Cembratallens kotte och frön är mycket större än den vanliga tallens. Illustration ur Swederus skrift i Hushållningssällskapets arkiv.
Cembratallen - en räddning undan svälten?
I maj 1871 skriver A G Aspegren i Ryggskog, Los, ett brev till Gävleborgs Läns Hushållningssällskap och ber om några frön av cembratallen. Han är inte den enda som intresserar sig för tallen, frön delas ut i många Hälsingesocknar.
Luleå station.
Cembratall (Pinus cembra, även kallad brödtall).
Fotograf okänd, / Järnvägsmuseet
Hur gick det för Aspegren och de andra - lyckades de dra upp några plantor? Blev det träd som står kvar än i dag?
Aspegren, som var inspektor på Bergviks bolag, skrev att det skulle vara ”roligt” att göra ett försök att odla tallen, men bakom idén om att satsa på detta träd låg en bister verklighet. 1867 - 1869 drabbades framför allt norra Sverige av missväxt. Folk svalt och försökte överleva genom att äta bark, mossa och lavar. Hur skulle man slippa uppleva något liknande igen?
Cembratallen kunde vara en räddning, tänkte sig skriftställaren Georg Swederus. Han fick av Alfred Nobels far Immanuel höra att man i Ryssland åt tallens stora och näringsrika frön. Swederus tänkte att fröna skulle kunna vara en utmärkt nödföda vid framtida missväxtår och drog igång en regelrätt kampanj. Cembatallen blev omskriven i tidningar runt om i landet och i Gävleborg nappade inte minst Hushållningssällskapets J A Södermark på idén.
”Ibland dem som i mindre skala, men så mycket större nit, arbetat för saken må anföras sekreteraren i Gefleborgs Hushållnings-Sällskap landskamereraren Herr J A Södermark” skrev Swederus i broschyren ”Asiatiska Cembra-Tallen – Nordens Brödträd”
Landskamrer
1863
Sjöberg, Knut August / Länsmuseet Gävleborg
Södermark bidrog själv med en artikel i Norrlandsposten där han beskrev tallens förträffliga egenskaper. På hans initiativ skrev Hushållningssällskapet dessutom ”till kungs” och föreslog att staten skulle anslå pengar till import av cembratallfrö. Svaret från kung Karl XV blev något avmätt, varken Skogsstyrelsen eller Lantbruksstyrelsen tyckte att man skulle ha alltför stora förhoppningar på trädet.
Sommaren 1870 kom ändå en antal tunnor frön till Sverige från Ryssland. De fördelades av Kungliga skogsstyrelsen. Gävleborg fick sju skålpund. Den som ville delta i försöket fick anmäla sitt intresse till Hushållningssällskapet. Kungörelsen, svaret från kungen och en lista på några som fick frö finns i Hushållningssällskapets arkiv.
Af den qvantitet Cembratallfrö, som mig af Hushållningssällskapets sekreterare öfwerlemnats, för att till personer inom länet, hwilka kunde önska göra försök med att deraf uppdraga plantor, utdelas, har utlemnats till nedanskrifne personer, nemlingen:
i Skog socken, kommissionslandtmätaren Elis Cedergren, kronolänsmannen W. Strandberg, postexpeditören Johansson, hemmensegaren Olof Olsson i Strand;
i Bollnäs socken, byggmästaren Johan Larsson, C A Andersson i Heden med flera;
i Alfta socken, gästgifwaren Flack, nämndeman Hans Olsson, inspektoren Engströmer, bonden Hans Jansson N:o 12 i Grängsbo med flera inom Grängsbo by;
i Norrala socken, kronolänsman C. J: Blombergsson, öfwerlemnades ½ skålp. för att utdelas inom socken
i Hög socken, komminister P. D. Högberg, öfwerlemnades en mindre qvantitet till utdelning inom socken;
i Ljusdal socken, häradshöfding C D Granbom, kronofogden R. Winter, ingeniör C. D. Widmark, inspektoren C P Sunwallson, inspektoren Per Molén, komminister H Bergwall, f. d. gästgifwaren Jon Persson, samt bonden Gustaf Lundgren i Lock; - och meddelades råd och underwisning om sättet så wäl för sjelfa uppdragandet af plantor till Cembratallen, som dessas utplantering och skötsel.
Gefle i December 1871 Alf. Lindblad
I dag odlas cembratallen mest som prydnadsträd. Det kallas också brödträd eller sibirisk ceder, kan bli flera hundra år och mer än 20 meter högt. Barren är cirka fem centimeter långa och sitter i knippen om fem. Kottarna blir stora och innehåller många frön som uppskattas av fåglar. Ett skålpund är ett gammalt viktmått som motsvarar cirka 425 gram.
Källor: Gefleborgs läns hushållningssällskaps arkiv, Norrlandsposten 19 november 1867.