Transit

Första världskriget bryter ut den 28 juli 1914.

Konflikten står mellan världens stormakter indelade i två allianser. Storbritannien, Frankrike och Ryssland på ena sidan mot Tyskland, Österrike-Ungern och Italien på den andra. Kriget gör att den internationella postgången havererar.

Länderna i Europa som är transitländer för post mellan öst och väst stänger sina gränser.

Det neutrala Sverige tilldelas nu rollen som transitland.

Transit

Karta över gränsen vid krigsutbrottet 1914. Karin Robling

När första världskriget bryter ut i juli 1914 får Sverige rollen som transitland mellan öst och väst. Oräkneliga miljoner brev och paket utväxlas i den lilla staden Haparanda under de fyra år som kriget pågår. I hetsen som uppstår hinner postverket inte föra statistik över brev- och paketmängden.

Det här är berättelsen om samarbetet i ett världskrig där kommunikationen är ovärderlig. Starka insatser från det svenska postverkets personal bidrar till att människor över hela världen kan hålla kontakten. Det är också en berättelse om orten Haparanda som plötsligt befinner sig i händelsernas centrum. Staden ligger på gränsen till Torneå som tillhör det krigförande Ryssland. Under en tid kommer all trafik av post, gods och människor mellan kontinenten och Ryssland att passera Haparanda.

Karungi Utrikes inrättas i december 1914 för att leda posten landsvägen mellan Karungi och Torneå. Karungi är slutstation i det svenska järnvägsnätet vid krigsutbrottet och Torneå är det rysk-finska järnvägsnätets slutstation.

Vi får följa dessa tre personer: Fotografen Mia Green är 44 år och etablerad fotograf i Haparanda med omnejd. Hon följer händelseutvecklingen med sin kamera och dokumenterar krigets konsekvenser för Haparanda och världen.

Postexpeditör Sixten Törnebladh är 31 år från Dalarna. Sixten arbetade i Stockholm vid tiden för krigsutbrottet. Han handplockas av postverkets ledning för att bege sig till paketexpeditionen i Karungi.

Postexpeditör Konrad Johnsson är 29 år från Härnösand. Han kommer till Karungi på hösten 1915 och stannar till krigsslutet 1918.

En man kliver av ett tåg

Karungi Utrikes postexpedition. Sixten Törnebladh i sin vita fältpostpäls till vänster. foto: Mia Green / Postmuseum

"Härigenom beordras Ni att i dag med tåg härifrån kl 6.37 eftermiddag avresa till Karungi för tjänstgöring tillsvidare vid därstädes tillfällig paketexpedition." -Sixten Törnebladh, januari 1915

Det är mitt i julruschen och Sixten Törnebladh arbetar som postexpeditör på postkontoret Stockholm 1 paket. Den 21 december på eftermiddagen får han beskedet att inställa sig på den nya paketexpeditionen i Karungi. Tillsammans med sin chef och sex kollegor ska han ta hand om all transitpost och all krigsfångepost som skickas upp till Karungi från Malmö och Göteborg via Stockholm.

"Det gällde att taga vara på de få timmar man hade kvar i Stockholm och i all hast anskaffa nödig polarutrustning. I den ingick en av Generalpoststyrelsen till förfogande ställd fältpostpäls, som senare skulle visa sig vara ett ovärderligt plagg. Resan tog 37 timmar." -Sixten Törnebladh, januari 1915

Expedieringen av posten sker i järnvägsvagnar, men postpaketen måste hanteras ute i minus 40 grader. Arbetet i Haparanda och Karungi är tungt för postverkets personal i början av kriget. Arbetsdagen sträcker sig från 7 på morgonen till 10 på kvällen. I början sover de i gamla, kalla SJ-vagnar, som blir runtknuffade på bangården under natten. När sedan Karungi stadshotell är på plats delar fyra postanställda på ett rum för 400 kr i månaden. Lönen för en postiljon ligger ungefär på 100 kr i månaden, så postverket får skjuta till pengar.

Karungi Utrikes 1915

foto: Mia Green

Karungi Utrikes med personal. foto: Mia Green / Postmuseum
Karungi Utrikes med personal. foto: Mia Green / Postmuseum
Urlastning av post vid Karungi Utrikes. foto: Mia Green / Postmuseum
Karungi by. foto: Mia Green / Postmuseum

I januari får posttjänstemännen i Karungi börja arbeta i det nybyggda posthuset. Det är två begagnade baracker, hopbyggda med varandra och uppvärmda av kaminer. Nu blir arbetsförhållandena hyggliga från att ha varit ”direkt vidriga”. Efter några månader har posthögarna vuxit så mycket att personalen åter blir tvungna att arbeta utomhus.

