer ombord på Vasa hade med sig föremål med samma märke. Bomärkesforskaren Tuve Skånberg tror att vid en sådan situation brukade den äldsta personen eller den med högst rang behålla sitt märke medan den lägre stående/yngre besättningsmannen fick byta märke eller lägga till ett extra streck, ett så kallat bistreck.

Det finns många bomärken på Vasa som påminner om varandra men som skiljer sig just genom bistreck. Om de lades till för att särskilja märkena ombord eller tillfogats tidigare bör dock vara osagt. Det har inte gått att se att några streck ser nyare ut än övriga.

Det är osäkert hur länge innan avfärden, den 10 augusti 1628, som besättningen var ombord. Besättningen skulle bestå av 133-145 man när man seglade från Stockholm. De 300 knektarna skulle tas ombord senare. Sannolikt är att åtminstone en del av sjöfolket var ombord under tiden då skeppet utrustades och riggades, d.v.s. några månader före avfärd. Om de personerna bodde ombord eller om de var inhysta i någonstans på land och bara var ombord för att arbeta vet man inte. Det är därför lika svårt att säga när den personliga utrustningen kom ombord och om man hade fått upp ögonen för varandras bomärken.

Man kan bara spekulera i frågan men en tanke är att man bör ha varit mycket mån om sina personliga tillhörigheter och var noga med sina märkningar. Oavsett om man bodde ombord eller på land så delade säkerligen merparten av personerna ifråga rum med flera andra och vikten av ett personligt märke bör då ha varit stor. Kanske var flera personer ur besättningen inhysta på samma ställe och delade rum innan avfärd och hade därmed koll på varandras bomärken redan då.

Ofta förekommer samma bomärke på flera olika föremål men tecknet ser annorlunda ut. Det kan t.ex. vara mer utdraget eller ha lite andra proportioner. Man kan också se skillnader i hantverkstekniken och hur bomärket tillverkades. Ibland kan små dekorativa, så kallade, seriffer eller ”kråksparkar” sitta längst ut på varje streck. Det är ingenting som påverkar figuren men som tyder på ett noggrannare och skickligare hantverk.

Betyder det att det är olika ägare eller är det samma ägare som haft med sig föremål hemifrån där det inte var så noga med identisk likhet bara formen var intakt?

Nedan finns exempel på detta samt på hur ett tecken kan förändras med ett nytt streck.

Arbetet med märkta föremål i Vasamuseets samling är pågående. Nya bomärken eller andra typer av märkningar som varit dolda under nära 400 år dyker då och då upp när vi arbetar med föremålen. Vissa har exempelvis varit gömda under lager av konserveringsmedel och framträder plötsligt när ett föremål får ytbehandlingen korrigerad inför en utställning. Fragment eller till synes ofullständiga märkningar kan plötsligt få sin ursprungliga form när rätt laggstavar passas ihop vid återmontering av en tunna.

Det finns mycket kvar att lära om människorna och livet på Vasa. De märkta föremålen är en viktig pusselbit i den processen.

Text: Irene Lindblom

Add a comment or suggest edits

For å publisere en offentlig kommentar på objektet velger du «Skriv en kommentar». For å sende en henvendelse direkte til museet velger du «Send en henvendelse».

Leave a comment or send an inquiry

Share to