Judiska huvudsaker – form, fashion & hantverk

Judiska män täcker huvudet för att visa vördnad inför gud. Man avgränsar sig mot himlen och mot det gudomliga. Traditionen att bära huvudbonad har dock inte sin grund i den hebreiska bibeln utan har utvecklats under hundratals år. Sedvänjan kom att bli en del av halacha, den judiska lagen, först på medeltiden. I Talmud nämns att man ska täcka huvudet, men endast som ett måste vid religiösa ritualer. Som alltid i den judiska praktiken görs olika tolkningar. Bruket av kippa skiljer sig därför mellan judiska inriktningar; vissa bär den alltid och andra bara vid speciella tillfällen.

Kvinnor ska enligt judisk lag täcka sitt hår efter att de har gift sig. Samma sak gäller här, traditionen har utvecklats under hundratals år och så småningom blivit judisk lag. Som en symbol för olika uppfattningar i synen på kvinnans roll i judendomen, är det idag inte ovanligt att även kvinnor bär kippa. Det förekommer också att icke-judar bär kippa, som ett uttryck för solidaritet med judisk utsatthet.

Avsaknaden av tydliga regler har gett upphov till en mängd olika huvudbonader, påverkade både av tid, plats och det rådande modet.

En judisk huvudbonad kan se ut hur som helst. Den kan vara i alla möjliga färger, former och material. Ibland används kippan för att visa tillhörighet med en viss inriktning men den kan lika gärna vara ett uttryck för lusten att matcha kläderna, humöret eller vädret. Detsamma gäller kvinnors huvudbonader, de olika traditionerna har gett upphov till en uppsjö av stilar. Ortodoxa kvinnor bär sjal, hatt, turban eller peruk. Just peruken tros ha sitt ursprung i 1700-talets europeiska perukvurm.

I dagens populärkultur, som TV-serien Shtisel, syns ofta shtreimeln, en dyrbar pälsbrämad hatt. Den har sitt ursprung i 1700-talets Östeuropa, och bärs av ultraortodoxa män. Hatten och tillhörande klädsel är ett uttryck för den tidens aristokratiska mode. Men inte bara ultraortodoxa bär hatt. Under efterkrigstiden var hatt högsta mode, vilket syns på fotografier från svenska synagogor. När hatten försvann ur den allmänna modebilden blev kippan den vanligaste huvudbonaden.

Bakom de judiska huvudbonaderna gömmer sig ett utsökt hantverk. Bland huvudbonaderna i Judiska museets samling syns vackra utsmyckningar; guld- och silverbroderier är mycket vanligt förekommande och vackra spetsar pryder främst de äldre hättorna. Det var brukligt att huvudbonaderna smyckades med vackra broderier i form av blommor, ägarens eller organisationens initialer, hebreiska ord eller davidsstjärnan som, i och med sionismen, blev populär som identitetsmarkör och numera kanske är den mest kända judiska symbolen.

Den vanligaste kippan idag sys av sex delar som skickligt fogas samman. Siden och sammet är vanliga material och kipporna fodras oftast med bomullstyg. En hårklämma får ofta tjäna som fästanordning. Idag är även virkade kippor vanliga. Dessa kippor är ofta explosioner av mönster och färger och den ena är inte den andra lik. Det finns idag till och med kurser i kippavirkandets ädla konst.

Här växer och frodas det svensk-judiska kulturarvet. Den judiska kulturen har funnits länge i Sverige och blivit en del av det svenska kulturarvet. Ett ständigt utbyte pågår mellan det svenska och det judiska, inte minst i Ann Hults egensinniga kippor. Här i rabatten blommar det som påminner oss om skönheten i att världar möts och något nytt växer upp.

Konstnären och kippamakaren Ann Hult har arbetat länge med att förnya det svensk-judiska kulturarvet. Hennes kippor är mycket populära och dalahästkippan, som finns i Judiska museets samling, har blivit en symbol för museets ambition att omdefiniera det svenska kulturarvet. Hon har haft många utställningar, offentliga gestaltningsuppdrag och arbetat inom teater och kostym.

Konstinstallationen Icke-vetandets moln, som är skapad för Judiska museet, svävar högt uppe i den gamla synagogan. Bea Szenfelds poetiska moln vävs skickligt samman med det snidade molnet som pryder den ursprungliga predikstolens överbyggnad. Denna typ av moln kan man se även i Norrköpings synagoga och har antagligen sina rötter i den kristna tanketraditionen, även om det inom det judiska också finns föreställningar om en gud som sitter i skyarna.

Betrakta moln görs av vetenskapliga skäl men är också kontemplativt. En global minskning av moln har observerats, och molnfysiker studerar nu hur det påverkar vårt klimat. Molnet har ett starkt symbolvärde och visualiserar det ogripbara i tillvaron, föränderlighet och ensamhet. Det har en gudomlig kraft i flera religioner, genom att symbolisera gudarnas hem. Inspirationen till detta verk kommer från boken The Cloud of Unknowing, skriven i slutet på 1300-talet, en tid som påminner om idag. Ett Europa som var fyllt av oro, uppbrott och krig. Men det var inte bara en ond tid, 1300-talet var också mystikens stora århundrade. Och molnskådning har alltid varit, och är än idag, ett sorglöst kontemplativt tidsfördriv där molnen blir naturens poesi och en symbol för övergång och förändring.

Bea Szenfeld är designer och arbetar ofta i oväntade material. Hon har utvecklat pappershantverket till en helt egen genre och hennes experimentella pappersplagg har burits av bland andra Lady Gaga och Björk. Hennes verk har ställts ut på bl.a. Dunkers kulturhus, Röhsska museet, Liljevalchs konsthall och Somerset House i London och ingår i flera museisamlingar.

Judiska huvudsaker – form, fashion & hantverk invigdes den 4 maj 2023