Nu går posten med järnväg till Karungi och därefter med hästskjutsar direkt över Torne älv. I april blir det islossning. Posten får istället gå med hästskjuts mellan Karungi och Haparanda. När postmängderna är som störst sliter nästan 200 hästar i leran.

Hanteringen av transitposten mellan Västeuropa - Amerika och Östeuropa - Asien fortsätter under 1915. Brevposten ligger på 100 000 kg per månad. I maj når antalet transitpaket till Ryssland upp till 180 000 paket per månad, vilket motsvarar 6000 paket per dag.

Från Sixten Törnebladh till Postmuseum

Våren 1915 skickar Sixten två vykort till Postmuseum i Stockholm. Du kan klicka på vykorten för att se fram och baksida.

Till Hapranda

Sixten Törnebladh i Vojakkalla, mellan Karungi och Haparanda. foto: Mia Green / Postmuseum

En järnvägsanknytning mellan Karungi och Haparanda är redan planerad när kriget bryter ut. Arbetet med den fortsätter under åren 1914 och 1915. För att lösa problemet med de kostsamma hästskjutsarna får Karungi Utrikes postpersonal utnyttja järnvägsspåren medan dessa håller på att läggas.

Rälsläggningen går framåt och järnvägsvagnarna kommer allt närmare Haparanda. Den 26 maj kan järnvägspostvagnarna köras hela vägen, vilket är en stor lättnad. Karungi Utrikes flyttar med all personal till Haparanda och in i ett nytt tillfälligt hus.

Föremål från transiteringen av post genom Sverige.

Du kan klicka på posterna för mer information.

Hapranda sommaren 1915

foto: Hildur Ortman / Postmuseum
Postisar vid Decauvillespåret i Haparanda hamn. foto: okänd (förmodligen Mia Green) / Postmuseum
foto: Hildur Ortman / Postmuseum

På postbryggan

”De uppgående vagnarna äro lastade med österns post. De nedgående med västerns post och den svenska. Bryggan är delad i två delar. Å den ena går världsposttrafiken, och å den andra den aldrig sinande strömmen av resenärer.” -Sixten Törnebladh, juli 1915

I maj 1915 arbetar 16 personer på postexpeditionen Karungi Utrikes i Haparanda.

Den 5 juni flyttas Karungi Utrikes till hamnen och där användes ett särskilt Decauvillespår till kajen, parallellt med det vanliga postspåret. Decauvillespår är en lättare räls i form av byggsatser, som kan monteras ihop där de behövs.

På rälsen kunde vagnar av olika slag dras för hand, med häst, eller med små ånglok. I Haparanda används också till en början två tunga lastbilar för transporter mellan tåg och de pråmar som för posten över Torne älv till Torneå. Vid midsommar lånar postpersonalen en av lastbilarna, bjuder in kollegor från den finska sidan och åker på utflykt.

Men Haparandas gator klarar inte av de stora lastbilarna som kör sönder vägtrummorna av trä. När en lastbil kör igenom kajen så att postpersonalen och paketen rasar ner i pråmen nedanför, får Haparanda stad nog och lastbilarna skickas tillbaka till Stockholm.

Under sensommaren utökas exportförbudet vilket tillsammans med konflikten med England gör att mängden transitpaket minskar. I augusti är det så pass lugnt att postverket minskar personalstyrkan.

Den andra vintern

Konrad Jonsson, Sixten Törnebladh och Erik Eriksson vid Karungi Utrikes i Haparanda. foto: Mia Green / Postmuseum

”Flera dagar i sträck var det mer än 40 grader kallt. Luften var då blågrön och det small i husknutarna... Inne på expeditionen var såväl vattnet som bläcket bottenfruset om mornarna, innan kaminerna hunnit uppeldas. Stort bättre var icke förhållandet i bostäderna. Där var väl vattnet icke bottenfruset men ofta överdraget med en ishinna. ” -Konrad Jonsson, Karungi Utrikes

I oktober 1915 kommer Konrad Nikanor Jonsson från Härnösand till Karungi utrikes för att hjälpa till med postmängderna.

Temperaturen sjunker till -15 över en natt. Det gör båttrafiken omöjlig. Hästar införskaffas och den första postvagnen går några kilometer norr om Haparanda. Efter ytterliga några dagar har den kärrartade marken vid Handolinska bron i stadens norra ände frusit till.

