Förvaringskärl i täljsten Licens: Creative Commons
Förvaringskärl i täljsten Licens: Creative Commons

Den mångsidiga täljstenen

Täljsten är ett material som många känner till i form av kaminer eller kanske som små istärningar i sin drink. Kanske en och annan dopfunt. Det är ett material med en mycket längre historia än så. Ordet finns närvarande i många språk. På norska heter den klebbersten (ibland fettstein), på danska fedtsten och på engelska soapstone. På fornnordiska hette den tàlgugròjt, där gròjt betyder sten men också kärl av täljsten. Det kom senare att bli ordet gryta. Materialet har funnits närvarande för människor under flera tusen år. Det har formats till allt från grytor och praktiska saker till rena prydnadssaker. Våren 2022 fick Hallands kulturhistoriska museum in föremål som är ett tydligt tecken på täljsten även producerades i Halland.

Vad är täljsten?

En variant av täljsten i närbild Licens: Creative Commons

Täljsten räknas till de metamorfa bergarterna (bergarter som omvandlats från en bergart till en annan). Namnet kommer av att den är så lätt att bearbeta att det går att tälja med kniv. Den består av minst 50 % talk, vilket är dess främsta kännetecken. Inblandat i stenen kan finnas flera olika ämnen. Klorit är det vanligaste men det kan också finnas pyroxen, hornblände och olika mineralsalter. Stenen i sig är ofta gröngrå till färgen.

Täljsten och människan

Borrat sänke i täljsten. Fotograf: Elisabet Andersson Attribution-NonCommercial-NoDerivs (CC BY-NC-ND)

Täljsten är ett material med en lång relation till människan. Genom historien har täljsten använts till många saker men en stor mängd av dem är kokkärl. De tidigaste täljstensgrytorna kommer från sen bronsålder. Täljsten är eldfast, behöver inget fett och bevarar värme. Den är dessutom mycket hållbar jämfört med keramik. Sprack kärlet så lagades det eller gjordes om till något nytt.

Människans användning av täljsten går tillbaka till stenåldern. Då användes den till vapen, redskap och små skulpturer. På bronsåldern börjar metallgjutningen komma i gång. Täljstenen blev nu gjutformar för metallföremål. Holkyxor, nålar och skäror är några av de kategorier föremål som gjuts, men också spjutspetsar. På vissa platser har man hittat hällristningar i täljstenshällar. Gjutformarna verkar ha haft en stor betydelse, eftersom de som inte längre gick att använda har hittats i eller i närheten av gravar. I Danmark finns täljstensformar som kan ha ett ursprung i Sverige. Danmark saknar egna täljstensfyndigheter men bronsålderns handelsnätverk var stora. På järnåldern används den ibland i keramik, för att magra den. Det finns också flera exempel på täljstensgrytor från järnåldern. Under vikingatid görs grytor, men också sänken, tyngder och sländtrissor. Industrin expanderar nu. I Norge uppstår en massproduktion av täljsten, där grytan dominerar. Råämnen, ett grovt format kärl utan urholkning, huggs direkt ut berget och fraktas till en verkstad för att bli helt färdiga. Täljsten med ursprung i Norge har hittats i Danmark, Tyskland, på Island och sannolikt även i Sverige. Industrin var så stor att den höll på att slå ut keramik-produktionen helt i Norge. Under medeltiden startar även en produktion i Sverige, om än i mindre skala. Nu skiftar produktionen över mer till detaljer på arkitektur, men också skulpturer, lampor och mortlar. Efter medeltidens slut byter produktionen spår igen till spisar, kaminer och prydnadssaker, även om grytan finns kvar som en viktig produkt. Täljstensbrotten i Sverige låg framför allt i Bohuslän, Dalsland och delar av Värmland samt Handöl i Jämtland. Handöl var aktivt i mindre skala till 2013.

Holkyxa, skadad med synlig insida. Fotograf: Hallands kulturhistoriska museum Attribution-NonCommercial-NoDerivs (CC BY-NC-ND)
Holkyxans andra sida. Fotograf: Hallands kulturhistoriska museum Attribution-NonCommercial-NoDerivs (CC BY-NC-ND)

Täljstensfynd i Halland

Gjutform för skäror från Rossared, Fjärås. Göteborgs stadsmuseum Attribution (CC BY)

I Halland finns fynd av täljsten sedan tidigare. Sländtrissor, sänken och tyngder är vanliga men många av dem är gjutformar från bronsåldern. Många av dem är lösfynd, alltså föremål som hittats utanför ett tydligt sammanhang. De har inte heller kunnat kopplas till någon känd gjuteriverksamhet. Formar gjordes också i lera under bronsåldern, men behövde brytas upp för varje gjutning. Täljstenen gjorde att det gick att göra två halvor som kunde återanvändas gång på gång. Gjutformarna från Halland har använts till nålar, holkyxor, skäror och andra redskap. Det största fyndet är från Flädje i Alfshög socken. Där, i ett röse, fanns 8 par formar som kunde passas ihop. Från Grimeton finns ett antal rester av gjutformar i lera. En för Halland ovanlig form hittades i Torpa, mellan Veddige och Varberg, nämligen en för svärd. I Danmark finns formar som kan ha ett ursprung i Sverige, vilket inte är helt otänkbart eftersom bronsålderns människor hade stora nätverk för handel. Det finns också tolkningar om att gjuteriverksamhet inte behövde vara på en fast plats, utan att den som gjöt reste runt med sina formar. Flera av fynden finns idag på Halmstad konstmuseum, Statens historiska museer och Göteborgs stadsmuseum.

