Collage med text från Corren 1881, fotografiet från Bild Linköping
Collage med text från Corren 1881, fotografiet från Bild Linköping (copyright)

Bageriverksamheten i Linköping samt Herdina Lindebergs konditori på Stora Torget

En kort historia om bageriverksamheten i Linköping, samt främst om Herdina Lindeberg och hennes verksamhet. Gunilla Elvör, Linköpings stadsarkiv 2014. Artikeln är ursprungligen en utställning producerad för Linköpings stadsarkiv. Källor: dokument från Linköpings stadsarkiv

Kort om bageriverksamheten i Linköping

Den första omnämnda bagaren i Linköping var Håkan bagare som omtalas i ett köpebrev 1317.

År 1754 hade Linköpings stad två bagare som hade det svårt med konkurrensen från de många kvinnor som bakade i hemmen. Bagarna protesterade inför rätten mot att vem som helst kunde utöva deras yrke. Efter några år, 1758, inrättades ett bagarämbete, som fick till uppgift att bla se till att inga andra än yrkesmän arbetade som bagare.

Det lyckades inte.

1846 infördes näringsfrihet och det betydde att vem som helst kunde bli bagare. I Hälsovårdsnämndens protokoll gavs fortfarande tillstånd för hembageri på 1930-talet. Flera kvinnor bakade för att överleva.

Herdina Lindeberg och hennes verksamhet

Jonn O Nilsons palats på Stora Torget. På nedre botten till vänster hade Herdina Lindeberg sitt konditori. Det är ett konditori/café än i dag, men med annat namn. Attribution-NonCommercial-NoDerivs (CC BY-NC-ND)

Herdina Vilhelmina Lindeberg föddes den 29 maj 1853 i Bredarys socken. Hennes far var militär och hon växte upp i en stor familj. 1879 flyttade hon tillsammans med sin faster Andriette till Linköping och här startade hon en liten kaféservering i sin lägenhet. 1881 flyttade hon till Stora Torget 3 och det stenhus som låg på platsen. Nu utvidgades rörelsen till att bli ett konditori och bageri med anställd sockerbagare och tjänstefolk. Tomten köptes 1891 av Jonn O Nilson, som rev stenhuset och uppförde sitt ”palats” på tomten. I en av det nya husets affärslokaler inrymdes Herdina Lindebergs konditori samt även hennes bostad.

Herdina drev sitt konditori och bageri till 1915, då rörelsen övertogs av hennes syskonbarn fru Anna Sultan. Själv bodde Herdina kvar i huset till sin död 15 februari 1935. Hon beskrevs som en arbetsam, rättrådig och god kvinna. Hon var, enligt en samtida röst, en av Linköpings tre änglar. Hon är begravd på Linköpings gamla kyrkogård.

Konditorilokalen finns fortfarande kvar. Nya ägare, nytt namn och med lite ändringar på bl.a. fönster.

Ur hälsovårdsnämndens protokoll

Hälsovårdsnämnden i Linköping, protokollbilaga Attribution-NonCommercial-NoDerivs (CC BY-NC-ND)

I hälsovårdsnämndens protokoll finns följande historia gällande Herdina LIndebergs konditori.

1908 besökte Hälsovårdsnämnden samtliga bagerier i Linköping. Den anmärkte bl.a. på att många av bagerierna låg i trånga och mörka källarlokaler. Herdina Lindebergs bageri var ett av de bagerierna. Det låg i källaren i grannhuset.

1914 anmärkte Hälsovårdsnämnden på bland annat golv, väggar och tak. Bageriet som låg i källarlokalen och bestod av två rum och ett förvaringsrum. Väggarna var oljemålade och tak samt golv var av cement. Den stora bagerilokalen hade ett trägolv ovanpå cementgolvet. Det var dessutom brist på dagsljus i lokalen.

Om man var besökare vid konditoriet 1938 och behövde uppsöka toalett var man tvungen att använda personalens tvätt- och wc-rum. För att komma dit fick man först fråga om man kunde få låna toaletten, sen visades man genom brödbutiken, serveringsrummet och köket. I köket fick man, enligt matvarustadgan, inte vara om man inte var anställd kökspersonal. Men för att komma till toaletten var man alltså tvungen att gå genom köket. Därefter gick man vidare genom en förstuga och över ”den trånga och mörka, av sopkärl och dragkärror belamrade bakgården”, för, att till sist komma till en lång, korridorliknande gång där toalettrummet fanns. Rummen var ett för den kvinnliga personalen och ett för den manliga. Båda rummet saknade belysning.

Hälsovårdsnämnden var inte nöjd. Den tyckte att det var ovärdigt en rörelse med sådant anseende och storlek som Herdina Lindebergs konditori. Beslutet blev att konditoriet fick några år på sig att åtgärda problemen. För att fortsätta driva konditoriet var det tvunget att finnas ljus i personalens tvätt- och wc-rum samt ett separat toalettrum för gästerna. Några år senare blev problemen åtgärdade och konditoriet kunde fortsätta sin verksamhet.

Skriv en kommentar

Tryck på länken. Glöm inte att nämna artikelns namn i din kommentar. stadsarkivet@linkoping.se

Share to