Accessoarer från samlingarna

Väskor har använts sedan stenåldern. Genom historien har de fungerat både som en praktisk accessoar och en symbol för stil, status och personligt uttryck.

År 1981 ockuperade Margit Sandström och 67 andra sömmerskor Eisers syfabrik i Sollefteå, i ungefär 8 månader, som en protest mot nedläggningen. Sömmerskorna förlorade. Men Margit köpte ett stort lager sytråd från fabriken som hon sedan använde när hon sydde och broderade fåglar, blommor och landskap, bland annat på en tygväska.

1. Handväska med broderad framsida. Gåva av Signe Davidsson, Gävle, 1920.
2. Aftonväska med virkade öglor. Har tillhört Wendela Hellman, Härnösand.
3. Aftonväska med pärlbroderi, motiv av blommor och krans. Gåva från makarna Mathias och Annie Wikland genom dottern Margit Wikland, Härnösand, 1974.
4. Plånbok av siden, motiv av landskap. Har tillhört A. Lundgren, Härnösand, inköpt av N.M. Åmell.
5. Väska, broderad med motiv av växter och djur. Tillverkad av Margit Sandström, Sollefteå, sent 1900-tal. **

1. Resväska. Har tillhört kommuntjänsteman Erling Lundin, Härnösand, 2002.
2. Väska, mönstervävd av bomull. Gåva av Annie Wikland, Härnösand.
3. Handväska av skinn. Gåva av doktorinnan Högström, Härnösand.
4. Sommarhandskar av virkat garn. Bars av givaren Ulla Jeansson när hon ville vara ”snofsig” i stadsparken med sina barn, 1900-tal.

Redan på 1500-talet kom yrkestiteln modist för de som designar och skapar damhattar. En bit in på 1900-talets mitt använde både män och kvinnor huvudbonad. Det ansågs oanständigt att vara utan. En ny hatt både vår och höst var många kvinnors önskan. Och hårmodet påverkade vilken hattmodell som var populär.

Maria Ehinger från Rosenhill, Fränsta, var mycket road av att handarbeta. Troligen tillverkade hon den svarta hatten med pärlor, rosett och ripsband. Hon fick fyra barn och hennes arvingar skänkte hatten till museet.

1. Grön hatt med fjädrar och hattnål. Gåva av Ulla och Bertil Jeansson, Sollefteå.
2. Blågrön hatt, ”pillerburk”. Gåva av Ulla och Bertil Jeansson, Sollefteå.
3. Vit keps. Från restlagret från Helmer Abrahamssons Diversehandel, Lökom.
4. Stickad mössa. Visningsexemplar från Ångermanlands hemslöjdsförenings butik i Sollefteå.
5. Svart hatt, ”plommonstop”. Har tillhört Karl Erik Gustavsson som levde 1885–1965, far till givaren Ulla Jeansson, Sollefteå.
6. Svart damhatt med tyll och pärlor. Möjligen tillverkad av Maria Ehinger, Fränsta.
7. Svart hög hatt av silkesfelb. Användes av Axel Olsson på hans bröllop med Ingrid Olsson i Ytterlännäs kyrka, 1924.
8. Röd barnmössa med broderi av bönor.

1. Kapotthatt, ”kråka”, av sidenatlas, 1800-tal. Gåva av Agnes Sundborg, ”De gamlas vänner”, Härnösand, 1955.
2. Muff, troligen av bäver- eller bisampäls. Använd av Märta Karlsson som levde 1865–1954.

Det finns formella klädkoder som beskriver vilken klädsel som gäller för gästerna.

När Marianne Ördell skulle recipiera på St Petri Logen sydde och designade hon själv klänningen av natursidenchiffong. En dag satt hon sex timmar i ett väntrum och sydde en spottfåll på klänningens krage. Spottade, rullade tyget och sydde fint.

Allt var perfekt när hon deltog i ceremonin: håret, sminkningen, klänningen med tillhörande skärp, och ett blått halsband som skimrande i regnbågens färger. Hon gjorde en hovnigning och gick runt och visade upp sig, som man skulle göra.

1. Halsband och brosch med gröna stenar. Har tillhört optiker C.H. Nordlöws mor, sent 1800-tal.
2. Halsband av blå plastpärlor. Gåva av Marianne Ördell, 1900-tal.
3. Halsband och brosch av svart slipat glas. Halsband, gåva av doktorinnan Högström, Härnösand. Brosch, gåva av Kerstin Holmberg, Bromma.
4. Pärlhalsband. Har använts av Elsa Ångman, Långsele, 1900-tal.
5. Manschetter av plast. Har använts av Algot Ångman, Långsele, 1900-tal.
6. Ring av brons, 1700-tal. Funnen i jorden vid hamnen på Ulvön.
7. Broscher med röda stenar. Gåva av C.H. Nordlöw.

