Båtsmännen - flottans manskap under 300 år

Under cirka 300 år var det båtsmännen som utgjorde besättningarna på flottans skepp. De var en del av det så kallade indelningsverket och ersattes av de värnpliktiga sjömännen i början av 1900-talet.

Manskapet ombord

Besättningen på ett örlogsfartyg utgörs, liksom i andra militära sammanhang, av manskap och befäl. Som manskap brukar räknas de meniga sjömännen och de allra lägsta befälsgraderna som korpral. Befälen utgörs av officerare och underofficerare, som har till uppgift att leda manskapets arbete ombord och ge order om vad som ska göras. Den svenska flottans manskap utgjordes under lång tid av de så kallade båtsmännen.

Indelningsverket

Båtsmännen var en del av det så kallade indelningsverket, ett system som försåg den svenska krigsmakten med soldater och båtsmän. Indelningsverket formades i början av 1600-talet och till en början skedde rekryteringen genom så kallad utskrivning. Var tionde man valdes ut att bli båtsman eller soldat och en grupp bönder fick i uppgift att försörja den utskrivne. Det var statens önskan att de utskrivna skulle vara så frivilliga som möjligt, redan Gustav Vasa ville att rekryteringen skulle ske "...med lämpor och utan stort rop". Systemet hade dock brister då det skapade osäkerhet i bondesamhället genom att män plötsligt kunde bli tvingade till krigstjänstgöring. Ingen var heller intresserad av att en självägande bonde plötsligt stupade i strid och att hans bondgård, och därmed skatteintäkterna från den, lika plötsligt försvann. Det äldre indelningsverket reformerades därför mot slutet av 1600-talet under Karl XIs tid på tronen och istället fick nu ett antal bönder i uppgift att se till att det fanns en båtsman på plats. Rekryteringen av båtsmannen skedde på mer frivillig grund, och det blev ofta ett alternativ för söner till bönder som inte var äldst i syskonskaran och därmed inte skulle få ärva gården. Att bli båtsman var helt enkelt ett alternativ till att bli dräng.

Karl XI, svensk kung när indelningsverket reformerades under 1600-talets sista fjärdedel. Statens maritima och transporthistoriska museer

Båtsmanstorpet

Båtsmännen behövdes inte hela tiden i flottans tjänst så för att garantera att de hade en inkomst under de tider de inte var inkallade tilldelades de mindre jordbruksfastigheter som de kunde leva på, så kallade båtsmanstorp. Bönderna i trakten slogs ihop i så kallade rotar och en rote bestående av kanske fyra eller fem bönder skulle tillhandahålla bostad och båtsmannen och hans familj. Båtsmännen kallades därför för rote- eller roteringsbåtsmän.

Båtsmanstorpet nr 80 Brohjelte fotograferat i början av 1900-talet. Enligt uppgift var torpet då avvecklat men bevarat i originalskick. Foto: okänd (Statens maritima och transporthistoriska museer)

Rotebönderna och båtsmannen upprättade ett kontrakt sinsemellan som berättade vilka åtaganden bönderna respektive båtsmannen hade utöver vad som angavs i lagen. Båtsmannen skulle själv sköta om torpet och driva lantbruket när han kunde, men när han kallades iväg för tjänst var det böndernas skyldighet att hjälpa hans hustru, som syns i citatet nedan: §19. När båtsmannen är hemma i landet, bör han sjelf bruka torpet och med Rotehållarna överenskomma bäst han gitter, om han i detta afseende har behof av någon hielp; men när Båtsmannen är bortkommenderad, skall hustrun med Rotens hjelp fullgöra hwad om Torpets häfdi denna och näst förestående §.§.: stadgas.

Utdrag ur båtsmansrulla från Södra Ölands båtsmanskompani år 1677. Båtsmannen Mats Matsson Blomma har ersatts en ny båtsman, eftersom Mats rapporteras vara "borto på Cronan" som förlorades i slaget vi... Foto: Oliver Lindkvist (Statens maritima och transporthistoriska museer). Original på Krigsarkivet.

Båtsmännen inom ett visst område indelades i ett kompani och kompanichefen bodde någonstans i närheten av dem. Genom att upprätta båtsmansrullor höll kompanichefen reda på vem som bodde var, vilka bönder som ingick i roten och om någon av båtsmännen dog eller blev oduglig att tjänstgöra i flottan på grund av ålder eller sjukdom.