Den 5 november har älven lagt sig och blivit körbar. Den andra Karungivintern har börjat. Under förvintern ökar paketmängderna och posttjänstemännen får arbeta från klockan 7 på morgonen till 8 på kvällen för att hinna med. Upprepade gånger blir postpersonalen tvungna att lagra hela berg av krigsfångepaket.

Under januari 1916 använder Karungi Utrikes 259 godsvagnar. I mars expedieras över 400.000 krigsfångepaket från Haparanda söderut.

Konrad Jonssons ägodelar

Här kan du se en del av de föremål som Konrad sparat. Vykorten är skickade till hans fästmö Anna Cederlund som han senare gifter sig med. Du kan klicka på posterna för mer information.

Röda Korset

Krigsfångar på postbryggan. foto: Mia Green / Postmuseum

"Den synen glömmer man inte. Stympade, starka män som på kryckor och käppar stapplade fram mot tågsätten. Eländiga, lungsjuka stackare i trasiga uniformer,. Vansinniga ynglingar med stela blickar som måste ledas ombord av rödakorssjukvårdare." -Veckotidningen Idun, under första världskriget.

"Stor rörelse komma invalidtransporterna tre gånger i veckan åstad. Sådana dagar vimlar det av svenska och ryska rödakorsfunktionärer, militärer med mera, och utanför de avspärrade områdena är hela Haparanda samlat. Den så kallade postbryggan delas då broderligt med invalidströmmen och vi äro därigenom mer än andra i tillfälle se detta mänsklighetens elände. De första gångerna kändes det hemskt och beklämmande. Nu äro vi härdade och tänka knappt på den jämna strömmen av lungsjuka och stympade som går jämsides med postsäckarna hem till Ryssland, Österrike och Tyskland.

Allt är så tyst och stilla när ryssarna komma, men väl ute på älven tager sig deras tacksamhet mot Sverige uttryck i sånger och leverop. – En halvtimme senare förs tonerna av ryska kejsarhymnen över vattnet. Då få Ryssland åter sina stympade söner. ” -Sixten Törnebladh, 17 september 1915

Det sker ett byte av invalidkrigsfångar mellan Ryssland och Tyskland samt Österrike och Ungern på initiativ av svenska Röda Korset. Ordförande är Prins Carl. Krigssjuksköterskan Elsa Brändströms arbete har gått till historien som mycket betydelsefullt.

Krigsfångarna reser med fyra sjuktåg mellan Haparanda och Trelleborg. Transporterna sker på pråmar bogserade av ångbåtar över Torne Älv. 75 000 krigsfångar når på så vis sina hemländer. Men 200 invalider orkar inte fortsätta sin resa hem utan dör och begravs i Haparanda.

Vårfloden

Islossning vid Torne älv våren 1916. foto: Mia Green / Postmuseum

”Körtrafiken över Torneälven… pågick i det längsta. Snart nog började den ena finnhästen efter den andra gå ner sig i issörjan. Följden blev att vår värderade ”trafikchef” en vacker dag genomblöt och blodig, efter att ha hava biträtt vid upphalandet av en drunknad krake, kom in på expeditionen och med ljudlig stämma förklarade, att ”om postmästaren så ger mig en miljon och en blå häst, så kör jag inte över älven en gång till.” -postexpeditör Konrad Jonsson i insändare till Svenskt Postarkiv 10 Juli 1916.

Under vintern 1915-1916 sker all postutväxling med Ryssland över Haparanda. I slutet av april gör islossningen på Torneälv det omöjligt att föra över några större mängder post. Älven svämmar över och kajer och tågräls ligger under vatten. Den 1 maj utfärdas ett tillfälligt förbud mot expediering av paketpost till Ryssland. Brevposten utväxlas, medan paketposten ligger nere under två veckor. Paketbergen växer och Karungi Utrikes väntar otåligt på besked.

Från 30- till 30+

”Jag medger att den dagliga anblicken av resandeströmmen österifrån och allt det sällsamma man därifrån fått höra ej särdeles lockade till resor i grannlandet. Men vad var att göra? ” -Sixten Törnebladh, sommaren 1916

Kajerna i Haparanda ligger under vatten och Torne älv är inte farbar. Minorna antas ha minskat i Östersjön och den 18 maj återupptas sjöpostutväxlingen i Östersjön. En sträcka är Stockholm - Raumo och en annan är Gävle - Raumo.

