Gåvobrev från Lagman Höld, år 1268.
Gåvobrev från Lagman Höld, år 1268. Riksarkivet

Medeltida spår från Arnön i Väse

I Vänerns norra skärgård ligger en halvö vid namn Arnön. Där bodde en man som kallades Höld med sin fru Margareta på 1200-talet. Höld - i vissa källor även Haldo Olofsson (Stråle) - är den förste lagmannen i Värmlands lagsaga som det finns något bevarat efter.

Men hur vet vi det här? Vad kan man hitta för källor som ger oss berättelser och ledtrådar om dem som bodde i Värmland på medeltiden? Det finns ett spännande dokument som lagman Höld har lämnat efter sig och som fil.dr. Halvar Nilsson skrivit om i årsboken Värmland förr och nu 1977.

"Lagman Hölds gåvobrev till Riseberga kloster den 5 april år 1268."

Källorna till Värmlands äldre historia är som bekant mycket torftiga. För den äldsta perioden av medeltiden finns de norsk-isländska sagorna som ger sparsamma glimtar om landskapets förhållanden, men efter omkring 1230 upphör de, och därefter råder mörker över Värmlands hävder. Först år 1268 uppträder ånyo historiska dokument i och med just lagman Hölds gåvobrev. Detta representerar en ny typ av källa, "diplomet", "brevet", som historikerna ur metodisk synpunkt brukar kalla för "kvarleva". Som namnet antyder uttrycker en sådan det direkta resultatet av någon aktivitet, en förhandling, en affärsuppgörelse eller som här en gåva och har haft det praktiska syftet att för framtiden bevara hågkomsten av dem. Diplomen har ett högt källvärde, eftersom de i regel tillkommit samtidigt med aktiviteten ifråga och därtill har exakta och trovärdiga uppgifter - en stor del handlar om avtal mellan olika parter, som haft intresse av att kontrollera alltings riktighet. Överhuvudtaget har dokumentens offentliga karaktär gett deras utfärdare anledning att vara noga med sina uppgifter emedan innehållet skulle kungöras på tingen.

Arnön och Väse, ur Lantmäteriets gröna kartor 1973

Medeltida urkunder

Hölds gåvobrev är publicerat i Svenskt Diplomatarium under nr 530. Det är skrivet på latin såsom brukligt var, men när det bragtes till offentlig kännedom på tinget översattes det till svenska. Först efter tillkomsten av Magnus Erikssons landslag omkring 1350 som föreskrev att dombrev skulle skrivas på svenska, började dessa och även andra aktstycken att utfärdas på folkspråket, vilket snart blev helt dominerande, även om latinet givetvis behöll sin ställning i kyrkliga och internationella sammanhang. De medeltida rättsliga urkunderna använde sig i större utsträckning än deras moderna motsvarigheter av ett system av fasta formler och fraser, som har getts sina särskilda benämningar till tjänst för forskarna, som därigenom fått ett bekvämt hjälpmedel

Digitaliserat material hos Riksarkivet

Gåvobrevet från år 1268. Riksarkivet

Vad står det då i brevet?

Brevet innebär en donation till Riseberga nunnekloster i västra Närke, nära gränsen till Värmland, ett cistercienskloster grundat vid slutet av 1100-talet. Av alla gåvor som systrarna i Riseberga erhöll under årens lopp, utgör lagman Hölds donation den största. Den bestod av tolv egendomar, alla troligen belägna i Värmland de flesta i landskapets sydöstra del. Elva har kunnat identifieras: Sommersta (två gårdar) ligger i Visnums socken, Järsberg i Varnums, Vall och Skanum i Ölme, Karsvalla och Hammar i Väse jämte Arnön, där makarna hade två gårdar, Faxstad och Nolby, såsom framgår av en senare uppgift, vidare Risäter i Nedre Ulleruds och Lillvik i Älgå socken vid norska gränsen. Den enda som inte kunnat identifieras är Näs på grund av namnets vanlighet i Värmland och annorstädes.

Halvar Nilsson sätter in brevet i ett nationellt sammanhang och han påpekar att donationen är en av de största under svensk medeltid, särskilt som man hänvisar till ett kungligt tillståndsbrev, som förtydligar digniteten av gåvan.

De två andra breven från Höld och hans hustru Margareta är av testamentarisk karaktär och bekräftar donationen och ytterligare förmånstagare som släktingar och "legat" (juridiskt uttryck om testamentsmottagare) till övriga kloster och hospital i landet. I testamentet från 9 april nämns också att den stora donationen gjorts på inrådan från Birger Jarl.

Artikeln är något förkortad här i sin återgivning för DigitaltMuseum.

Lästips och källor:

  • Nilsson, Halvar "Lagman Hölds gåvobrev till Riseberga kloster den 5 april år 1268", Ingår i: Värmländsk historia i arkivens belysning, s. 9-13 Värmland förr och nu (1977)
  • https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/Sdhk_original_877.jpg
  • Nilsson, Halvar: Den värmländske lagmannen Höld och den stora donationen till Riseberga kloster, Ingår i: Nationen och hembygden : skriftserie. 13. - 1985. ; s. 5-69. Här fördjupar sig Nilsson i de donerade godsens öden och deras sammanhang i den rikspolitiska historieskrivningen.
  • Idag finns en hel del material fotograferat och skannat att ta del av på Riksarkivets hemsida, särskilt i söktjänsten "Digitala forskarsalen". Gåvobrevet från Arnön har nu fått SDHK-nr: 877 (Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven). Utöver brevet som Halvar Nilsson skrivit om, finns ytterligare två medeltida brev från lagman Höld. Dessa har SDHK-nummer 878 och 879 och går att söka på websidan.

Share to