Båtsmannens utbildning

Under 1600-talet var båtsmännens utbildning bristfällig. Flottan företog inga utbildningsexpeditioner och för många båtsmän var det första gången de var ombord på ett skepp när de väl seglade iväg mot kriget. För de som var uttagna till bösseskyttar, det vill säga artillerister, förekom en del utbildning, men många ombord var ovana vid livet till sjöss. För att råda bot på detta försökte flottans ledning, det så kallade amiralitetet, under 1700-talet att få ut båtsmännen på handelsfartyg för att de skulle lära sig hur arbetet ombord skulle bedrivas. År 1751 kunde amiralitet redovisa att av flottans 12 230 båtsmän så hade knappt hälften varit till sjöss någon gång i sitt liv. Danska flottister lär ha sagt att de svenska båtsmännen var "...drängar doppade i saltvatten". Under 1800-talet inrättades så en rekrytskola i Karlskrona dit alla nya båtsmän skulle bege sig för att få grundläggande utbildning.

Uppfordring - båtsmannens tjänstgöring i flottan

En båtsman och en soldat ur artilleriregementet iklädda 1824 års uniform. Foto: Annelie Karlsson (Statens maritima och transporthistoriska museer).

Till skillnad från arméns soldater så samlades inte båtsmännen för den årliga exercisen. Istället uppfordrades båtsmännen till tjänstgöring på fartyg eller för arbete på någon av flottans stationer. En båtsman skulle under en treårsperiod tjänstgöra sammanlagt ett år. Arbetskommenderingar förlades på flottans skeppsvarv där båtsmännen oftast arbetade på sommarhalvåret. Annars kommenderades båtsmännen att mönstra ombord på något av fartygen för att under en period gå till sjöss. Om krig bröt ut kallades alla båtsmännen in för tjänstgöring.

Ritning av båtsmanskasern på Skeppsholmen i Stockholm. Foto: Annelie Karlsson (Statens maritima och transporthistoriska museer).

När båtsmännen kallades in var rotebönderna skyldiga att ordna med skjuts till en samlingsplats. Denna allmänna skyldighet försvann 1848 men levde kvar i många båtsmanskontrakt ändå. Från samlingsplatsen var det landshövdingen som ansvarade för marsch eller transport till flottans stationer. Väl framme förlades båtsmännen i båtsmanskaserner, på sina örlogsfartyg eller i logementsfartyg.

Båtsmännens vapen och uniformer

Även om stor del av båtsmännens tid och ansträngning gick till att segla skeppet så var de först och främst krigsmän i en örlogsflotta. Skeppens uppgift var att strida med fiendens fartyg och länge var det genom att äntra (det vill säga hoppa över till) fiendens fartyg för att i strid man mot man slå ihjäl fiendens sjömän. De var därför utrustade med personliga vapen utöver skeppens kanoner.

Båtsmännens klädsel har skiftat genom århundradena. En uniform i den meningen vi tänker idag dök inte upp förrän på 1700-talet. På regalskeppet Kronan, som förlorades i slaget vid Ölands södra udde 1676, var båtsmännen klädda i blå jacka och blåa kortbyxor. På vintern kunde klädseln förstärkas med en lärftskjorta, långstrumpor och skor. Inte mycket finns bevarat av de äldsta uniformerna.

Indelningsverket och båtsmännen avvecklas

Den 13 juli 1887 förklarade systemet med båtsmän som vilande av kungen: Vi OSCAR, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung, göre veterligt: att, sedan Vi med Riksdagen beslutit, att det nuvarande båtsmanshållet skall sättas på vakans samt i dess ställe till flottans bemanning upprättas en sjömanscorps". Det innebar i praktiken att båtsmän som dog eller togs ur tjänst av annan anledning inte ersattes med någon ny. Bönderna i roten kunde istället betala en vakansavgift och sedan vara befriade från att hålla med en båtsman. Samtidigt lät man de båtsmän som fortfarande tjänstgjorde att stanna kvar på sina torp och även fortsatt vara båtsmän, några långt in på 1900-talet. Istället inrättades Sjömanskåren som bestod av fasta, värvade och värnpliktiga sjömän. I början av 1900-talet ersattes de båda förstnämnda kategorierna med värnpliktiga som under drygt 100 år kom att utgöra flottans manskap i båtsmännens ställe.

Båtsman Palm framför sitt torp. Palm var en av de sista båtsmännen i Värmdö kommmun. Foto: okänd (Värmdö kommun, VKN000117).

Mer om båtsmän

Källor

Ericson, Lars (1995). Svenska knektar. Indelta soldater, ryttare och båtsmän i krig och fred. Historiska media, Stockholm. Kalmar läns museum. http://www.regalskeppetkronan.se/fynden/en-uniformsliknande-jacka/. 2019-01-24. Modig, Nils (2017). Båtsmän från Bohuslän. Tjänsten i flottan och livet på torpet. Universus Academic Press, Malmö. Strandman, Carl G (1975). Om indelningsverket och Danderyds båtsmän. Opublicerad uppsats.

Share to