Många smycken bär på en unik historia både om personerna som burit dem, och om den tid de hör hemma i. Materialen varierar från väldigt exklusiva till trä, hår, plast, järn och silver.

År 1870 börjar Gustavsberg producera porslinsfiguren "Hund med gosse", designad av Adèle Rudenschöld. Prosten Victor Bernard Frisendahl skulpterade en miniatyr med liknande motiv i mahogny, som inmonterades i en brosch. Långt efter hans död skrevs rubriker om att någon klottrat vid hällristningarna längs Nämforsen. Det visade sig vara prosten.

1. Armband av kalksten, motiv av gracer.
2. Armband och brosch av slipad marmor. Gåva av Kerstin Holmberg, Bromma.
3. Armband och brosch, motiv av kvinnohuvud. Tidigare ägd av Wendela Hellman, Härnösand.
4. Hårarbeten. Tidigare ägda av Wendela Hellman, Härnösand.
5. Brosch av mahogny, motiv av pojke och hund, 1878. Gåva av prostens son, konstnären Fredrik Frisendahl.
6. Bröstspännen av emalj med motiv av blommor och kolibrier. Gåva av Kerstin Holmberg.
7. Smyckesaskar, broscher och hänge.

Promenadkäppen har gått från statuspryl till ett hjälpmedel. På 1700-talet ersatte studentkäppen den obligatoriska studentvärjan efter blodiga strider med allmogen.

Författaren Birger Sjödin drömde om att ta studenten, trots ett hjärtfel som han drabbades av när han var nio år. Den första artikel han skrev på Hernösands-Posten handlade om den vita mössan: ”Så har jag då dig till slut, du kära hvita mössa, lönen för årslånga sträfvanden och mina drömmars föremål! Hur jublade ej mitt hjärta af fröjd, då jag fick sätta dig på mitt huvud …”

Hans studentkäpp erbjöd elegant stöd till kroppen. Han dog bara 24 år gammal och hans älskade Mia fick ärva käppen.

1. Käpp, naturvuxen gren. Tängsta, Resele, 1880.
2. Studentkäpp med inskriptioner. Har tillhört Birger Sjödin, Härnösand, 1907.
3. Käpp, naturvuxen gren med knopp av älghorn, Härnösand. Gåva av Svante Johan Hamberg.
4. Käpp med motiv av hund- eller lejonhuvud. Gåva av Ida Sörén, 1940.
5. Käpp med människoansikte. Gåva av N.M. Åmell, 1913.

Under 1700-talet fanns en hel rad förordningar som förbjöd importvaror av till exempel siden. Med tiden ersattes förbuden av lyxskatt i stället. Sidensjalar var en sådan lyxvara. De riktigt fina sjalarna hade mellan 1739 och 1846 en hallstämpel som både var ett bevis för att varan var besiktad och av god kvalitet.

Den svarta sjalen med blomsterslingor i grönt och rödbrunt är hallstämplad i Stockholm 1848. Ida Öhman fick sjalen av sin mor Linda Viktoria Höglund, som bodde i Gideå socken. Linda fick sjalen till konfirmationen av sin farmor. Nu ingår den i museets samlingar.

1. Sjal av brunsvart siden, mönster av blomsterslingor i grönt och rödbrunt. Gideå, 1848. Sjal som gått i arv i samma familj.
2. Sjal av blått, svart och grönt siden med blommönster. Inköpt 1919 från änkan D. Danielsson, Eden, Junsele.
3. Sjal/halsduk av rödbrunt siden med broderi. Inköpt 1919 från Jo Huss, Eden, Junsele.
4. Sjal av grönt siden med blommönster. Använd av hembygdsforskaren Per Edholms föräldrar. Gåva av dr E. Salvén.
5. Sjal av violett siden, klippt trekantig av fyrkantig sjal, med bård på tuskaftbotten föreställande vita blommor. Från Edsele kyrkby, inköpt av dr E. Salvén.
6. Halsduk av stickad vit garn, 1980-tal.
7. Halsduk av vit tyll med broderade kortsidor.

Under 1800-talet var sidensjalar högsta mode.

I Bjärtrå bodde smeden Johan Olof Edholm och hustrun Cajsa Stina Johansdotter. De fick sonen Petrus/Pelle Edholm. Han blev en passionerad hembygdsforskare som stundtals levde på svältgränsen.

1920 säljer sonen en svart sidensjal till dr E. Salvén. Den hade använts av Edholms mor, och efter hennes död virades den runt faderns hals. 1921 beviljas Edholm en pension på 600 kr/år för sitt arbete, men dör i en olycka innan han hinner få den.

1. Sjal av svart siden med blommönster. Har tillhört hembygdsforskaren Per Edholm, Bålsjö, Bjärtrå. Gåva av dr E. Salvén, 1919.

För olika sociala sammanhang fanns särskilda solfjädrar. Till bröllop valdes en annan solfjäder än till ett besök i kyrkan.

