Nils från Jannes i Sällstorp med cykel och durspel vid Ahlgrens trädgård ca 1915.
Nils från Jannes i Sällstorp med cykel och durspel vid Ahlgrens trädgård ca 1915. Gunnar Engström Public domain mark (CC pdm)

Sällstorp i fokus - folkskollärare Gunnar Engströms fotografier

Hundra år tog det. Vägen har minst sagt varit krokig från övergivenheten på en vind fram till att vi nu får dessa direkta inblickar i livet och av människorna på landsbygden mellan ca 1913-1923 kring ån Viskan och biflödet Skuttran. På vinden till Sällstorps småskola blev Gunnar Engströms glasplåtar liggande när han 1923 lämnade sitt hem där. Vid 1960-talets mitt hittades fotosamlingen av hans namne, "Skole-Gunnar". Dessvärre hade vinden med tiden blivit fuktig och negativen därav tagit skada. Han lämnade över bilderna till skrothandlaren "Lång-Johan" i Bjurum. Via mellanhänder kom de gamla plåtarna därefter till Veddige-Ås-Sällstorps hembygdsförening där Herbert Johansson med varm hand skannade och förvaltade dem fram till år 2017. Föreningens nuvarande ordförande Ingvar Månsson övertog då samlingen och bearbetade det digitala materialet innan han lämnade in det hela till museet 2022.

Från barnhemsbarn till guldmedalj

Ateljéporträtt av Gunnar Engström. Okänd (repro) / Hallands kulturhistoriska museum

Gunnar Engström blev tredje generationens lärare i sin familj. Hans morfar Carl Engström (1816–1895) började i 30-årsåldern att undervisa i Ås socken och blev Sällstorps förste examinerade folkskolelärare år 1865, då en folkskolebyggnad stod klar. Han var även organist och klockare i både Ås och Sällstorps församlingar. Befattningarna övertogs 1891 av Carls dotter Constance Engström (1860–1923). När en separat småskola (klass 1-2) byggdes 1908 fick Carls andra dotter och Gunnars mor, Bertha Engström (1852–1945), tjänsten där som småskollärarinna. Bertha, Constace och deras äldre syster Fredrika kommer du att möta på Gunnars fotografier.

Gunnar Engström går nära inpå sina motiv. Han regisserar med estetisk blick scenen med personerna han porträtterar. Cykeln - en modernitet vid tiden - fascinerar honom, liksom byggnader, barn och hundar men han väjer inte för att även avbilda svärtan i människornas vardag i skuggan av första världskriget, död och begravning. För att gjuta kött och blod i bilderna följer här Gunnars egen släkthistoria - en berättelse med starka sorgkanter, men också om människor med styrka, driv och en vilja att åstadkomma förändring både för sig själva och andra.

Eftersom glasplåtarna hade legat i fuktig miljö har emulsionen på många av dem luckrats upp och även andra typer av hanteringsskador förekommer såsom bortslagna hörn, repor, sprickor etc. Museet har använt hembygdsföreningens skannade material för publiceringen på DigitaltMuseum. För att göra motiven rättvisa har somliga bilder innan de publicerats justerats något i kontrast och ljus samt kantbeskurits om skadorna varit omfattande. De flesta fotografierna går att klicka på för att komma till posten i DigitaltMuseum där mer information finns.

Något om Sällstorp och dess omnejd

Sällstorp socken har medeltida ursprung och ligger nordost om Varberg i Halland kring Viskans biflöde Skuttran. Omkring dalbygden vid vattendragen reser sig en kraftigt kuperad terräng; idag skogsklädda berg men i Gunnar Engströms ungdom var de övervägande kala. Västerut gränsar Sällstorp till Ås/Derome, i norr Veddige, österut Grimmared och i förlängningen Karl Gustav och i samlingen finns fotografier även från dessa socknar. De två senare hör till Västergötland så detta var längre tillbaka gränstrakter mellan Sverige och Danmark. Området ligger inte långt från havet och att folk uppehöll sig här redan under stenåldern visar fornlämningar såsom boplatser och gravar. Själva namnet Sällstorp sägs kunna anspela på att en man som hette Sakulf redde sig ett nybygge här.

Vintervy över gårdarna närmast kyrkan i Sällstorp: Hornagård, Bernts och Hansegård, räknat från kyrkan till vänster i bild. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Sällstorps kyrka har ett spännande upphov, nämligen att munkar vid Ås kloster (vid Viskans mynning) som arbetade ute på klostrets jordar här lät uppföra ett kapell på 1250-talet. Delar av detta lär sedan ha inlemmats i nuvarande kyrkas västra delar. Såväl kvarvarande dopfunt som ett par helgonskulpturer bedöms vara från 1200-talet. Bebyggelsen växte med tiden fram på södra sidan av den öst-västgående vägen söder om ån Skuttran och särskilt vid byvägarna kring kyrkan - Sällstorps kyrkby. På laga skifteskartan från 1856 av C A Apelstam ser man att flertalet av gårdarna där var kringbyggda i mer eller mindre sluten form. De ligger så tätt att somliga gårdar "krokar i" varandra. Västerut, mot gränsen till Svärtingskulla, låg ett organistboställe och ett par båtsmanstorp. Mellan det förra och de senare gick en gammal fägata söderut. Gunnar Engströms morfar organisten Carl Engström bodde då på Bossgården i Åhsby (Ås), men ägde också 1/6 mantal av Sällstorp 3, kallat Klingeberg, så hans namn förekommer på flera ställen i skiftesprotokollen mellan 1856-1861.

Klicka här om du vill titta på laga skifteskartan över Sällstorp år 1856

Grävarlag vid ån Skuttran vid gränsen till Grimmared. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Utöver själva kyrkbyn i Sällstorp fanns i socknen tre andra rotar som hette Holmåkra (Bringsgärde, Holmåkra, Kusagärde), Svenstorp och Ulvatorp (Lunkebur, Lilla och Stora Råryd). Gårdarna ligger, både av tradition och orsakat av skiften, på de mest ofruktbara markerna upp mot bergen. De flesta som står med berg i bakgrunden på Gunnars fotografier står faktiskt i sina trädgårdar, inte ute i vilda naturen vilket det kan se ut som. Bidragande till det senare intrycket är också att dåtidens trädgårdar - i betydelsen området närmast bostadshuset - hos gemene man inte alls sköttes på nutida vis med kortklippta gräsmattor och kantskurna rabatter. Det var mer av just träd-gårdar där fruktträd och bärbuskar stod i gräs, som slogs någon gång per säsong till djurfoder. Blomsterrabatter anlades ofta nära manhuset. I stads- och järnvägsparker, på herr- och prästgårdar anlades den typ av trädgårdar som stod modell för det som med tiden, ivirigt förespråkat och undervisat av hushållningssällskapen, blev gängse i mindre skala även hos allmänheten.

