Flygvapenmuseums Futurohus

År 1965 bestämmer sig den finske läkaren Jaako Hiidenkari för att beställa en skidstuga att kunna semestra i. Stugan skulle vara enkel att flytta och kunna placeras var som helst – i skogen eller varför inte på toppen av skidbacken. Den skulle också vara enkel att värma upp. Som svar på uppdraget presenterade den finska arkitekten Matti Suuronen Futurohuset år 1968. Futurohuset skulle vara framtidens billiga, mobila fritidshus. Konstruktionen bestod av 16 formgjutna ”tårtbitar” av glasfiberarmerad polyesterplast som monterades ihop på en metallring med fyra ben. För att hålla värmen var huset konstruerat av två lager glasfiberförstärkt polyester med polyuretanisolering emellan. Entrédörren till huset fälldes ut från sidan, där dörrens insida fungerade som en trappa in i huset precis som på ett passagerarflygplan. Originalinredningen bestod av sex fåtöljer, vilka även kunde fungera som sängar, en centralt placerad eldstad med inbyggd grill, ett pentry samt ett badrum med toalett. Den totala golvytan i huset var 50 kvm, utvändigt mätte huset fyra meter i höjd och åtta meter i diameter med en vikt på fyra ton. En samtida reklambroschyr för Futuro uttryckte att Futuro var ”designad och skapad med den optimala kombinationen av hållbarhet, med maximal effektivitet gällande både design, produktion och estetiskt uttryck.” Futurohuset skulle utstråla både design och funktionalitet och gick således helt i linje med 1960-talets futuristiska formspråk.

Tillverkning och användning internationellt

Tillverkning skedde på företaget Oy Polykem AB i Finland, som även sålde licenstillverkning till tio andra länder. Huset lanserades under namnet The Futuro House, och kunde initialt beställas i tre färger: vitt, ljusblått och gult. Totalt producerades ett hundratal Futurohus, och de förekom i både film, tidningar, konst och reklam. Tidningen The New York Times publicerade en artikel om Futuro med titeln ”Saucer-shaped House Arrives on Earth” (”Hus format som en rymdfarkost anländer till jorden” författarens översättning) den 20 juli 1969, samma dag som månlandningen ägde rum. Trots det stora kommersiella intresset blev Futuro aldrig någon försäljningssuccé. Nådestöten för tillverkningen av huset kom i samband med oljekrisen i slutet av 1970-talet, som resulterade i en tredubbling av priset på plastproduktioner. När den västerländska marknaden inte visade sig gynnsam för Oy Polykem beslutade de sig för att vända blicken österut mot Sovjetunionen. Sovjet beställde tre Futuros mellan 1976-1977 och utryckte ett stort intresse att beställa ett stort antal hus för den kommande Olympiska spelen i Moskva år 1980. Sovjets invadering av Afghanistan år 1979 ledde dock till att USA, Japan, Tyskland och femtio andra länder beslutade sig för att bojkotta spelen, vilket i sin tur ledde till att Sovjet annullerade ordern.

Futuro i svenskt försvar

I Sverige finns fyra bevarade Futurohus, tre av dessa uppfördes av flygvapnet för att användas som mättorn vid målskjutning på skjutfält vid flottiljerna F 15 Söderhamn (Hälsinge flygflottilj) och F 7 Såtenäs (Skaraborgs flygflottilj). Futurohusen på skjutfältet Noran användes som observationsplats vid vid övningar av raketskjutning och bombfällning från flygplan. F 15 hade under årens lopp flera olika fasta skjutmål för anfall med flygplan. När flottiljen omskolades från jakt till attack med A 32 Lansen byggdes ett nytt mål. Målet var anordnat för skjutning med automatkanon med fyra tavlor samt raketskjutning och bombfällning med två pyramider. Vid mörkerskjutning markerades målet med stora eldar i 200 liters fat. Under en tid användes ett gammalt flodljus för att belysa området för att se nedslag av bomber och raketer.

Nytt liv på museet

När Futurohuset kom i Flygvapenmuseums ägo blev det tydligt att huset hade en del skador som behövde åtgärdas. Inredningen var fuktskadad, husets ytskikt var slitet och fönstren hade med tiden åldrats och blivit opaka. Under år 2018 togs all inredning från tiden som observationsplats på skjutfältet ur och huset monterades isär. Skador på de olika delarna reparerades och de olika beståndsdelarna fick nya ytskikt både in- och utvändigt. För att öka tillgängligheten för besökare så har ingången, som tidigare skedde via en trappa under huset, bytts mot en sidodörr precis som på ett Futurohus i original. Det som återstår i skrivande stund för Flygvapenmuseums är att inreda huset. Museets vision är att kunna använda detta unika hus som visningsobjekt och berätta om användningen av huset inom Försvarsmakten likaväl som dess design- och arkitekturhistoria.

Flygvapenmuseums Futurohus på Digitalt Museum