Ulla Viotti

Den nationellt och internationellt uppmärksammade konstnären Ulla Viotti skänkte 2005 stora delar av sin konstnärliga produktion till länsmuseet i Örebro. Nu hyllar vi henne på 85-årsdagen med en digital utställning.

Ulla Viotti föddes i Eskilstuna. Hon var en av de första konstnärerna i kulturreservatet Wadköping i Örebro. Ulla Viotti har under ett långt konstnärskap hunnit med att utforska keramikens språk, lerans och teglets väsen och inte minst den mänskliga historien i sina verk. Från de tidiga årens etruskiskt inspirerade brukskeramik har hennes vandring tagit henne in i en konstnärlig värld av landskapsskulpturer, gravhögar och gåtfullt ruvande arkitektoniska offentliga utsmyckningar.

Mest känd har hon under senare tid kanske blivit för sitt arbete med tegelskulpturala miljögestaltningar som hon utvecklat till förfining.

Ulla började tidigt en konstnärlig inriktning. Familjen var aktiv inom konst och kultur och hennes teckningslärare i Gnesta realskola var keramiker, vilket gjorde att Ulla valde att söka sig till ett års konstskola i Blackpool, England, och senare till keramikfacket i Konstfackskolan. Där hon utbildade sig under åren 1952-1956. På konstfack hade Ulla flera lärare med respekt för konsthantverk så som Märta Grönwall-Ankarsvärd, Edgar Böckman och Margit Ljunggren. Alla förankrade i klassisk keramiktradition, med prägling av japansk enkelhet i form och glasyrteknik. Ulla fick praktik hos Kählers, Naestved, och på en stengodsfabrik i Castleford i England vilket förstärkte traditionen.

De stora keramiska fabrikerna hade inte riktigt börja fånga upp de skickliga keramikerna ännu, så målet för många var att arbeta i en egen verkstad. Den mellangeneration som utbildade sig under denna tid hade det svårt att överleva som konstnärer. Ulla jobbade med tempoarbete i en liten keramikfabrik, ägnade sig åt glasering och dekoration under ett halvår på Yourstones verkstad och därefter åt kursverksamhet. 1957 lämnade hon Stockholm för att bli assistent på Kemgården i Karlskoga och leda konstutbildningen. 1960 kunde hon sedan överta Olle Hermanssons keramikerverkstad, med en ugn som rymde en kubikmeter och redan en kundkrets, kunde hon använda sin gedigna hantverksutbildning till att göra bruksgods i lergods med blyglasyr. Muggar, tekannor, skålar och fat. Hon åkte även till Italien på kungafondsstipendium för att studera etruskisk keramik. Hon skulle senare återvända till Italien flera gånger.