Två små finklädda barn framför en trädgårdsrabatt vid bergets fot. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Troligen paret Ahlberg i sin träd-gård med fruktträd och frodigt gräs. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Låbäck, gård nedanför bergen i Grimmared. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Familjebild tagen i trädgård som gränsar till berget. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Carl Emil Engström

Gunnars morfar Carl Engström föddes den 17 februari 1816 i Långaryd i dåvarande Jönköpings län (numera Hallands län). Äldst var han av fem syskon till föräldrarna Sven Engström och Maja Lisa Johansdotter i Bästås. Carl flyttade hemifrån 1834 till Vinberga medan resten av familjen ett par år senare flyttade till Horn socken norr om Skövde. År 1841 flyttade Carl ogift från halländska Getinge till Ås socken och blev under titeln organist inneboende på Bossgård 2 (stavas även Bosgård). En av döttrarna på gården hette Anna Britta och hon skulle komma att spela en stor roll i Carls liv, men först flyttade han till Nils Larsgården Bjurum 5 i samma socken och gifte sig med fröken Fredrika Margaretha Blackstadius från Skövde, född 1821. Carl titulerades då både som organist och klockare. Deras förste son Sven Adolf Eugén föddes 1843 men dog redan året därpå. Nästa son kom den 18 april 1845 och fick också heta Adolf Eugéne men han föddes i Skövde. Kanske behövde de tryggheten från familjen efter tragedin med den förste sonens bortgång.

I Kummiltorp, Ryds socken (införlivad med Skövde stad på 1700-talet) låg Gustafs pappersbruk (även kallat Gustavs bruk). Vid tiden för Adolf Eugéns födelse ägdes bruket av fabrikör Petter Örnell och han var gift med Carl Engströms lillasyster Johanna, som var jämnårig med hans fru Fredrika. De, såväl som Carls änkemor Maja Lisa och bror Magnus, var faddrar vid dopet, liksom patron Palmqvist vid Gustavs bruk med flera. Eftersom Carls far varit pappersmakargesäll ligger det nära till hands att anta han hade haft någon anknytning till bruket. Horn ligger bara någon mil norrut från Ryd.

Klicka här om du vill veta mer om Gustavs bruk

Carl Engströms lilla familj stannade kvar på Gustavs bruk en tid. Prästen hemma i Ås gjorde en anteckning om att de var skattskrivna i Skövde 1847. Men när dottern Anna Maria Elisabeth kom till världen i maj det året så föddes hon i Ås Bjurum. Då hade Carl, enligt hennes födelseattest, även blivit skollärare så senast 1847 började han undervisa i Ås. Sonen Carl Daniel föddes 28 april 1850, men så inträffade det förfärliga att Fredrika avled en knapp månad senare den 18 maj, endast 28 år gammal, och den lille levde bara till sin tremånadersdag. Vid 34 års ålder hade Carl alltså förlorat sin fru och två barn och stod ensam kvar med en treårig dotter och femårig son.

Ateljéfoto av Gunnars morfar Carl Engström. Okänd (repro) / Hallands kulturhistoriska museum

Carl Engström flyttade med sina barn 1850 från Nils Larsgården Bjurum 5 till Bossgården 1. På Bossgården 2 bodde fortfarande åbodottern Anna Britta Bengtsdotter, född 1824, och redan den 30 nov 1851 blev Anna Carls nästa hustru. Hon var då redan gravid med deras första barn som föddes den 11 juni 1852 och gavs namnet Fredrique efter hans första fru, vardagligt kallad Fredrika. Sedan följde ytterligare 10 barn: Oscar Daniel 1854; Carl Emil 1855; en dotter 1857 som dog samma år; Bertha 1858 som dog 1861; Constance 22 februari 1860; Herman 1862 som dog 1863; Bertha 1863 som dog 1864; Tvillingarna Herman och Knut 1865, vilka bara levde i två dagar 15-17 dec; Bertha 17 mars 1867, som skulle bli mor till Gunnar Engström. Men samma år dog Carls äldsta barn Adolf Eugéne vid 22 års ålder och studerande. Under 15 år var Anna således ständigt gravid och skötte småbarn, samtidigt som hon tvingades sörja fem barns död och slutligen även sin styvsons. År 1872 utvandrade hans äldsta dotter Anna Maria Elisabeth till Amerika och resten av familjen flyttade till Sällstorp.

Död och begravning drabbade Carl Engströms familj skoningslöst. Likkista på kyrkogård. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum

Äldste sonen Oskar Daniel Engström hade då blivit ägare till ett ställe på Sällstorp 4. Under hans namn i husförhörslängden står resten av familjen, dvs klockare och skollärare Carl, mor Anna, syskonen Fredrika, Carl Emil, Constance och lilla Bertha - det skilde hela 15 år mellan henne och Fredrika - med anteckningen "bor i skolhuset". Vid det här laget hade man nämligen sedan en tid en folkskolebyggnad i socknen; komplett med bostad, avträde, vedskjul och ladugård. Carl Engström fick tjänsten som Sällstorps första examinerade folkskolelärare när skolan i Lugnet stod klar 1865. Tidigare hade undervisningen bedrivits i en hyrd byggnad under Sällstorp 6. Att skolan byggdes just detta år var kanske ingen slump, för Kungliga Överintendentsämbetet gav 1865 ut skriften Normalritningar till folkskolebyggnader.

Förslag till folkskolehus år 1865 med lärarbostad i ena hälften och lektionssal i den andra. Källa: Kungliga Överintendentsämbetet via Boverkets hemsida

Oskar Daniel blev 1877 åbo på Sällstorp 9 och flyttade dit i nov, men redan i december lämnade han trakten och begav sig till säteriet Stora Bjellerup i Malmöhus län, titulerad bokhållare. Hans vidare öde är här inte känt. Brodern Carl Emil flyttade samtidigt tvärs över landet till Helgerums säteri i Vestrum socken, söder om Västervik, även han bokhållare. Efter ett knappt år bytte han arbetsplats när han 26 november 1878 flyttade till Åkerholms säteri i Lofta socken, en dryg mil norr om Västervik. Där blev han efter några år inspektor istället och stannade kvar där till mars 1896, då han begav sig tillbaka till Helgerum. Efter fyra år drunknade Carl Emil utanför Henriksnäs vid 45 års ålder, 12 dagar in på det nya seklet.