Täljstensproduktion i Halland

Våren 2022 fick Hallands kulturhistoriska museum en förfrågan att överta föremål från Nordhallands hembygdsförening, som skulle flytta till mindre lokaler. Bland dessa fanns flertalet föremål tillverkade i täljsten. Flera av dem kommer från Lerkil i Vallda socken. Det ovanliga var att flera av dem var inte färdiga föremål, utan råämnen. Efter kontakter med ett par museer i kända täljstenstrakter visade det sig att inget av museerna hade tagit in sådana föremål i sina samlingar. Det gjorde de extra intressanta.

Det finns ett par kända täljstensbrott i Halland. I Lerkil i Vallda socken, vid Källsagården (som inte ligger så långt därifrån) och ett omdiskuterat i närheten av det första i Lerkil. I Fjärås finns något som tolkats som en täljstensverkstad. Det finns även uppgifter om brott i Blixered, nära Kungsbacka i Tölö socken. Platserna kallas Talgaberget och Isterberget. Namnen leder tankarna till täljsten eftersom den ibland kallas för fet sten, även på norska och danska.

Även om det fanns skärvor och andra föremål i donationen så är det de ovanliga råämnena som är mest intressanta. Täljstensgrytor som gjordes enligt dåtidens teknik började sin existens som råämnen, precis det som föremålen är. Föremålen varierar också i storlek. Den största är 38,5 centimeter i diameter och den minsta är 17,5 centimeter i diameter. Det pekar på att det fanns en rad olika användningsområden. Det minsta hade blivit en väldigt liten gryta. Kanske var det i stället tänkt att bli en skål. Eftersom det inte finns några uppgifter på när de är tillverkade eller om de är tillverkade samtidigt är det svårt att säga något exakt om dem. Vad som är helt klart är att de binder ihop produktionskedjan från täljstensbrott till färdig gryta och ger ett steg till i processen.

Ett av råämnena i profil. Fotograf: Hallands kulturhistoriska museum Attribution-NonCommercial-NoDerivs (CC BY-NC-ND)
Brottet vid Källsagården. Fotograf: Eric Hägge Från Hallands konstmuseums samlingar.
Vägingenjör Per Asplund prövar fyndigheten vid Källsagården med kniv. Fotograf: Eric Hägge. Från Hallands konstmuseums samlingar.

Täljsten då och nu

Ett föremål som kan ha använts både som lod eller som sänke. Fotograf: Elisabet Andersson Attribution-NonCommercial-NoDerivs (CC BY-NC-ND)

Täljsten är ett material som människan använt under lång tid och till många olika syften. Det har gått från relativt liten produktion till massproducering. Allt från praktiska föremål till rent dekorativa föremål tillverkades. Att den tålde värme och inte krävde något fett gjorde den populär som gjutformar och grytor. Att den är lätt att bearbeta gjorde den också populär i byggnader. Gjutformar, grytor och arkitektoniska detaljer är föremål med tydliga syften. Råämnen är lite mer suggestiva.

I och med att det saknas tidsperiod på råämnena som museet övertog så är det svårt att säga något mer exakt om dem. Vi vet inte vad de var tänkta att bli eller när i historien de är tillverkade. Oavsett tid är de ett spår av människan, av att planera och utföra en uppgift men också av att ha intentioner. Av okända skäl kunde de inte genomföras men det påminner oss om människan idag. Då liksom idag uppstår massproduktion, om tekniken tillåter. Skillnaderna är bara i grundmaterialet. Människan idag har stål, keramik och sten väldigt lättillgängligt. Många kokkärl görs någon form av metall. För oss är metall det slitstarka. För dem var det stenen. Även på den dekorativa sidan finns en röd tråd. Då som nu tycker vi om att pynta hem och byggnader.

Avslutning

Historien är ibland solklar, ibland ett mysterium. Människan har däremot alltid haft samma behov. De här föremålen pekar på ett som är universellt, nämligen ett slitstarkt kokkärl. Idag hade det varit metall, då var det sten. Ibland kan de historiska människorna kännas som om de är långt bort vår tid. De levde i en annan tid med andra förutsättningar. De här föremålen visar däremot att i grund och botten är vi inte helt olika de som kom före oss, vi har bara andra resurser.

Ett urval av täljstensföremål från samlingarna

Läs mer

  • Lindälv, Elof 1980 - Fornminnen och fornfynd i Nordhalland
  • Jacobsson, Bengt (red.) 1983 - Materialen i gamla föremål
  • Lindälv, Elof 1964 - Täljstensfynd och täljstensbrott i Halland i Vår bygd år 1964

Order this image

Share to