Holmögadds fyr

Genom århundradena har fyren assisterat sjöfarten i den trånga passagen mellan Holmögadd och Valsörarna. Behovet av fyrljus fanns tidigt och 1760 tändes den första fyrbåken. Nuvarande fyrtorn är från 1854, då den tekniska utvecklingen av fyrljuset redan hade hunnit långt. Holmögadd var en av Sveriges sista bemannade fyrplatser. Bemanningen försvann 2003 och fem år senare släcktes fyren ned för gott.

Här har dramatiska händelser utspelat sig genom seklerna. Området utsattes för ryska angrepp under krigen på 1700- och 1800-talen, och många fartyg har strandat och förlist i farvattnen runtomkring. Bara från år 1851 till 1975 finns 359 registrerade förlisningar.

Som en del av sina studier i folklivsforskning vid Stockholm universitet dokumenterade Clas Günther livet på fyrplatsen under ett par månader 1971. Dokumentationen finns i Sjöhistoriska museets arkiv och innehåller dagboksanteckningar, intervjuer samt fotografier.

Om livet på fyrplatsen skriver Günther: ”Att beskriva arbetet vid fyren är svårt, eftersom ingen dag är lik den andra. Det finns, förutom väderrapporterna, ingen som helst rutin i arbetet. Man måste hela tiden vara beredd att reparera allt från stora dieselmotorer till svagströmsreläer. Förutom underhållsarbetet skall man också ha uppsikt över ön och havet. Det ingår i tjänsten att notera vilka båtar som passerar.”

Arbetet på Holmögadd delades upp i tre vakter under dygnet: kl. 04–12, 12–20 och 20–04.

När fyrmästaren började sin vakt kl. 20 kontrollerade han först uppe i vaktrummet att allt var i sin ordning med fyren. Han kontrollerade även att de tre obemannade fyrarna som personalen på Holmögadd hade ansvar för fungerade som de skulle.

Nästa uppgift var att lyssna på radiofyrarna för att kontrollera att de inte förskjutit sig i tid, genom att jämföra en ljudsignal från radion och en lampa med en kronometer i radiofyren. När detta var gjort rapporterade fyrmästaren alla eventuella fel och därefter noterade han att vaktpasset var slut.

Var tredje timme gjorde fyrpersonalen väderleksobservationer där väderleken angavs. Molnen på himlen skulle beskrivas och klassificeras. Temperatur och luftfuktighet avlästes liksom vindstyrka och riktning. Till sist omnämndes även temperaturen inomhus.

Fyrpersonalen skulle, utöver att hålla fyren lysande, också måla, reparera motorer och annan teknisk utrustning samt göra en hel del vardagligt fastighetsunderhåll.

Standarden på fyrplatsen förbättrades ordentligt under 1960-talet. Innan dess var kaminer den enda värmekällan och varmvatten saknades. För att få veden att räcka till fick personalen plocka drivved. Något badrum fanns inte och det drog kallt i de enkla husen.

I samband med att Holmögadds fyr avbemannades 2003 dokumenterades den i bild av Sjöhistoriska museet. Då återstod bara fem år tills dess att fyren släcktes ned. Tekniska uppgifter om fyrljusets utveckling på Holmögadd från 1700-talet och framåt finns på Svenska Fyrsällskapets hemsida.

I Sjöhistoriska museets utställning Fem fyrar visas fotografier och annat arkivmaterial med koppling till Holmögadds fyrplats.