Folkskolebyggnaden i Sällstorp från 1865 med entré till bostaden till vänster och skolingången till höger. Fr v står systrarna Bertha, Constance och Fredrika Engström. Detta är den enda bilden med de ... Engström, Gunnar (repro) / Hallands kulturhistoriska museum

Constance och Bertha gör karriär

Constance Engström sitter i katedern i Sällstorps folkskola. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Via dagstidningarna kan man följa systrarna Engströms karrirärer. Constance lämnade hemmet 1875 för att bli lärarinna i Varberg. I Lidköpings tidning kunde man den 10 juni 1882 läsa att hon var en av 36 utexaminerade elever vid Skara folkskolelärarinneseminarium. Utbildningen var då fyra år. Ett par år senare omtalade tidningen Bohuslänningen den 26 maj 1884 att Constance Engström från Veddige tillsammans med två herrar kandiderade vid stadsförsamlingens skollärareval (skollärare valdes sedan 1863 av kyrkostämman ). Tjänsten gick till en av männen. Tydligen fick hon senare tjänst i Fjärås söder om Kungsbacka, för tidningen Halland ger den 8 aug 1889 upplysningen att folkskollärare Constance Engström från Fjärås hade undervisat eleverna på Småskoleseminariet i Varberg, vilka just avlagt examen (start i april 1888).

Bertha Engström med en skolklass i Sällstorps småskola. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum

Bertha Engström undervisades på Småskoleseminariet i Varberg 1884 och tog sin examen i augusti 1885 (Halland 1885-08-20). Ett år senare flyttade hon i oktober 1886 till skolhuset i Karl Gustav. Av 37 sökande fick Bertha sedan jobbet som småskollärarinna i Skogby, Kvibille socken (Halland 1889-08-24), men av någon anledning dröjde det ända till januari 1891 innan hon lämnade Karl Gustav för sin nya bostad i Biskopstorps skolhus i Kvibille. Det blev ingen lång sejour där - redan i november flyttade hon hem till familjen i Sällstorps folkskolehus igen. 1893 begav hon sig till Veddige och skolhuset i Sandhem vid Kullagårds bro. Där undervisade hon småskolebarnen till 1899 och vid det laget hade hon också fött sitt enda barn.

Folkskolan med Constance Engström och en klass i förgrunden. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Från 1891 tog Constance över pappa Carls folkskollärartjänst och därmed kunde familjen bo kvar i skolhuset. Där dog Carl den 22 april 1895 "stilla och fridfullt" 79 år gammal (NHTV 1895-04-24). Trots 30 års boende i Sällstorp blev han begravd i en familjegrav i Ås. Tydligen hade Carl en del skulder eftersom borgernärerna i urarvakonkursen efter organist C Engström kallades till sammanträde på Varbergs hotell den 14 december, för att bestämma underhåll till gäldenärens änka och arvode till förvaltningen m m (NHTV 1895-12-11). Det betydde att arvingarna hade avsagt sig arvsrätten för att därmed gå fria från hans skulder.

Constance i skolbostadens kammare. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum

Förmodligen blev det knapert för systrarna Engström och modern efter Carls död, för Sällstorpsborna gjorde en insamling om 166 kr 75 öre åt Constance för att som minnesgåva köpa "åtskilliga präktiga möbler", som hon fick den 22 februari (Varbergsposten 1897-03-02). Därmed visade de "sin erkänsla för ett plikttroget och nitiskt arbete i skolans tjänst." Hon hade "till allas belåtenhet bestridt undervisningen i församlingen så väl folk- som småskola under snart 15 års tid". Kanske hade inredningen som de förmodligen själva hade med sig till skolhuset 1872 bestått ända tills dess.

Anna överlevde sin make med nästan sju år innan hon avled den 11 februari 1902. Fredrika bodde därefter kvar som "inhyses" hos Constance. Men några år senare började Constance få problem med sin psykiska hälsa och hon vårdades på Växjö hospital mellan december 1905 och mars 1906. Hon tog också kurbad i Varberg året därpå (Halländingen 1907-07-23). Men problemen fortsatte och hon vistades tidvis på olika hospital. Till slut omyndigförklarades hon år 1918 och i juli 1922 överfördes hon till Vänersborgs hospital. Constance dog där av lunginflammation den 28 april 1923, men begravdes vid sin far i Ås. Hon lär ha haft kvar sin lärartjänst till 1921 men undervisade sannolikt inte efter sin omyndigförklaring. Eftersom det inte är klarlagt anges i bildmaterialet här ändå 1921 för hennes slutår som folkskollärare. Fredrika bodde kvar med Constance hela tiden, men till Lucia 1923 fick hon flytta in hos Bertha istället för då hade Berthas son Gunnar tagit över tjänsten som folkskollärare i Sällstorp.

Berta Engström bedriver undervisning i bostaden en dag när endast fyra elever dök upp eftersom det regnade. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Constance Engström med finklädda elever på trapporna till Sällstorps första folkskola. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Constance Engström med en folkskoleklass i Sällstorp. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Constance Engström med en klass samlad vid katedern i Sällstorps folkskola. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Bertha Engström utomhus med en småskoleklass om 12 barn i Sällstorp. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Gunnar Karlsson blev en Engström

Ateljéporträtt av Gunnar och Bertha. Fotograf: Okänd (repro) / Hallands kulturhistoriska museum

Bertha Engström arbetade, som redan nämnts, som småskollärarinna i Veddige mellan 1893-1899. Att hon i november 1899 flyttade tillbaka till Sällstorp hade nog ett alldeles speciellt skäl. Hon hade lyckats behålla sin tjänst trots att hon blivit gravid som ogift och 1896 fött en son den 20 mars - Gunnar hade kommit till världen. Men inte i Veddige utan i den småländska kyrkbyn Aringsås vid norra änden av sjön Salen i närheten av Alvesta. Orsaken till varför hon födde honom just där är här inte känd. Möjligen för att hennes bror Carl Emil då bodde i Småland, norr om Västervik, och kan ha haft kontakter där, men det är trots allt långt mellan orterna.