Kanske höll Helga Ödlund i solfjädern vid giftermålet med John Vestin 1906. En socialt engagerad make som stöttade de kvinnliga stuveriarbetarna, men också djupt religiös. Bara 50 år gammal väljer han att ta sitt eget liv.

Änkan Helga tar då med sig barnen och börjar ett nytt liv i Stockholm. Hon blir en av initiativtagarna till Kvinnornas hus på Kungsholmen och en kämpe för kvinnors rösträtt. En förebild för generationer.

1. Solfjäder med band och tofs, motiv av blommor. Har troligen använts av Helga Vestin, 1906.
2. Solfjäder, motiv av två kvinnor. Solfjädern har tillhört givarens mormor Kristina Magdalena Westman som levde 1780–1865.
3. Solfjäder, motiv av blomsterkvistar och fasaner. Gåva från Mathias Wikland och Anna Wikland, genom dottern Margit Wikland, 1974.

Under 1700-talet fick hustrun en öppningsbar medaljong med en hårlock eller en handmålad miniatyrbild av maken inuti. Senare ersätts de små målningarna av fotografier.

År 1880 ärver Erik Moström Moströmska gården i Resele. Han gifter sig med Kristina Sjöström från Ådalsliden 1866 och de får två barn, Olov och Hildur. När Erik dör 1927 klyvs hemmanet och delas upp mellan barnen. Dottern tar över gården som gått i arv i 300 år.

Kristina överför ett foto av Erik på tyg och syr fast bilden närmast hjärtat, på kappans insida.

1. Kappa med fotografi på insidan. Har tillhört Kristina Sjöström, Moströmska gården, Resele.
2. Medaljong med svart emalj och pärlor, motiv av blommor. På insidan av medaljongen finns två fotografier. Kvinnan till höger hette Elisabeth Gellerstedt.
3. Fickur, 1800-tal. På insidan av uret finns inristat ”J.H. Wåhlin, Eva Wahlin 1867”. Gåva av fru häradshövding Grufman, 1960.

1. Skyltdocka huvud, från Nordlöws ur och optik. Härnösand, 1930-tal.
2. Glasögon av olika modeller, 1900-tal.

1. Vante, nålbunden med broderade blommor. Har tillhört fru Fahlén i Tjäll, Multrå, på 1860-talet. Gåva av Vilma Wikman, Älandsbro.
2. Handskar, vita. Tillhör samling med kvitto, foto, handskar och brudklänning från Anna-Lisa och Sten Johan Wilhelmssons bröllop 16 juli 1955, Ramsele.
3. Handskar, rosa och gröna. Gåva av Gunilla Save.
4. Handspegel, snidad av brunbetsad trä. Gåva av C.H. Nordlöw, Härnösand.
5. Hårnål med motiv av en krona. Gåva av Kerstin Holmberg, Bromma, 1963.
6. Samisk hårprydnad med pärlor. Pålkem, Gällivare.

1. Slips, blå med vitt mönster. Gåva av Wendela Hellman, Härnösand, 1971.
2. Slips, blå med rosa och vita prickar. Gåva av Gerda Abrahamsson, Sollefteå. Från Helmer Abrahamssons Diversehandel i Lökom, 1900-tal.
3. Vadderad gul slips med stålspänne. Använd av Lars Olof Skoglund som levde 1863–1953.
4. Muschplåster och fodral, 1900-tal.
5. Flugor, 1940-tal.
6. Näsduksprov, tryckt mönster i svart med röd botten. Från Emanuel Backlunds AB i Kramfors, 1900-tal.

1. Armbandsur i olika modeller och material. Gåva av Erling och Anita Lundin.
2. Fickur, 1800–1900-tal. Gåva av C.H. Nordlöw, Härnösand, 1962.
3. Klockkedjor av hårarbete och gulmetall. Gåva av C.H. Nordlöw, Härnösand, 1961–1963.

Har du fortfarande dina allra första örhängen? Eller kanske ett gammalt armbandsur som gått i arv från din pappa, som han i sin tur ärvt från sin pappa? Eller den där perfekta väskan du snubblade över på loppis en solig lördag? Vi vill höra om de accessoarer du älskar!

Skicka in bilder och berätta om de accessoarer som du håller extra kära - de som bär på historia och minnen. Oavsett om det är något gammalt och älskat, eller en ny favorit, så vill vi höra om det. Hjälp oss att dokumentera Västernorrlands samtid genom dina favoritaccessoarer.

Västernorrlands museum bygger kontinuerligt ut sina fotosamlingar med samtida bilder som kan berätta om livet i regionen både förr och nu. Allt som laddas upp samlas in av museet, och kan användas i utställningar, på museets webb och i en annan verksamhet både nu och i framtiden.

Du väljer själv om bilderna ska visas publikt eller enbart skickas till museets samlingar.

Läs mer på:

https://mittvasternorrland.se/