Museet fick ta över Margit Wannerbergs stora klädskatt
Margit Wannerberg (Emilsson som ogift) föddes 1923 med ett stort intresse för kläder och mode. Hon utbildade sig tidigt vid Göteborgs Förskoleseminarium. Efter studierna började hon sin yrkeskarriär som förskollärare och förskoleinspektör, en karriär som varade i 40 år ända fram till pensionen 1989.
Margit levde i ett långt och lyckligt äktenskap, tillsammans med maken Lars. Paret hade ett stort socialt umgänge och bjöd ofta till fest hemma i huset i Pixbo. Margit hade en stor passion för kläder och fester. Hon hade en förkärlek till skräddarsydda färgglada kläder. I hennes rymliga garderob fanns minst en komplett dräkt för varje fest och tillställning med tillhörande sjal, väska och skor, gärna i starka färger. Det var viktigt för henne, något som hon tyckte var roligt!
I början av 2000-talet fick Mölndals stadsmuseum en stor samling av Margit Wannerbergs kläder med tillhörande fotografier och nedskrivna anekdoter av henne själv till nästan varje plagg. I Öppna magasinet på Mölndals stadsmuseum finns hennes kläder och minnen bevarade. Här är några av hennes plagg tillsammans med hennes egna nedtecknade berättelser.
”Parisfödda fransyskan Pierette, min förskollärarkollega i Krokslätts daghem, Mölndal, alltid lika chic i ”den lilla svarta”, rådde mig att införskaffa hel garderob i svart med färgglada accessoarer. Delvis lydig väninna, inhandlade jag hos Gillblads massor av svart siden. Syateljé Marrigo åstadkom två klänningar. En skräddare i Johanneberg levererade till mästarprov i uteplagg. Jackelin Kennedy-”skopan” (sic) som pricken över alltihopa (observera, min skopa före Mrs K!). Kappan kemtvättades till en begravning senast 1996. Lika hel och fräsch som den dag skräddarmästaren avsynade plagget. Kvalitet lönar sig. Den lilla svarta klassiska, även för en göteborgska hela livet.”
”’Stass’ betyder ståt hade jag lärt från första barnkalaset 21 december. Mink runt dekolletaget hade jag bestämt redan på 49-årsdagen. Bästa presenten, mammas gamla välbehållna minkboa, visste den dagen sin plats runt halsen i min skiss över 50-årsstassen. I ateljé Marrigos syrum (Vasagatan) tråcklades halva boan på beige helsiden. Gröna kappan och långa fransschalen fodrades med beiga tyget. Beige och gröna sidenskor färgades hos Lagerssons skoaffär – ton i ton. Ståtliga Ordenshuset (Lennart Torstenssons gata) utgjorde en glansig festlokal för glänsande gäster kring ”ateljé Marrigos skapelse”. ”Du är född under en lycklig stjärna, Margit”; pappa-blinken åt minken i födelsedagstalet fick sin förklaring. Boan var pappas 50-årsgåva till sin fru en gång i tiden – att pryda strassiga födelsedagsstassen.”
”Inför Wiens nyårskonsert med en veckas varierande evenemang 1990, ateljésyddes min egenhändigt ritade dress med hatt i samma tyg och prydnader. Modist ”Ingeborg Sweden” komponerade ”den lilla huvudsaken” för hattparad i mitt Hattsällskaps Huvudsaker. Klänning och hatt i stil – min paroll. Skor och väska därtill. Redan som sexåring kopierade jag de ”lössläppta” modellerna. Ritade och ritade. Först inför 90-talet ritades den sista ateljésydda, den röda moarén och vita rosor plus vitfodrad bolero och schal. Idé från det glada 20-talets modejournaler för charlestonjazzens ”lössläppta”. Min trofé!