Gunnar gavs efternamnet Karlsson, högst sannolikt efter sin morfar Carl för fadern ska ha hetat Blomberg och bott i Kullagård, Sällstorp. Gunnar står i husförhörslängden inskriven som "frånfallna gossen" hos barnmorskan Kristina Magnusson på Påfvelsgatan, tomt nr 26 i Alvesta. Enligt en notering har modern uppgett sig vara "Berta Karlsson från Varberg"; hon har uppenbarligen anonymiserat sig en aning. Förmodligen for hon genast tillbaka till Veddige och fortsatte arbeta. Bara tre dagar gammal fördes Gunnar till Adolf Fredriks barnhem i Stockholm, där han blev barnhusbarn no 11059. När han knappt var ett år kom han i februari 1897 tillbaka till Kalmar län som fosterbarn hos brevbäraren Johan Fredrik Petersson, hans fru Anna Maria och deras dotter Hilda Maria, född 1878. De bodde på Skållby 3 i Arby och hade 1896 tagit sig an en annan liten fosterson från samma barnhem, men han dog efter bara några måndader hos dem. Dessvärre blev Anna Maria änka i juni 1897, vilket ledde till att Gunnar drygt ett år senare fick flytta igen - till Stora Lundby på Hisingen i Göteborg.

Småskolan i Sundbo, Sällstorp. Bertha och Gunnars hem från år 1910. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Huruvida Bertha hade någon kontakt med sin son vet vi inte, men hon gav inte upp på honom i tankar och hjärta. Hon lyckades efter fyra år nämligen arrangera så att Gunnar och hon återförenades. Han skrevs ut från Backgården Hjälenäs i Stora Lundby 1899 den 8 december och på Valborgsmässoafton år 1900 bodde den fyraårige Gunnar tillsammans med sin egen mor på Sällstorp 6. Bertha benämndes då som före detta lärarinna men i socknen byggdes en separat småskola i Sundbo, vid vägen upp mot Råryd, som stod klar 1908. Småskolan låg då under Sällstorp 4 och folkskolan under Sällstorp 9. Bertha tillträdde tjänsten som skolans första småskollärarinna 1908 och 1910 flyttade hon och Gunnar dit. Det var vid den tiden som "Karlsson" ersattes med Engström som Gunnars efternamn och i Sundbo stannade de.

Mor Bertha vid stickmaskinen. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Gunnar har tagit bilden ovan av Bertha när hon sitter och arbetar i hemmet vid en stickmaskin. Förläggarverksamheten med hemarbetande väv- och stickerskor var vanlig i Sjuhäradsbygden och däromkring, så kanske var det så hon försörjde dem till en början eller hade som bisyssla även då hon undervisade. Bertha hade kvar befattningen som Sällstorps småskollärarinna tills hon pensionerades 1927.

Nedan ser vi några bilder av Bertha i hemmets finrum i Sällstorps småskola.

Småskollärarinnan Bertha Engström i hemmets finrum. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Bertha Engström Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Bertha Engström Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Bertha Engström Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Gunnar Engström år 1918 under utbildningen till folkskollärare vid Göteborgs fokskoleseminarium. Björkström, Gustaf Henrik / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Gunnar avlade folkskollärarexamen 1919 i Göteborg och 1921 var det hans tur att ta över stafettpinnen efter sin moster Constance som lärare i Sällstorps folkskola och kantor i församlingen. Efter hennes död 1923 gjordes ett bostadsbyte: moster Fredrika flyttade ut från folkskolebostaden och in till Bertha i småskolan, medan Gunnar installerade sig i folkskolan. Samma år byggdes en ny folkskola efter varbergsarkitekten Harald Söderbergs ritningar med Karl Andersson från Derome som byggmästare. Om Gunnar kunde flytta in direkt i den nya skolan eller ej förtäljer inte historien. Gunnar fann kärleken och 1924 gifte han sig den 5 augusti med Karin Sigrid Öijersson, född 27 april 1897, som flyttade in till Gunnar från Haga 19 i Varberg. Han tjänstgjorde i Sällstorp fram till skolcentraliseringen 1952 då han förflyttades till Veddige. Efter pensionen 1960 flyttade han och Karin till Varberg. De verkar inte ha fått några egna barn, men han kom ändå att ha betydelse för många barn.

Gunnar som fotograf och tiden

Gunnar Engström i hatt till höger dricker kaffe i det gröna med vänner. Alla är uppklädda och man anar att modet med bredbrättade hattar, s k kvarnhjulshattar, har nått bygden. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Hur det kom sig att Gunnar började fotografera vid så unga år, hur han fick en kamera i sin ägo och huruvida han lärde sig själv eller av någon annan vet vi inget om. Bildförteckningens mycket få specificerade dateringar ligger mellan 1913-1920 men tidsspannet stämmer sannolikt mycket bra in på merparten av fotografierna i denna samling; alltså en förhållandevis kort period fram tills Gunnar är i 25-årsåldern. Det verkar rimligt att han som 17-åring började fotografera, men inte heller omöjligt att han kan ha börjat något tidigare. Kanske kan man tänka sig att kameran var en konfirmationspresent? Gunnar flyttade ut från småskolan 1923 där glasplåtarna uppenbarligen lämnades kvar, vilket också talar för att de togs före 1924. Även bedömt utifrån personernas klädsel och interiörernas inredning i den jugendstil som var populär under seklets första decennium stämmer med 1910-talet. Klädseln vi ser på Gunnars fotografier visar i huvudsak modet mellan 1900-1920.

Tre unga kvinnor i randiga sommarklänningar och anslående hattar. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Kvinnorna bar då höghalsade blusar, ofta med spetskragar, markerade midjan med skärp till ankellånga kjolar och klänningar med diskreta puffärmar där skira och grövre matieral blandades och vidbrättade hattar. Vissa av dem kan nog klassas som 1910-talets populära "kvarnhjulshattar". För landsbygdskvinnor var det vanligt att bära förkläden även till finkläder, vilka bars om söndagarna exempelvis. Kvinnornas långa hår sveptes upp och samman till stora fluffiga frisyrer; de äldre hade ofta strama knutar med mittbena. I princip inget av 1920-talets lättsammare mode med klockade hattar, korta frisyrer och raka, lediga klänningar ses på de unga kvinnor som Gunnar fotograferar. De brukar anamma nymodigheter först, även om det kan dröja något innan modet når ut även till landsbygden.

