Kjolsäckar i Skansens klädkammare

Kjolsäck eller kjolväska är namnet på en liten lös ficka eller väska som bärs av kvinnor tillsammans med folkdräkten. Vissa kan ha band fastsydda i överkanten som knyts fast runt midjan eller hängs över axeln, andra har istället krokar eller byglar av metall i överkanten, vilka hakas i kjol- eller förklädeslinningen. I Dalarna förekommer många lokala benämningar på kjolsäckarna såsom kjortelkuppe, pryska, pung, kruspung och taska. I Hälsingland benämns de ofta som lomma eller lapp-pung, medan de i Gästrikland kallas kyrkpung.

Foto: Marie Andersson

Ursprungligen var kjolsäcken som en modedetalj i medeltidens dräktskick för både män och kvinnor. Man fäste den på bältet utanpå kolten, här satt även kniv, nyckel och nålhus. Kjolsäckarna kunde även vara dekorerade. Traditionen att bära den dekorerade kjolsäcken synligt utanpå kjolen har levt kvar i allmogens dräktskick främst i norra Svealand och södra Norrland, på vissa platser långt in på 1900-talet.

Foto: Marie Andersson

I kjolsäcken kunde man förvara örter och kryddor vid kyrkbesök. Salvia och åbrodd luktade man på för att hålla sig vaken under de långa gudstjänsterna. Ingefära, nejlikor eller lök kunde vara bra att tugga på liksom en brödbit till barnen. Den allmänt använda ”tuggkådan” (grankåda) fanns också med. Det var de nyaste och finast dekorerade kjolsäckarna som användes till kyrkan. Gamla och slitna kunde de komma till användning i vardagens arbete och till och med vid vallning av djuren. Då förvarade man ofta ”sletje” i dem – en blandning av salt och mjöl, ibland också kli och linfröknopp, som godis åt kor och getter. På andra platser användes de endast till kyrkan eller som ”vardagsväskor”, fastän de var rikt utsmyckade. Det fanns också mycket enkla kjolväskor och lösa fickor tillverkade av linne eller nålbundna av kotagel för att användas vid vallning och i vardagens arbete.

Share to