När sjötrafiken startar stängs Karungi Utrikes. Sixten Törnebladh åker över gränsen till Raumo för att förhandla med finska poststyrelsen. Delar av personalen med Konrad Jonsson som ansvarig får stanna kvar för att ta hand om 130 järnvägsvagnar med post. Resten av personalen skickas till Gävle.

I Gävle hamn inrättas ”Gäfle Transit”, ett 8 kvadratmeter stort skjul på järnvägspiren. För personalen från Karungi blir det en stor omställning. Skjulet är lågt, har tak av svart spännpapp och temperaturen stiger upp mot +30° när solen skiner.

I slutet av juli får postverket stora problem med sjötrafiken. De tyska minorna ökar utanför de ryska hamnarna och tyska båtar och ubåtar stoppar och sänker svenska båtar på Östersjön. Sjötrafiken ställs in den 27 augusti. Gävle Transit packas ihop och Karungi Utrikes öppnar igen i Haparanda den 28 augusti 1916.

Islossning Torne älv. Gränsposteringen och Handolinska bron. foto: Mia Green / Postmuseum
Gävle Transit. Första lastningen av postångaren Öland under kastanjeträd på kajen. foto: okänd / Postmuseum
Gävle Transit. Sixten Törneblad sitter till höger. foto: okänd / Postmuseum

Luftpost med Linbana

Översvämningarna under hösten och våren 1916 gör att postverket tvingas hitta alternativa färdvägar samt sänka kostnaderna för transporterna. I februari 1917 bekostar det finska postverket en linbana över Torne älv. Den byggs av firman AB Nordströms Linbanor. Linbanan har en längd på 1,5 km och 17 meter över älven vid högvatten. Den körs 12 timmar om dagen och de 42 postkorgarna gör två turer per timme. 4 korgar motsvarar kapaciteten hos en järnvägsvagn. Under linbanans första tolv månader transporterar den 27,5 miljoner kg post, vilket nästan är enbart krigsfångepost.

Linbanebygget över Torne älv. Sixten Törnebladh i fältpostpäls på isen. foto: Mia Green / Postmuseum
Den färdiga linbanan. foto: Mia Green / Postmuseum
Lastning från järnvägsvagnar till linbanekorgarna. Konrad Jonsson tittar in i kameran Sixten Törnebladh står bakom honom. foto: Mia Green / Postmuseum

Rekordåret 1917

foto: Mia Green / Postmuseum

Krigsfångebreven i transit genom Sverige ökar lavinartat, från 22,5 miljoner år 1916 till 123,5 miljoner år 1917. Personalen vid Karungi Utrikes sköter den största delen av postutväxlingen med Ryssland/Finland under hela 1917.

Utöver krigsfångebreven tar man även hand om: 141 485 säckar med vanlig brevpost. 225 947 krigsfångepaket till Ryssland från Tyskland. 4 802 665 krigsfångepaket till Tyskland från Ryssland.

Sagan är slut

Ryssland drar sig ur kriget 1917 och Finland blir självständigt. Transitposten och krigsfångeposten minskar kraftigt under 1918. Nya postvägar mellan öst och väst upprättas. I maj stänger Karungi Utrikes för gott. Poststämpeln har stannat på datumet 18 maj 1918. Den 11 november 1918 är kriget slut.

Vad hände med Sixten, Konrad och Mia?

Våren 1917 får postmästare Sixten Törnebladh en ny tjänst i Varberg, dit han flyttar med sin fru. På Haparanda Stadshotell blir han avtackad, med pompa och ståt. 1928 dör Sixten Törnebladh i Varberg, 45 år gammal.

Konrad Jonsson tar över som postmästare vid Karungi Utrikes. Han stannar och stänger postexpeditionen i maj 1918. Konrad gifter sig 1919. Paret bosätter sig i Stockholm och får en dotter. Konrad Jonsson slutar sin bana i postverket som överkontrollör. 1941 dör Konrad Jonsson i Stockholm, 56 år gammal.

Sixten Törnebladh och Konrad Jonsson blir tillsammans med kollegan Erik Eriksson belönade med Österrikiska Röda Korsets Hederstecken, II klass, med krigsdekoration och Preussiska Röda Korsmedaljen III klass för sitt arbete med krigsfångeposten.

Mia Green fortsätter att fotografera i och omkring Haparanda. Hon öppnar filialer i Kemi och på Seskarö och engagerar sig politiskt och socialt. Haparanda stad har en park namngiven efter henne.

Mia Greens fotografier på Digitalt Museum

Det finns fler museer som har fotografier av Mia Green i sina samlingar.

Share to