Utgående mode. Engström, Gunnar (Beskuren, bildnr GEB170) / Hallands kulturhistoriska museum
Gammal man med äldre typ av frisyr och skägg, s k skepparkrans. Engström, Gunnar (Beskuren, bildnr GEA148) / Hallands kulturhistoriska museum
Killar med koll - Vegamössan blev populär kring förra sekelskiftet sedan skeppet Vega 1880 återkom till Sverige efter sin äventyrliga forskningsresa till Antarktis. Engström, Gunnar (Beskuren, bildnr GEA078) / Hallands kulturhistoriska museum

Män och konfirmerade pojkars finklädsel under 1900-talets första decennier var tredelad kostym med fluga, slips eller kravatt. Hattar bars men kubb och cylinderhatt blev allt ovanligare medan skärmmössa - så kallad vegamössa - blev modernt då. Några av de äldsta männen på Gunnars foton hade kvar 1800-talslooken med längre hår med bena och skepparkrans, men övriga har anammat modet med kortare frisyrer och slätrakat eller mustasch. Småpojkar kläddes i koltar eller sjömansskjortor och strumpor eller kortbyxor. Sjömanskragen var populär även på klänningar och rosetter var unisexdekor. Pojkarna bar kortbyxor tills de konfirmerats. Flickklänningarna hade ofta löst hängande, knäkorta klänningar med volanger över axlarna och spetskragar och/eller -detaljer. Allt stämmer gott överens med människorna på Gunnars foton.

Två ynglingar poserar på grusvägen klädda i kostym med klockkedja i västen och keps. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Vitklädda kvinnor med tidstypiskt fluffigt uppsatta frisyrer. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Unga män med likadana ljusa hattar, kanske av amerikanskt snitt. Många män bär en blomma på kavajslaget. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Snarlikt på ung som äldre: höghalsade, hellånga klänningar med V-formad dekor, klädda knappar och breda skärp. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Exempel på koltar för pojkar. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Femton nämndemän i Viske häradsrätt får visa upp herrmodet som präglades av den tredelade kostymen. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Typiska finkläder för barn under 1910-talet. Pojken i en smalrandig dräkt med kortbyxor och kolt med sjömanskrage, flickan i löst hängande, knäkort klänning med vita spetsar på krage, ärmar och nedtill. Båda bär rosetter. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Utifrån denna samling av Gunnars bilder framstår han som en saklig fotograf. Han avbildar sina motiv som de är, han syns inte vilja påstå något med sina bilder eller arrangera några upptåg för sakens skull. Det finns inte heller några tydliga bygderomantiska inslag utan snarare framåtskridande, såsom nybyggen och cyklar. Han tycks helt enkelt vilja dokumentera det han finner intressant; bebyggelse, cyklister, hundar, barn, personer han stöter på och enkla sammankomster med dem som står honom nära. I några fall fotograferar han folk i arbete men inte i någon större utsträckning. Nedan ges några exempel på ovanstående.

Knuttimrat hus under uppförande där några män arbetar på takstolen. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Hunden Nobis vid mejeriet i Grimmared tillsammans med två kvinnor. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Kaffebjudning med mor Bertha Engström i mitten. Syrenerbuketten skvallrar om försommar. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
En hund med halsband poserar lydigt för Gunnar. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Hansson från Hansa Syllinge i Veddige blir förevigad med sin cykel tvärs över grusvägen. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
En man vid ett skrivbord där det står en Rikstelefon. Ovanför den hänger en telefonkatalog. Utifrån almanackan med reklam för Pellerins margarin är det fredag den 5:e december antingen 1913 eller 1919. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Slåtter vid Ahlbergs åbrink i Sällstorp. Fr v: Karl, Algot och Gerda Börjesson samt fadern August Andersson. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Gunnar har fångat fem kvinnor i färd med att stryka löskragar. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Två bekanta unga kvinnor musicerar i hemmet på orgel och fiol. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Gunnar verkar ha blivit flitigt ombedd av traktens folk att ta porträtt av hela deras familj eller delar av den. För att få bästa möjliga ljusförhållanden, och därmed kunna korta ner slutartiden, placerar han dem ofta utomhus i trädgården och mot en mörkare bakgrund såsom ett buskage, så att ansiktena framträder väl. Finns det inga trädgårdsmöbler till hands bärs helt sonika lämpliga stolar och bord ut. Äldre får vanligtvis sitta och övriga stå runtom, såvida det inte är en syskonskara då det omvända gäller; yngst sitter på en stol eller kanske i knät på en förälder. Om det bara är en person sätter han gärna en bok i händerna på dem, eller lägger boken på bordet för ena handen att vila på. Personen ger då ett mer avslappnat intryck och det förefaller som om personen bara tittat upp från sin läsning när Gunnar kom förbi. På borden ligger alltid en duk och där står dessutom alltid en vas med blomster. Att avporträtteringen i många fall var avtalad pekar det faktum på att både vuxna och barn i de flesta fall är klädda i sina finaste kläder, frisyrerna oklanderliga, broscher och andra smycken påtagna. Han tog även många skolfotografier. Det kan gott tänkas att dessa uppdrag var ett sätt för honom att få in pengar till hushållet innan han var färdig lärare och 1921 fick sin anställning.

Äldre dam utomhus i bord-duk-bok-vas-katetorin. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Torkels Augusts fru och tre av deras barn utomhus med minstingen i en vitmålad länsstol. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Familjen på Ulvatorp 1, Kullen i Sällstorp framför framför manhuset som ger en mörk bakgrund. De gamla sitter, barnen står. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Äldre par sitter i trädgården vid ett bord med duk och vas, hon håller en bok i knät. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Familj med sju barn samlade mot mörkt buskage. Föräldrarna sitter med minsting i knät, övriga barn står. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

När Gunnar fotograferar inomhus ser han till att inget står ivägen för någon. Han försöker reglera ljusförhållandena så gott det går. I vissa hem är det lågt till tak och mörkt med små fönster, i andra är fönstren så stora att motljuset istället blir ett problem. Om möjligt dras då rullgardiner ner och personerna placeras så att de träffas av ljus från ett annat fönster. I mörka hem placeras de ofta med sidoljus så nära ett fönster det går. Bokrekvisita förekommer även på inomhusbilderna. Om det är så att han alltid bjuds på kaffe när han kommer, eller om brickan med kaffeservisen mer används som dekor, är svårt att avgöra. Det verkar viktigt att alla fotografier som ofta står på borden är ordentligt vända åt kameran.

I interiörerna har ett par detaljer framstått som ovanliga: dels rullgardiner dekorerade med landskap, dels fotogenlamporna insvepta i tylliknande tyger. Kan det senare ha berott på att flugor och andra insekter drogs till ljuset och man inte ville att de smutsade lampan? Ett par andra intressanta ting att notera som Gunnar fångat på bild är seden med pärlkransar som då användes till begravningsdekor, men som upphörde vid andra världskriget ungefär, och på ett fotografi bär nästan alla personerna en Förstamajblomma. Den traditionen gläds vi ännu åt, särskilt som "uppfinnaren" Beda Hallberg var hallänning, bördig från Onsala.

