Ryttarfana
Armémuseum
Ukrainsk fana – tygstycke eller aktuell symbol?
I Armémuseum finns en särskild samling föremål under namnet Statens trofésamling. Denna samling, som bildades redan på 1600-talet, innehåller mer än 4 000 föremål, mestadels fanor och standar, erövrade på Europas slagfält. De flesta troféerna hänför sig till Sveriges stormaktstid, alltså från början av 1600-talet till början av 1700-talet. Några enstaka av dessa fanor har aktuell relevans idag, då de visar de olika ländernas politiska utveckling.!
En sådan fana med aktuell historisk anknytning togs av svenska trupper under slaget vid Nieswiesz i Polen den 12 mars 1706 under Karl XII:s fälttåg. Svensk befälhavare var överstelöjtnanten Johan Reinold Trautvetter och under slaget stupade översten Mychaljo Myklasjevskyj, överste för Starodubs kosackregemente i rysk tjänst. Hans fana, som bär hans eget och kosackhetmanen Ivan Mazepa heraldiska vapen, erövrades.
Hetman (kosackledaren) Ivan Mazepa, kom åren efter slaget Nieswiesz att spela en viktig roll i Karl XII:s politik. Mazepa var född 1639 och både hans far och hans morbror var kosackhövdingar som stupade i strider mot den polska kronan. Trots detta kom han som ung att tjänstgöra vid den polske kungen Johan II Kasimirs hov. Han fick en lång klassisk utbildning men efter en duell och en skandal med en gift adelsdam lämnade han hovet. Från 1669 tjänstgjorde han några år under kosackhövdingen hetman Dorosjenko och användes bland annat som sändebud till Konstantinopel. År 1687 valdes han till ny hetman över zaporogkosackerna där han lät bygga nya kyrkor i en speciell ukrainsk barockstil. Han utökade akademien i Kiev och gjorde andra moderniserande insatser men kritiserades enligt samtida källor för sin auktoritära stil.
Efter Stora nordiska krigets utbrott år 1700 krävde tsar Peter, som hade en slags formell överhöghet över kosackerna, att dessa skulle samlas i Polen för att sättas in mot den svenska armén, i stället för att kämpa mot osmaner och tatarer vilket var det normala förhållandet. Kosackerna led stora förluster och när Karl XII:s polske allierade Stanislaw Leszcynski började bli ett hot mot zaporogerna bad Mazepa Peter I om militärt stöd. Detta vägrade tsaren och när den svenska armén närmade sig slöt Mazepa i stället en allians med Karl XII i oktober 1708. De flesta kosacker förblev dock lojala mot tsaren och Mazepas huvudstad Baturin intogs och brändes ned av ryska trupper.
Han och hans få trogna anhängare följde sedan den svenska armén genom den hårda vintern 1708 - 1709. Den ryska segern mot svenskarna vid Poltava i nuvarande mellersta Ukraina i juli 1709 innebar slutet på Mazepas dröm om ett fritt kosackrike i dagens Ukraina. Han flydde tillsammans med kungen till den osmanska staden Bender i nuvarande Moldavien där han avled den 22 september. Situationen dagarna efter slaget vid Poltava har skildrats i en fantasifull tavla av Gustav Cederström, målad 1880.
Karl XII och Ivan Mazepa efter slaget vid Poltava 1709
Wikimedia Commons
Thomas Roth
1:e intendent vid Armémuseum