Karin Gren och Märtha står bakom disken i Rasmussons skoaffär på 1970-talet.
Bild: Hildur Lindblom/Mölndals stadsmuseum
Tant Karin, Märtha och Lisbeth i Rasmussons skoaffär
På Kvarnbygatan 4 fanns under mitten av 1900-talet en välbesökt och mycket omtyckt skoaffär. Delägare var Karin Gren, som tagit över efter pappa Leon Rasmusson.
Affären sköttes och grundades av Leon Rasmusson med hjälp av kompanjonen Robert Andersson på tidigt 1900-tal. De ägde flera butiker i Kvarnbyn och till en början såldes skorna i ”Annas speceriaffär” på Trädgårdsgatan 4. Tillsammans gjorde de gemensamma inköp till sina filialer. Skoförsäljningen gick så bra, att ”Rasmussons skor” så småningom fick en egen butikslokal.
Dottern tog över skobutiken
Margareta, Gullbritt och Karin Gren, vid skoaffären 1960-tal. Alla tre arbetade i Rasmussons skoaffär.
Bild: Hildur Lindblom/Mölndals stadsmuseum
Leon Rasmusson hade en dotter som hette Karin (1904–1982). Hon blev senare delägare i skobutiken, tillsammans med Hildur Lindblom (1906–1988). Karins föräldrar ägde i början av seklet även speceriaffären ”Örns i Kråkan”, så familjen var väl förankrad med många sociala kontakter och god kundkännedom om Kvarnbyn.
Karin gifte sig med Kurt Gren och de flyttade senare till Karins föräldrahem, en stor vit villa belägen på Trädgårdsgatan, alldeles intill Missionshuset i Kvarnbyn. Kurt arbetade på Lyckholms bryggerier och skoaffären innebar mycket arbete och långa dagar för Karin. De behövde därför hjälp med hushållssysslorna i den stora villan.
Tog emot Märtha och hennes dotter
Trillingarna Märtha, Birgit och Hanna från Dalsland, sökte då alla det utannonserade jobbet som hembiträde hos Kurt och Karin. Eftersom de inte hade några egna barn, bestämde de sig för att anställa Märtha, som hade en liten dotter på 2,5 år.
Hon kom från en stor familj med tolv syskon och var van att ta hand om både hus och hem. År 1955 flyttade Märtha med sin lilla dotter Lisbeth in i ett rum på nedervåningen hos Kurt och Karin på Trädgårdsgatan för att påbörja arbetet som hembiträde.
Tant Karin och hund intar frukostkaffet en söndagsmorgon.
Bild: Mölndals stadsmuseum
Trillingarna Birgit, Märtha och Hanna (födda 1923) utanför Leon Rasmussons skoaffär år 1971–1973.
Bild: Hildur Lindblom/Mölndals stadsmuseum
Märtha skötte hushållet
Märtha, Lisbeth och tant Karin på Trädgårdsgatan i Kvarnbyn år 1955.
Bild: Mölndals stadsmuseum
Märtha kom där att sköta alla hushållssysslor. Det skulle städas, tvättas, lagas middag, serveras gäster och putsas fönster. Varje dag gick Märtha till skoaffären och lämnade den hemlagade lunchen till tant Karin.
När Kurt avled år 1956, blev det ensamt för Karin, Märtha och Lisbeth flyttade upp i husets övervåning. Märtha började några år senare också att hjälpa till mer i skoaffären.
Värme och gemenskap hos tant Karin
Karin och Märta har kaffepaus i Rasmussons skoaffär på 1970-talet.
Bild: Hildur Lindblom/Mölndals stadsmuseum
Tant Karin var mycket sällskaplig. Hon tyckte mycket om att ha familj, vänner, barn och hundar omkring sig. Hon hade tidigare tagit emot både norska och tyska krigsbarn och också hyrt ut rum till vänner och bekanta, som behövde tak över huvudet. Tillvaron hos tant Karin – som de kom att kalla henne – präglades av mycket värme och gemenskap.
På söndagsmorgnarna, serverade Märtha kaffebrickan vid tant Karins sängkant. Där satt de alla tre och åt frukost och lyssnade på Svensktoppen tillsammans med hunden liggande vid fotändan. På kvällarna spelade de kort tillsammans. Tv:n skaffades nämligen först långt in på 1960-talet. De blev som en familj, vilket var ovanligt på den här tiden då klassamhällets normer fortfarande rådde. Hembiträden brukade sällan delta i privatlivet hos dem de arbetade hos.
Traditionella ideal
Annons i Mölndals-Posten på 1970-talet, när skoaffären såldes.
Bild: Mölndals stadsmuseum
Detta är en av de många levnadsöden som utspelade sig i Kvarnbyn under förra seklet.
En tid som var väldigt annorlunda med ett samhälle som inte erbjöd samma möjligheter för många. Befolkningen hade i allmänhet en lägre levnadsstandard och levnadsvillkoren berodde ofta på personliga kontakter och mer på människors välvilja. Ensamstående mammor möttes ofta av både svårigheter och motstånd i ett samhälle som fortfarande styrdes av traditionella ideal.
Det är därför lätt att föreställa sig, vilken trygg tillvaro som tant Karin kunde erbjuda med både bostad, gemenskap och arbetstillfälle för den lilla familjen.
Lisbeth bodde kvar hos tant Karin, fram till hon gifte sig 1971. Skoaffären såldes någon gång på 1970-talet, men Märtha bodde kvar ända till tant Karin dog 1982.
Kanske har du inhandlat eller lånat hem ett par skor av tant Karin eller Märtha i Rasmussons skoaffär?
Order this image