Exempel på insvept fotogenlampa hos Jannes Marbogård, Sällstorp 6. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
En ung kvinna vid ett pelarbord läser brev och på bordet står små fotografier prydligt vända mot kameran. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Finservisen är framplockad hos de tre kvinnorna. Rullgardinen med dekor är neddragen för att undvika motljuset. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Ett äldre par med framdukad kaffebricka och dopp. I fönstret syns den typ av rullgardiner med olika landskapsmotiv som förekommer i flera hus. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Sällstorpsbor prydda med Förstamajblomman, lanserad 1907. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
På denna grav ligger två s k pärlkransar. Modet uppstod i Frankrike under 1870-talet och från omkring sekelskiftet 1900 blev det en vanlig gravdekoration i södra Sverige. (Mer information om du klickar på bilden.) Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Eftersom slutartiden var tämligen lång vid denna tid krävdes att man höll sig stilla ganska länge vid en fotografering (därav ser folk allvarliga ut för att förmå behålla samma min), så det är imponerande hur väl han lyckats fotografera både barn och djur. Det verkar som han hade god hand med de små, även om vissa barn ser lite ängsliga och skeptiska ut inför kameran som riktas mot dem. Rimligtvis var det första gången de blev fotograferade. Ateljéporträtt var fortfarande kostbara och få hade råd att skaffa sig en egen kamera. Många bilder är tagna enbart på små barn, utan tryggheten hos föräldern. Ibland har de fått en blomma eller liten kvist att hålla i, vilket ger liv åt bilden och barnet något att fokusera på.

Flicka i stråhatt och spetskrage över klänningen med klädda knappar och lagda veck. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Solbränd flicka i spetsklänning och hårrosett håller om lillebror i kolt, sittande på en träpall. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
En liten pojke i randig kolt med händerna på ryggen och undrande min. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum
Tre barn en trädgård. Flickan till höger har en armskena med snörning som håller armen låst i vinkel. Hon håller i en blomma troligen för att inte armen ska vara så iögonfallande. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Fyra uppklädda barn samlade för fotografering utomhus. Gossen till höger sitter på en hjulförsedd trähäst. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Två små flickor vid en dahliarabatt i blom. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Tre barn vid gaveln till "Ahlgrens stuga", Lilla Gunnels i Sällstorp. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Gunnar själv verkar inte ha varit lika road av vara med framför kameran som sin fotobroder Erik "Kloar-Erik" Andersson från Veddige. Erik började dokumentera sin omvärld på 1930-talet och sällade sig gärna till sällskapet i bild. Om det var ett uttryck för att Erik var mer en av dem han fotograferade medan Gunnar, med sin ställning som lärare och klockare i tredje generationen, inte var det låter vi vara osagt, men endast på ett fåtal bilder går det med säkerhet att säga att Gunnar finns med. På den ena bilden är han dessutom dold bakom en blombukett, så kanske var han helt enkelt obekväm med avbildandet.

Gunnar Engström serveras kaffe av Julia vid ett besök på Kärskens i Grimmared Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Några ungdomar spexar på ett par stenar i en sjö - är det Gunnar som sitter nedtill och röker? Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Exempel på högloftsstuga. O Liljeqvists Konstförlag / Hallands kulturhistoriska museum

Men husens utsträckta form, ofta med två ingångar åt gården, har samma ursprung i den gamla hustypen högloftsstugan. Den hade en lägre ryggåsstuga i mitten med spis men utan ingång och högre loft (häbbaren) vid ömse sida med var sin ytterdörr till en genomgående hall med ingångar till både loft och stuga. Vid bättre ekonomi höjdes ryggåsstugans tak i linje med loftens och man fick därigenom en hel ovanvåning, en loftgång, och därför kallas sådana hus loftgånghus. I många fall sattes låga fönster, ibland halvmåneformade, in längs takfoten för att ge ljus åt den nya våningen och den ena ingången gjordes till huvudentré med farstukvist eller glasveranda. Givetvis kunde husen bli långsträckta genom olika tillbyggnader över tid utan att ursprungligen ha varit högloftsstugor och Gunnars bilder visar flera variationer på detta.

Gunnar var oftast noga med att inte lämna för mycket luft runt sitt huvudsakliga motiv, vilket annars är vanligt för amatörer. Det gör att man kan urskilja många detaljer i hans fotografier såsom mönster på textilier, detaljer i inredning, kläder och utformningen av snickerier. I de miljöer han avbildar är de kringbyggda gårdarnas långsträckta bostadshus anslående med sinnrika figursågade dekorationer och gårdsplaner helt täckta av stora stenhallar. Strukturen påminner om kaptensgårdarna i Onsala (halvön i nordligaste Halland), men där fylldes gårdsytan med kullersten och takfoten höjdes vanligtvis till frontespiser med fönster i fullhöjd för ståtliga salar.

Marbogård Jannes, Sällstorp 6 där de två ingångarna är likvärdiga. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
En gammal manbyggnad med en nyare byggnad i vinkel. Här har ena ingången försetts med veranda. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Kärskens i Grimmared har likadana farstukvistar till sina två ingångar. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Långsträckt manbyggnad med asymmetriskt placerad frontespis, dit fönstren koncentrerats, och endast en ingång. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
En mycket långsträckt glasveranda med två ingångar. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Bernts Sällstorp 6 där bostadshuset har en liten men rikt utsmyckad glasveranda. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Driv och engagemang

Den vi här inte får veta så mycket om är Fredrika, eller Fredrique som hennes namn stavats på gravstenen sedan hon dött år 1937. Som äldsta barn till Carl och Anna fick hon uppleva alla moderns graviditeter och att ständigt få nya småsyskon som ibland endast levde några dagar, ibland fanns kvar hos dem i något eller några år. Carls första fru hade dessutom bara varit död i ett par år när Fredrika föddes och hon hade två äldre styvsyskon. Fjorton barn fick Carl Engström - sex dog som små och två i förtid, om än som vuxna. Fredrika fick se sina betydligt yngre systrar utbilda sig, tjäna pengar och ha en viss position i sockenlivet. Övriga syskon flyttade från trakten och inga syskonbarn fanns i hennes närhet förrän Gunnars hemkomst, då hon var i 50-årsåldern. (Vi vet dock inte hur kontakten var med Anna Maria Elisabeth och Oskar Daniel eller om de fick några barn. Carl Emil fick inga.) Vid den tiden var det visserligen inte ovanligt att äldsta systern blev en "hemmadotter" som tog hand om föräldrarna och här kan man även förmoda att de yrkesarbetande systrarna behövde hushållshjälp. Fredrika blev äldst i sin familj. Hon dog den 11 maj, precis en månad före sin 85 årsdag.

Fredrika Engström i ett av bostadsrummen i Sällstorps folkskola, med stora porträtt av föräldrarna Carl och Anna Engström på väggen. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum

Gunnar fick som barnhemsbarn en flackande, otrygg start på sina första fyra år. När han förenades med Bertha år 1900 hade morbror Carl Emil nyss förolyckats. Morfar Carl hade varit död i fem år, men mormor Anna skulle leva i två år till. När Gunnar var omkring 10 år tillstötte Constance problem med den psykiska hälsan. Men Engströmarna tycks ha haft kraft, engagemang och driv framåt oavsett vad de gått igenom.

Som lärare, klockare och organist hade Carl säkert fullt upp. Det var sedan hundratals år vanligt att dessa uppdrag var anförtrodda till en och samma person. Förutom att ansvara för nyckeln till kyrkan, sköta klockringningen, kyrkans handlingar och inventarier, ta upp kollekten, ibland utföra vaccinering och åderlåtning med mera skulle klockaren även leda kyrkosången och spela på orgeln, om sådan fanns. Han skulle vara läs- och skrivkunnig för att förmå undervisa socknens barn. I och med folkskolereformen 1842 lättade det senare kravet från klockaren, men för Carl och många andra likar fortsatte sysslorna att hänga samman långt fram i tiden. Eftersom klockarna fram till 1883 inte fick någon fast årslön, utan betalt per förrättning, hade de istället olika naturaförmåner såsom boställe och jordegendomar. Att det gällde även Carl framgår vid laga skiftet i Sällstorps kyrkby mellan 1856-1861, vari Carl blev tvungen att engagera sig; alltså under samma period som hans hustru födde fem barn upptill de tre äldre.

Engström yrkade exempelvis som representant från Åhsby rätning av rågången mellan Ås och Sällstorp, vilket bifölls i förhandlingarna i juli år 1856. Som delägare till Sällstorp 3 (Klingeberg) fick han utflyttningsskyldighet på två skiften. Den andre delägaren, Johannes Månsson, ansåg inte att skiftesläget för "organistbostället" var bra, att det borde ligga kvar i sitt gamla läge. 1857 kom Engström överens med Månsson om att Engström tog västra skifteslaget till berörda hemman och Månsson det östra. Engström fick också ansvar tillsammans med Kråketorp 1 och 2 för väg "från Häradsvägen genom Grimmedalen och Hansa lycka samt Backalyckorna och Gamla fägatan söderut emellan Organistbostället och Båtsmanstorpen, till avrösning vid lertäkten."

Organistbostället i Hästhagen i Sällstorp låg i den västra delen av byn. Vid 1800-talets mitt bodde dåvarande organisten och läraren Gunnar Engberg här, men inget tyder på att Carl Engström bebott gården. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
En annan bild av organistbostället där ladugården och den lilla sammanfogande tillbyggnaden är med. Fotograf: Okänd (repro ur fotoalbum) / Hallands kulturhistoriska museum

Engström ställde också klagomål till "Wiske härads vällovlige ägodelningsrätt: I det så kallade Dämkärr har ägoskiftet till mitt ägande 1/6 mantal no 3 Sällstorp fått sitt läge; men detta skifte har därigenom att den till boställe åt Klockaren avsedda lyckan och tvenne båtsmanstorp blivit lagde från väster långt in uti skiftet, fått en oformlig figur varemot om mitt skifte istället skjutes åt väster och intager båtsmanstorpens lägen, detsamma bliver formligare, lättare att bebruka och hägna. Båtsmanstorpen kunna förläggas i öster om det nu föreslagna läget, om ej bättre lägen för dem finnas. (---) Skulle ej detta kunna ske yrkar jag att mitt skifte flyttas intill mina förut ägande hemman i Bossgården och Åhsby, eller där Carl Nilsson i Kråketorp nu fått sin hemmansdel belägen, eller om detta ej låter sig göra, att detsamma får det vid första utvisningen utstakade läget varöver jag ej gjort någon anmärkning." (Citat med viss justering till nutida stavning ur laga skiftesdokumentationen 1856-1861, Lantmäteriet) Hans skifte gavs efter besiktningar en bättre form och därmed förklarade sig Engström belåten. År 1861 sålde han emellertid sin del i Sällstorp 3 (hälften till organisten och läraren i Sällstorp Gunnar Engberg, hälften till Aron Hansson).

Tjugo år senare anförde Engström, då det var han som var organist och klockare i Sällstorp, besvär till Kongl. Majt över ett beslut i Kammarkollegiet i augusti 1880 för att få bättre rätt till organistbostället i Sällstorp. Men de fann inga skäl att ändra det för Carl förtretliga beslutet (NHTV 1881-03-23). År 1883 blev han emellertid anförtrodd med att bli chef över sockenpolisen i Sällstorp (NHTV 1883-01-10).

Ateljéporträtt av "fröken Engström" - Constance år 1902 vid 42 års ålder. Ranch, Carolina Mathilda / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Bröderna Oskar Daniel och Carl Emil Engström nöjde sig inte med att stanna i hemsocknen utan gjorde gemensam plan för att bli bokhållare på var sina säterier. Oskar Daniel avancerade dessutom till inspektor, vilket krävde både företagsamhet och duglighet. Constance hade drivet att inte bara utbilda sig själv under flera år till folkskolärare, utan även att sedan undervisa vid Småskoleseminariet i Varberg. För Constance krävdes det fyra års studier för att bli folkskollärare, medan Carls utbildning till samma yrke bara varit tre terminer (ökades till tre år 1865 och till fyra 1877). Från 1861 blev det tillåtet för kvinnor att bli organister, men om tjänsten skulle kombineras med att vara klockare var de tvungna att söka dispens hos biskopen, vilket Constance förmodligen fick göra för att kunna överta faderns tjänst.

Systrarna Engström och en samling kvinnor samt en man i småskolans lektionssal. En förening? Bertha sitter på golvet vid blommorna, Fredrika främst till vänster och Constance längst fram till höger. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Bertha och Fredrika Engström i småskolebostadens finrum vid en klädd liten julgran. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Systrarna Engström med en grupp äldre kvinnor i en trädgård. Fredrika sitter i helvitt, till höger om henne i bild sitter Constance i mönstrad klänning och bakom henne står Bertha i vitt. Engström, Gunnar / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Gravstenen på Ås kyrkogård för Engströms familjegrav. Johansson, Herbert / Hallands kulturhistoriska museum

Berthas driv att som ogift kvinna få hem sin son vittnar inte bara om moderskärlek, utan också om mod att stå emot tidens inte allt för blida ögon på en sådan situation. Med sin utbildning och erfarenhet som småskollärarinna hade hon förmodligen åtminstone förvissningen om en inkomst även framöver. Hon klarade av sitt och Gunnars liv utan någon make, fortsatte från 1908 sin yrkesbana ända till pensioneringen och hon levde tills hon var drygt 78 år, då dog den 27 juli 1945. Hon begravdes vid sina föräldrar, Constance och Fredrika i Ås, där familjens vindlande historia hundra år tidigare hade tagit sin början.

Vidden av det engagemang som Gunnar Engström uppvisade på många plan under sin livstid var något utöver det vanliga. I lokalsamhället hade han mängder av förtroendeuppdrag och intresset för barnens skolning, väl och ve gick utanför arbetet för honom. I många år var Gunnar ordförande i direktionen för Himle-Viske kommunala skoltandvårdsförbund. Han höll med entusiasm otaliga föredrag och föreläsningar vid olika arrangemang av ungdomsorganisationer.

Redan 1923 var han högst engagerad i Varbergskretsen av Sverges Allm. Folkskollärareförening (Hallandsposten 1923-10-24). På höstmötet anförde han då ett ärende gällande spörsmålet församlingsstyrelse eller ej för folkskolan, vilket sänts ut från centralstyrelsen till kretsarna att diskutera. Folkskolans ärenden låg då under kyrkostämman men sakkunniga föreslog att de skulle flyttas till kommunalstämma, kommunalfullmäktige och drätselkammare. Engströms mening var att skolärendena skulle fortsätta höra till kyrkostämman, men att "pastors självskrivenhet som skolrådsordförande borde upphöra." Han påpekade vidare att tillsättningen av folkskollärarna borde vara kyrkostämmans sak eftersom det annars skulle bli svårt med det brukliga förenandet av lärare- och organisttjänster. Om det ändrades skulle det kunna tänkas bli svårt för skolmyndighet och kyrkostämma/kyrkofullmäktige att enas om samma sökande till tjänsten. I följande "livliga" diskussioner framkom också farhågor för att skolan med den nya föreslagna ordningen skulle komma i beroende av partipolitiken, så kretsens uttalande till centralstyrelsen skulle gå i riktning med Engströms önskemål om att behålla gällande bestämmelser.

Kurs för folkskollärare 1936 i Rosenfredsskolans aula. Gunnar Engström står under balkongkonsolen, till höger om damen med hatt. Fotograf: Björkström, Gustaf Henrik / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)

Någon gång mellan 1926-1945 var han en av föredragshållarna i sändningarna som Varbergs Rundradio hade i Sveriges Radios riksprogram. Engström var i gott sällskap - Albert Sandklef på Varbergs museum, redaktör J A Henriksson och riksdagsman Sven Larsson var andra från Varberg som svenska folket kunde lyssna till vid sina radioapparater. Länk till artikel om Varbergs Radioklubb

Ett par personer lyssnar på radio, en s k kristallmottagare som krävde hörlurar. Till höger sitter bygdefotografen Erik "Kloar-Erik" Andersson på besök i Kloskift i Veddige, troligen på 1930-talet. Andersson, Erik "Kloar-Erik" / Hallands kulturhistoriska museum Public domain mark (CC pdm)
Gunnar Engström t v tar emot Röda Korsets guldmedalj av generalsekreterare Olof Stroh. Fotograf: Hallandsposten / Hallands kulturhistoriska museum CC CC0

I Sällstorp hade Gunnar många förtroendeuppdrag, bland annat som ordförande i nämnderna för barnavård, familjebidrag och hemhjälp. I Veddige var han ledamot av kommunalfullmäktige, skolstyrelsen och barnavårdsnämnden med mera. Inom kyrkan var han vice ordförande i kyrkostämman i Sällstorp och revisor i Veddige pastoratskassa under ca 30 år. Som om det inte var nog satt han även som ordförande i Sällstorps Röda Korskrets och under många som ledamot av Hallandsdistriktet av Röda Korset. För sitt engagemang fick han organisationens guldmedalj och från Finland fick han även mottaga Mannerheimsmedaljen. I sin roll som kantor var han ombud för Fjäre och Viske härader av Sveriges kantorsförening. Gunnar Engström avled den 25 maj 1968 och i dödsannonsens vers finns raderna "För alla fanns rum i Ditt hjärta; För alla Du gjorde Ditt allt."

Länk till Gunnar Engströms fotosamling på DigitaltMuseum

Klicka på bilden nedan så kommer du till över 200 fotografier i samlingen!

Källor

Bildförteckningar, dokumentation och övrig information inlämnad till museet ihop med Gunnar Engströms bildsamling från Veddige-Ås-Sällstorps hembygdsförening.

Bohuslänningen 1884-05-26

Halland 1885-08-20

Halland 1889-08-08

Halland 1889-08-24

Hallandsposten 1923-10-24

Halländingen 1907-07-23

Lidköpings tidning 1882-06-10

Norra Hallands Tidning Vestkusten 1881-03-23

Norra Hallands Tidning Vestkusten 1883-01-10

Norra Hallands Tidning Vestkusten 1895-04-24

Norra Hallands Tidning Vestkusten 1895-12-11

Varbergsposten 1897-03-02

Boverket - Normalritning till folkskola 1865

Lantmäteriet/Historiska kartor -1856 Laga skifte Sällstorps socken Sällstorp 1-10

Riksarkivet/Kyrkoarkiv i aktuella socknar för relevant tidsperiod

"Om Gustavs bruk: Ett handpappersbruk invid Skövde", Medlemsblad för föreningen Nordiska pappershistoriker 1976:1

"Varbergsbygd: Sevärdheter och kulturmiljöer", Stefan Gustafsson/Lars Grimbeck/Uno Larsson 1995

"Radioamatörerna i Varberg 1925", Börje Larö. Hallands Nyheter 2015-12-15

"Vilken status hade en klockare?", Lars Ericson Wolke. Släkthistoria 2018:6.

"Mångsidige Engström plåtade laxkaren vid Åsbro", Micael Andersson. Hallands Nyheter 2021-12-04

Folkskollärare

Order this image

Share to